När vinden viskar

Brevet!

Jag är ledsen att förra kapitlet blev så kort men jag ska försöka skriva längre och oftare ;) hoppas ni tycker den här delen blir spännande!?!

------------------------------------------

Klara:

Jag tittade på klockan, den var fem i ett. Moster Betty skulle åka på en kurs i grann staden, hon skulle vara borta i en vecka ungefär. Jag hörde hur hon släpade ner en tung väska ner för trappan, jag tänkte inte hjälpa henne.

Jag kollade en en gång på klockan, då kom Betty i vägen. 'Har du allt?' Frågade jag. 'Ja!' Svarade hon surt. 'Så, du ska sova här hemma men äta middag hos grannen. Du ska ringa till henne om det händer något och inga dumheter när jag är borta! Och inga, inga kompisar! Förstått?' 'Ja...' Svarade jag. Så plingade det till utan för dörren. Betty gick ut och gjorde en rörelse ut mig att låsa dörren. Jag såg hur transport röret kom och vips! Så bar hon borta i en hel vecka! Skönt!

Jag hann knappt stänga dörren innan det knackade på den, jag öppnade och ute stod Sam och Fille med ett brev i handen. 'Har ni det?' Frågade jag exalterat. ' ja!' Svarade båda två. Dem kom in och jag stängde dörren kvickt. Jag tog brevet ur Sams hand och hon tittade på mig med en min som sa, jaha! Varsågod då! Jag skrattade men öppnade sedan brevet.

"Kära Klara, jag vet att du kommer vara utan Sofie när du läser det här men det är bäst så. Det jag vill att du ska veta är ganska känslosamt men jag tror att ni båda är gamla nog att få veta. När ni var små så splittrades vårt kungarike, jag och min man tog med oss varsitt barn till olika platser. Jag tog med mig dig till underjorden och din pappa Sofie till bort om haven. Där har ni nu levt i 15 långa år. Ni har ju levt utan oss men det finns en anledning till det... Jag gav mig ut för att leta efter din pappa i bort om haven. Där fastnade jag i portalen mellan världarna tillsammans med honom, och har inte kunnat komma tillbaka förns någon öppnar portalen och släpper ut oss."

Det jag ber dig om är inte lätt, jag vill att du ska använda portalen och träffa din syster. Och att ni sedan hjälps åt för att hjälpa oss ut ur den. Din syster har fått ett likadant brev och läser det just nu, ni kommer att få mer instruktioner senare. Men du måste ge dig av om exakt tre dagar, under den tiden kommer du hinna fån reda på massa fakta om hur du ska göra för att kunna ta dig dit, tillbaka och kunna öppna och stänga portalen. Du och Sofie kommer mötas i den inom en månad efter att ni gett er av. Jag ber dig! Utför uppdraget och hjälp oss att återförena våran familj!

P.s jag är ledsen, att det blev så här..."

Det var tur att jag satt ner annars skulle jag fallit baklänges. Jag har alltså en familj, ett liv! Och en syster som heter Sofie.... Jag tittade på mina vänner, dem gapade nästan lika stort som jag. Vi tittade på varann och jag såg i deras ögon att dem visste lika mycket som jag vad jag måste göra.

------------------------------------

Sofie:

Jag satte mig ner i soffan, och tittade på mina vänner. Framför mig satt Stella, Viktor och Carl. Brevid satt Hallie och på andra sidan Annie. Jag satt i Alex knä, jag öppnade brevet med skakande händer.

" hej Sofie, i det här brevet här brevet kommer du få veta något som kommer vara svårt för dig att ta in. När du var liten.. o.s.v. Du kommer hinna hitta förklaringar inom dem tre dagarna du har på dig innan du måste åka. Du kommer träffa din syster i portalen en månad efter dagen då du gett dig av om du kommer i tid. Snälla! Hjälp oss att få tillbaka våra liv med våran familj! Tack Sofie!"

Jag märkte hur jag satt och grät i Alex tröja. Alla tittade på mig och jag på dem med tårar i ögonen. Vi förstod alla vad jag måste göra och jag började genast packa!

"P.s du måste komma själv till portalen om du vill att du ska lyckas! Lycka till/ mamma och pappa! ❤"

-------------------

Hoppas ni är nöjda med det här kapitlet?!? Ses nästa gång!