Spruckna läppar och mellanmjölk

DET AVGÖRS PÅ STRAFFAR

Det visar sig att jag hade rätt — jag kommer skämma ut mig själv STORARTAT.

Som Ben beordrat har jag packat en väska med mina gamla fotbollskläder och efter en kort och kylig åktur på hans moped sitter jag nu i ett tomt omklädningsrum i fotbollshallen.

Fan. Vi ska spela fotboll.

Omklädningsrummet är sig likt sedan sist jag var där inne och förberedde mig inför någon jobbig träning med mina lagkamrater. Vad som dock inte är sig likt är min femtonåriga kropp som försöker passa i mina tre år gamla fotbollskläder. Allt förutom skorna är lite för tajt och jag ser antagligen inte riktigt klok ut.

Men det får gå, för Ben är redan ute i hallen och har fått vänta lite för länge på att jag ska byta om.

Inne i fotbollshallen — samma hall som jag några månader senare satt i tillsammans med Rebecka — är det nästan lika kallt som utomhus. Jag blir dock en aningen varmare när jag går ut på konstgräset och ser Ben lägga straffsparkar mot ett av målen.

När bollen träffar nätet applåderar jag och först då lägger han märke till min närvaro.

"Snygging," säger Ben med ett retsamt flin efter att ha sugit in min klädsel och jag himlar med ögonen, trots att fjärilarna i min mage löper amok.

"Jag ser inte riktigt klok ut," säger jag medan jag sätter upp mitt hår i en tofs.

"Nejdå," säger Ben och går fram till mig. Mitt hjärta gör då plötsligt en volt i bröstet när han lägger sina händer på min midja och nu ser jag hur ett annat typ av flin tagit form över hans läppar. "En aning tajta kanske, men jag klagar inte."

Gud, om du finns, var då så snäll och ge mig styrka för att överleva denna killens charm.

Ben lutar sig då närmare, redo för att pressa sina läppar mot mina, men han hinner aldrig mer än sluta sina ögon innan jag vrider mig loss från honom och retligt säger: "Du kommer klaga när jag vinner över dig!"

Därefter sätter jag av i full fart mot bollen, som fortfarande ligger i målet, och kan höra hur Ben skrattar bakom mig.

Vad jag verkar ha glömt är att jag inte har tränat på flera år, medan Ben tränar flera dagar i veckan. Det resulterar i att han enkelt springer om mig och hinner först till bollen. Jag gör mitt bästa för att ta den ifrån honom, men han fintar mig enkelt och innan jag vet ordet av har han satt bollen i mål ytterligare en gång.

"Jävla skrytmåns..." säger jag med glimten i ögat och med andan i halsen.

Ben bara skrattar och passar snällt bollen till mig.

"Lägg ett skott då proffset," säger han och ställer sig i målet med händerna redo framför sig.

"Bara så du vet var jag grym på att lägga straffar när jag spelade," säger jag och rullar bak bollen till straffpunkten.

"Återstår att se då," svarar Ben med ett flin och samtidigt som fjärilarna i min mage blir allt galnare, börjar hornen växa ut.

Jag lägger min straff och till både min och Bens förvåning blir den faktiskt bra. Såpass bra att Ben måste kasta sig efter bollen, men när den flyger upp i krysset är han chanslös.