Spruckna läppar och mellanmjölk

SEXUALKUNSKAP OCH SPÖKBOLL

Det är alla hjärtans dag och som grädden på moset är det även min födelsedag. Hur mina föräldrar lyckades tajma in det fattar jag inte, men vad de antagligen inte visste var att de skulle få en dotter som hatar alla hjärtans dag med hela sin själ.

Okej, kanske har mitt intensiva agg mot just den högtiden berott på att jag alltid velat kräkas på alla lyckliga par eftersom jag själv varit så ensam. Nu har jag ju dock Ben, men trots det mår jag lite illa när jag går in i skolan och ser allt hjärtformat pynt och alla kärleksmeddelanden som elever satt på varandras skåp.

Dagen till ära blev jag även tvungen att gå till skolan ensam eftersom Tina dragit på sig något virus och för tillfället ligger hemma och sträcktittar realityserier. Den lyckligt lottade maran ...

När jag kommer fram till mitt skåp river jag först ner de girlanger som skolan hängt upp framför det, innan jag öppnar skåpet och börjar mitt sökande efter min biologibok.

Jag hinner dock aldrig hitta fanskapet innan mina öron snappar upp ljudet av den värsta jingeln som uppfunnits i människans historia.

"Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva ut i hundrade år!"

Med en suck tittar jag över min axel där Rebecka och Sofie kommer skuttandes med varsitt stort leende.

"Tyst med er!", fräser jag, varpå de båda börjar skratta.

"Va inte så tråkig Emma," säger Rebecka innan hon drar in mig i en intensiv kram. "Grattis på födelsedagen!"

Jag hinner knappt hämta andan efter Rebeckas omfamning innan hon trycker ett kort och en bakelse i mina händer.

"Det är från oss och Tina," säger Sofie med en nickning mot det färglada kortet, vars framsida är prytt med texten "Sweet sixteen".

Jag ställer ifrån mig bakelsen i mitt skåp och öppnar kortet, varpå ytterligare ett kort faller ner i mina händer — ett presentkort.

"Tack hörni," säger jag och ler, varpå Rebecka drar in mig i sin famn en gång till. Intensivare människa får man nog leta efter.

Rebeckas kram blir dock inte långvarig när vi plötsligt får sällskap vid mitt skåp. Ett par varma läppar pressas mot min tinning samtidigt som en stark arm slingrar sig runt min midja och genast tar fjärilarna i min mage fart.

"Grattis Emma," säger Bens varma röst mot mitt öra, varpå en kår rinner längst min ryggrad. Jag hinner dock aldrig tacka honom innan han flinar och tillägger: "Du börjar bli gammal nu asså."

Lekfullt daskar jag till Ben över armen med mitt födelsedagskort, vilket får Rebecka att börja fnittra.

"Ni är för söta," börjar hon. Därefter syns något i hennes blick — en sorts hint av något busigt. "Vad har du planerat för din flickväns födelsedag då Ben?"

"Hemligt," svarar Ben enkelt, varpå jag får en uppspelt blick av Rebecka som bara kan betyda en sak.

Lyckligtvis hinner Rebecka aldrig öppna sin mun innan Ben säger att han måste bege sig till sin lektion och efter en snabb kyss och ett löfte om att vi ses senare, är han borta.

Även jag bestämmer mig för att skynda iväg till lektionen, i hopp om att slippa dras med Rebeckas iver över Bens hemliga present, men att fly är meningslöst då Rebecka hugger tag om min arm.

"Han kommer så vilja ligga med dig ikväll!", utbrister Rebecka, varpå både jag och Sofie himlar med ögonen.

"Sällan," svarar jag, säger hejdå till dem båda och sätter iväg mot biologilektionen. Dessvärre verkar Rebecka inte vara färdig med sitt pladder utan svansar efter mig.