Spruckna läppar och mellanmjölk

KONSTEN ATT SKRÄMMA BORT TJEJER

Ben
Tre dagar efter festen

Hur Liams lungor fortfarande klarar av fotbollsträningarna är något jag aldrig kommer förstå mig på. Inte med tanke på hur han aldrig verkar lägga ifrån sig sin el-cigarett i mer än några få minuter.

Vi ligger åt varsitt håll i min säng — båda utan tröjor och halvdöda på grund av den onaturligt varma septemberdagen — och medan Liam rofyllt röker från sin apprat, känns det som att jag håller på att explodera.

Jag vet inte hur många gånger jag har tittat efter ifall Emma har skickat något meddelande. Minst varannan minut tar jag upp mobilen framför mig och varje gång jag ser hur skärmen är tom på notiser blir jag besviken.

Kanske borde jag skaffa mig en el-cigarett så jag kan slappna av lite. Det är dock tveksamt huruvida det hjälper när tankarna i ens huvud enbart består av henne.

Jag trodde aldrig att jag skulle sukta efter hennes sällskap så mycket, men efter att jag lämnade Viktors dumma garderob stod det klart för mig att jag aldrig har velat kyssa någon så mycket som jag där inne ville kyssa Emma. Dagen där på, när jag vaknade upp och kunde känna sviterna efter alkoholen, var jag säker på att begäret bara berodde på att jag var full. Nu vet jag dock bättre. Med varje oöppnat meddelande och varje undviken blick har det bara blivit tydligare för mig att det verkligen stämmer — jag har nog fått känslor för den där tjejen.

"Tror du Alicia gillar om jag skickad en kuk-bild till henne?", frågar plötsligt Liam mellan puffarna och för ett kort ögonblick rycks jag ifrån tankarna på Emma.

"Tveksamt," svarar jag med vetskapen om att mina ord antagligen kommer ignoreras.

Om det ändå hade varit så lätt att få Emmas uppmärksamhet, tänker jag och kollar åter igen på mobilen, vars skärm är lika tom från hennes namn som den varit de senaste dagarna.

Anledningen till varför hon ignorerar mig har jag vridit och vänt på i mitt huvud såpass mycket att jag legat sömnlös om nätterna. Till slut har jag dock kommit fram till att det endast finns två möjliga anledningar; antingen gjorde jag henne såpass obekväm att hon inte vill veta av mig, eller så minns hon inte något om vår stund tillsammans i garderoben.

Den ena är värre än den andra.

Jag kanske var för påflugen. Jag hade trots allt sju hela minuter på mig att fråga om hon faktiskt ville kyssa mig eller om det var okej att jag rörde henne. Men i stället var jag dum nog att lyssna mer på mina inre begär än att lyssna på hennes kroppsspråk. Hade jag gjort det hade jag säkert kunnat se panik i hennes ögon och hur hon tryckte sig upp mot väggen för att komma bort från mig. Hade jag lyssnat på det kunde mycket vore annorlunda nu.

Alternativ två är att hon drack såpass mycket att inte ett spår av situationen finns kvar i hennes minne. Jag kan dock inte förstå hur detta är möjligt när det är allt jag själv kan tänka på. Hur kan det vara ett så kärt ögonblick för mig medan det för henne inte är något värt att minnas? Kanske är det just därför det alternativet känns så jobbigt.

Än en gång vänder jag blicken mot mobilen. Fortfarande ingen notis. Fortfarande inget som bekräftar huruvida jag ska be om förlåtelse eller hålla mig borta.

"Väntar du på ett viktigt samtal eller nått?", frågar Liam som lagt märke till mitt överdrivna övervakande av min telefon.

"Nej," svarar jag kort och lyckligtvis frågar han inget mer om saken. Att prata om mina krångliga känsloproblem med killen som överväger att skicka bilder på sitt kön för att få en tjejs uppmärksamhet, har jag inte direkt lust med.

"Ska vi dra och bada?", frågar sedan Liam, troligtvis för att hans el-cigarett precis tog slut på batteri.

"Det är lär vara iskallt i vattnet," svarar jag, säker på min sak. Sommaren som kommit till sitt slut har trots allt inte varit särskilt varm överlag, med få tillfällen till att bada utan att behöva frysa.

"Det hoppas jag", säger då Liam och reser sig upp från min säng. "Jag kommer få värmeslag snart, precis som du om du inte slutar stressa över vad det nu är för tjej som du blivit så besatt av."

Den lekfulla glimten i Liams blick får mig att le. Tydligen står det skrivet i min panna att något, eller snarare någon, ockuperat mina tankar.

Jag har egentligen inte råd att bli sjuk med tanke på fotbollen, men Liam har rätt — värmeslag är inte en omöjlighet. Därför går jag med på hans förslag, packar ner mina badbyxor och hoppas på att jag kan bli kvitt tankarna på Emma, om bara för en liten stund.