När vinden viskar

Del två: Sofie

Jag öppnar dörren och känner lukten av havs vatten. Jag står länge och bara njuter, jag vill inte gå därifrån. Jag går ner från trappan, söligt. Steg för Steg går jag närmare vattnet, jag känner hur vinden drar i min klänning. Jag blundar. Jag öppnar inte ögonen men jag känner hur mina fötter lättar från marken... Jag flyger! Högt upp i luften flyger jag runt och njuter. När jag öppnar sinnet och ser vattnet under mig, tittar jag ner och ser glänsande fiskar med färgglada fjäll.

När jag plötsligt känner en otrolig smärta öppnar jag ögonen och ser att jag står på marken. Jag står på en sjöborre, jag märker att jag gråter. När jag försöker ta bort den gör det otroligt ont, jag skriker högt!

Medan jag väntade på att någon skulle komma tittade jag på det som satt fast under min fot. När jag såg den såg jag hur vacker den var, den var mörkt rosa och byte dimmigt till svart i spetsen. När jag tittade runt på den såg jag ett område utan taggar, där kunde jag skifta några svarta glänsande ögon.

Man blev nästan förhäxad av hur vacker den var, men när jag samlat mig blev jag rädd. Jag kände hur jag hela tiden började se dimmigt och höll på att nicka bort i sömn. Det sista jag såg var hur Hallie kom fram och ropade mitt namn och Annie med darrande röst ringde någon. Jag hör ett "Sofie.." En sista gång innan det blev svart för ögonen.

Beep.. Beep...

Jag vaknar av ett regelbundet ljud. I början ser jag bara dimma, men med minuterna börjar ett rum skifta sig. Det är vitt med en del gråa stolar,ett bord vid sidan av sängen jag ligger i. På bordet står det en hög vas med rosa liljor i, det luktar underbart. Det finns en stark lampa i taket och en liten dörr. Jag ser en röd knapp vid sidan av sängen och en bricka med lite mat och vatten på. Ljudet jag hörde kom från en maskin vid sidan av sängen, där såg jag en grön och en blå linje. Dem åkte upp och ner och vid varje gång den ändrade riktning pep det till.

När jag tittat igenom rummet ville jag röra på mig men då kände jag den otroliga smärtan i benet. Jag ville kolla vad det var men då kom jag ihåg, jag hade vaknat och skulle gå min dagliga promenad då jag hamnade i dröm koma. Jag kallade det så för att jag inte visste vad det var, då jag hade trampat på en rosa och svart sjöborre och svimmat.

Just när jag tänkt det öppnades dörren och Hallie och Annie kom in med en okänd man. Bakom dem kom Min Alex, den snyggaste och mest omtänksammaste mannen i hela världen tillsammans med Viktor och Carl.

När dem fick syn på mig brast Hallie ut i grått och Annie skrek till. Dem var så glada att se mig levande och kramade försiktigt om mig. Doktorn Kom in och sa att jag hade fått en giftig sjöborre i foten och att mitt ben hade tagit skada av det. Han pratade söligt och med en ledsen ton i rösten, jag blev orolig. Han sa att dem inte kunde ta bort giftet men att dem kunde få det att sluta sprida sig, jag frågade vad det hade för verkan. Han sa att giftet hade en tendens att göra blodet svart, och att man då inte kunde använda benet. Han fortsatte men tittade mig hela tiden i ögonen, jag hade fått ett val.

Jag kunde antingen låta dem ta bort blodet i benet som var svart men att jag då kunde riskera att få blodbrist och aldrig kunna simma eller röra mig igen. Eller att jag valde att ta bort benet helt, när han sa det tystnade han en stund. Sedan sa han att dem inte visste om jag någonsin skulle kunna stå igen om jag tog bort benet.

Jag satt tyst en stund, jag kunde alltså ta bort hela mitt ben men att jag då skulle behöva gå i kryckor och aldrig kunna få känna vattnet smeka mig igen eller skulle kunna bli en Merlin som jag alltid velat. Eller så kunde jag ta bort blodet i benet och skulle då kunna bli nästan helt återställd, eller så skulle jag få blodbrist och bli tvungen att ligga i sängen eller åka i en rullstol och bete mig som om jag var drogad...

Jag tänkte en stund men när doktorn just skulle säga att jag hade tid på mig så hejdade jag honom. Han blev förvånad och alla tittade på mig, jag hade bestämt mig! Jag sa kort och fort 'ta bort blodet! 'Jag riskerar hellre att vara normal i några få dagar i månaden än att veta att jag aldrig skulle få leva i naturen igen!'

Alla satt tyst och Annie och Hallie bara stirrade på mig, doktorn frågade mig lugnt och stilla om jag var säker. Det var jag, så doktorn sa att operationen inte var helt säker men att dem skulle göra sitt bästa. Jag log, för första gången sedan jag vaknade log doktorn också. Sedan gick han och Alex kom in.

'Är du säker på det här?' Frågade han. 'Ja!' Svarade jag. Han gav mig en orolig kyss mitt på munnen, jag rodnade lite men kysste honom sedan tillbaka. Fast på kinden, vi var inte officiellt ihop. Vi betedde oss som om vi var syskon men vi kysstes ändå ibland eller sov tillsammans, det var mysigt när vi kramade varandras halv nakna kroppar under täcket och somnade med läpparna mot varann.

När jag somnade drömde jag om en öppning i vattnet, det var som en grotta fast i vattnet. Jag drömde att jag gick genom den blöta sanden och fortsatte tills jag såg ett starkt ljus. Där kunde jag efter stund skymta en svart siluett, som i formen såg ut precis som jag.

När hon kom närmare såg jag först en blid av mig själv men sedan såg jag att hennes hår var mörkare och kortare än mitt och hon var lite kortare. Hon var blekare och mer påklädd, det fanns inte mycket skillnad på oss vi såg lite ut som syskon. När jag tittade närmare såg jag att våra ögon var exakt likadana, dem var båda ganska runda som formen på ett D. Fast ett lutande D så ögonen såg alltid glada ut, dem hade exakt samma färg. Dem var nästan Jade gröna men med en skvätt av rosa så dem såg snälla och lugnande ut. Det var därför jag alltid fick alla lugna genom att titta på dem med ögonen. Hon skulle just öppna munnen för att säga något, när jag vaknade...