Historien om ett vanligt jävla tonårsliv.
Emmas tid på högstadiet har gått ut på en sak: överlevnad.
Hittills har hon klarat sig rätt bra, skyddad i skuggan av sina närmsta vänner och av sin obefintlighet. Men allt som krävs för att rucka på det ä...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Likt ett nyårslöfte lovade jag mig själv att inte bli allt för full ikväll och likt ett nyårslöfte föll det i stöpet ganska direkt.
Det är ju trots allt så att man till slut kommer komma till en dag i livet då nyårsafton inte längre handlar om att titta på fyrverkerierna och äta pannacotta, utan antalet procent man har i blodet. Det låter kanske sorgligt, men jag intalar mig själv att det ingår i den grandiosa tonårsupplevelsen.
Hur ska jag som tonåring klara av att lägga ifrån mig min femte flaska cider när det känns så bra att slippa tänka på alla problem, alla åsikter och alla krav? Hur ska jag klara av att sluta dricka när Ben är så jävla snygg?
För det är han, om möjligt snyggare än han någonsin varit tidigare och ju mer han rör sig mot mig i takt med den dånande musiken, desto snyggare verkar han bli.
Klockan är någonstans runt elva, vi är på någon nyårsfest hos någon av hans vänner och antagligen borde jag ha slutat dricka för några timmar sedan. Men hur kan någon oroa sig över något när allt i stunden är så perfekt.
Bens händer känns underbara mot mina höfter när vi dansar bland folkmyllret och trots att allt runtomkring mig är som ett dovt brus, är jag allt annat än immun mot blixtrarna av pirr som skjuter igenom min kropp varje gång hans höfter nuddar min rumpa. Jag är dock immun mot blickarna vi får av nyfikna ögon som aldrig sett oss så nära förut — en immunitet alkoholen ligger till grund för.
Med sitt grepp om min midja snurrar Ben runt mig och när våra blickar möts är hans fylld av något jag tidigare inte sett — ett brinnande begär. När han sedan lutar sig mot mig är jag säker på att detta begär ska orsaka en passionerad kyss, men när han i stället lägger sina läppar mot mitt öra är det fyra betydligt mer passionerade ord som kommer ut.
"Jag vill ha dig."
Bens röst är likt en spinnande katt och trots att hans ord smeker min själ på ett sätt som sätter hela kroppen i brand, är det samtidigt som att våran bubbla vi befunnit oss i plötsligt spricker.
Jag vet att Ben är full, kanske fullare än mig, men ändå är hans blick tillräckligt klar för att jag ska våga tro att hans ord inte bara beror på alkoholen. Han vill ha mig, på riktigt, och om min kropp nu reagerar med den ena explosionen efter den andra på hans ord, varför grips jag då av panik?
Jag vet inte vad det är tänkt att man ska svara på sådana ord och därför slingrar jag mig ur hans grepp och säger att jag måste gå på toaletten. Detta är dock inte helt och hållet en lögn då paniken jag känner får min mage att snörpas åt på ett sätt som får det att kännas som att en spya är på väg.
