När vinden viskar

I en värld med drakar del 2

Klara:

Djupa andetag. Jag fick inte fega ur, det var nu det gällde. Ängen. Den var full av drakar så det var dit jag var tvungen att gå. Jag visste precis vad jag skulle göra. Jag visste bara inte hur. Åh jag ville inte erkänna det men jag var rädd, så otroligt rädd. Jag ville inte misslyckas men det var svårt. Jag litade inte riktigt på mig själv och det hjälpte inte att sitta här och vänta.
"Ut genom näsan. In genom munnen" eller var det tvärt om? Jag har ringen koll längre. Åh skärp till dig! Jag örfilade mig själv tre gånger, inte så hårt men det gjorde ont ändå.
Planen var att komma så nära drakarna som möjligt utan att synas. Det fanns en dunge träd på den östra sidan av ängen, ganska nära mig.
Därifrån skulle jag iaktta alla drakar och försöka klura ut vilken som var snällast och som inte skulle försöka äta upp mig. Sedan skulle jag på något sätt locka till mig den, klappa den på nosen och sedan rida den.
Åh, Vad tänkte jag med? Sånt här gick inte i verkligheten. Drakar sprutar ju eld och flyger. Dem skulle klösa upp hela mig med klorna och sedan grilla mig levande om jag försökte.

Jag vet inte hur min hjärna tänkte men nånting slog om och jag började hukande jogga bort mot träden.
Jag satte mig ner på huk i det höga gräset. Just här fanns det tio stycken drakar. Fyra stycken gröna, tre blåa, två svarta och en röd. Dem var alla i olika nyanser, vissa var nästan glittrande, andra var matta och dunkla eller neon lysande. Danser av fladdrande drakar var magisk att se, jag kunde inte tro det.
Tre utav drakarna började äta av ett kadaver från ett får skulle jag tro, jag hade sett några borta på en kulle.
Det var en svart, en grön, och den röda Draken. Den gröna smet smidigt förbi dem andra två och bet av en lagom stor bit kött och satte snabbt av bort i ensamhet och åt. Den gröna Draken var lite skimrande gul i fjällen, den verkade smart och smidig. Jag lät blicken återgå till de andra två vid köttet igen.
Den svarta började äta och då hoppade den röda på bakifrån och började klösa den på ryggen samtidigt som den skrek. Den svarta skakade av sig den röda och brottade ner den på marken. Sedan ställde sig den svarta över den röta och tjöt. Det lät riktigt högt, ungefär som en dinosaurie. Jag ryggade tillbaka några steg och ramlade över en sten.
De andra drakarna kollade bort mot dem två bråkande. Det fanns ju två svarta drakar, den ena var glitter glansig och hade väldigt stora taggar över hela kroppen. Den andra var matt svart och ganska plan, den var lite längre och inte lika maffig.