SPECIAL KABANATA 1

699 9 5
                                    

FLASHBACK

- College Days -

"Dude? Kita mo na ba yong babayaran natin? Nabigay na ba sayo?" Rico asked.

I nodded at him.

"Kasabay sa form na binigay nila. Hindi mo ba napansin?" I asked him.

Napakamot sa ulo ang aking kaibigan.

"Shit! Naiwan 'ko yata." Aniya.

"I'll just wait for y-"

"Hindi, mauna ka na. Ang haba kaya ng pila." Rico said kasabay ng pagtayo nito. Aakmang aalis na sana nang nagsalita 'tong muli.

"Reserbahan mo 'ko Atlas ha?" Ani ng aking kaibigan bago tumakbo papunta sa department natin.

I sighed when I realize he's still clumsy. Nadala parin niya ito hanggang college namin.

Nauna akong umalis papuntang admin para hanapin ang cashier.

Napatigil ako nang sobrang haba talaga ng pila lalo't enrollment ng mga first year na kagaya namin.

Pumila ako sa may dulo at naghintay.

After a minute, tsaka lang gumagalaw ang pila. I was about to get my wallet nang nabitawan 'ko ito. Kinuha ko ito sa may sahig nang patayo na ako nang may naamoy akong pabango.

Napatingin ako sa babaeng nasa may harapan ko.

She has this shoulder length hair. With fair skin at may katamtamang tangkad. I can't see her face dahil nasa likod ako nito. She was just sighing the whole time dahil naiinip na yata sa mahabang pila. Tila hindi na ito makapaghitay pa.

When it's her turn to pay, she was about to get her wallet sa bag nito nang nagtaka siya. She double checked it pero wala siyang mahanap.

"Fuck-" I heard her cursed.

That's when I saw her side view.

Her lips are almost pinkish red. Whenever her cheeks are moving, I can see how high her cheek bones are. Her pointed cute nose and natural eyebrows.

"Oh gosh, Maia! Did she get it or-" Tila kinakausap pa nito ang sarili. It's like she's blaming someone.

"Miss? Matagal ka pa ba?" Rinig naming sambit ng babae sa aking likod. Tila naiinip siya na kanina pa siya at hindi umuusad ang pila.

She did not respond nor looked at her.

"Did you lose your wallet?" The cashier asked.

She sighed again.

"Can- Can I call someone for a bit, Ma'am?" She asked.

Imbes na magsasalita ang cashier ay nagsalita muli ang babae sa aking likod.

"Excuse me, miss? Kung matagal-" Reklamo nito but when I saw the girl's face infront of me, I step in and talk to the cashier.

"How much Ma'am?" I asked her.

She gave me the amount of her bill. I was shocked when I realize na mataas ang babayaran nito. I saw her course and it says architecture.

"Excuse me?" She said.

"Did I ask you to pay my bill?" Aniya at kita sa mukha nito ang galit ang pagka-asar.

Her face is mad. But all I can see is her almond eyes that made me fall - fall into the ground.

Napalabi ako.

"No, but the people-" hindi na niya ako pinatapos.

"Just leave it." Aniya at aakmang aalis na sana nang kinuha nang cashier ang aking hawak na pera.

"Miss Martinez, here's your receipt." Pahabol ng cashier. The girl looked at me with annoying face before she get her receipt. Kasunod ay nagbayad narin ako para sakin.

I was about to go when I saw her at the near corner. She waited and confronted me.

"Why did you do that?" Panimula nito.

"Is your habit is minding the people's other businesses?" She sounds like she's going to kill me.

Hindi ko tuloy alam ang aking sasabihin.

"I- I'm sorry. I was just- trying to help-"

"Then you're not helping." She almost yelled.

Aalis na sana siya nang napansin nitong hindi ako gumalaw.

"Don't just stand there." She said.

"Do you want your money back, or not?" Pagtataray nito.

Umiling ako at sumunod sa kanya

We are walking at the campus. I think papunta kami sa kanilang department kung saan sa Architecture building.

Then she met her friend.

She immediately asked her if she got her wallet. But her friend said no. Nagrereklamo tuloy siya na baka naiwan niya sa apartment.

Nasa di kalayuan lang akong naghihintay sa kaniya. Honestly all my money's gone. Pamasahe ko nalang ang nandito pauwi. I did not know na ganoon pala kalaki ang bill nila rito.

My sister will going to kill me if I will ask again to get some money.

Bumuntong hininga siya bago lumapit sakin.

"I'm- I-" Tila hindi niya ito masabi. But I knew that she can't pay me right away that's why I told her.

"It's fine. Just pay me back tomorrow." Sambit 'ko sa kaniya.

"R-Really?" Pagtataka nito.

"You can buy me some food too." I suggested.

I don't know but I felt like I should be with her even in the mean time. It's like I should know her more. I'm curious kung paano ba siya makakasama?

She's not doing anything, pero tila hinihila ako nito papunta sa kaniya.

Matagal siyang nag-isip bago sumagot.

"On Saturday then. Around lunch." She answered.

Saturday? It's the day after tomorrow. Oh shoot! Uuwi akong walang pera. Pagsasabihan na naman ako nito.

Aakmang aalis na sana siya nang nagsalita ako.

"Wait, how can I know? I don't even know your name-"

Lumingon ito kasabay ng maliit na ngiti mula sa kaniyang labi.

"It's Harper,"

"Harper Martinez."

***

Note:

Hi wanders, once again thank you again for reading and supporting my story. I hope you'll ready the next stories that I'll publish soon.

Have a great night, wanders! xoxo

Your Author,
- chan 🍀

The Cold Forest In Idaho (Army Series #1)Dove le storie prendono vita. Scoprilo ora