När vinden viskar

Vacker på utsidan...

Sofie:

Solen skiner och fåglarna kvittrar, riktigt sommar väder! Kan det bli bättre? Jag gick där i skogen och bara njöt. Det var en vacker skog med körsbärs träd och äppelblommor överallt! Trädens blad var gröna och de flesta blommade. Då och då flög en fjäril eller fågel förbi. Jag kunde höra hur fåglarna sjöng och vid varje liten sjö hoppade det färgglada fiskar i vattnet. Det var verkligen perfekt, det är så här jag vill ha hela resan.

Jag såg ett litet berg och klättrade upp. Där kunde jag känna varma sommar vindar som fläktade och blåste lätt. Jag kunde skymta sjö staden bortom träden och när jag vände mig om blev jag genast kall. Där fanns berget! Det stora kalla, blöta, blåsiga berget som jag måste klättra upp på.

Jag klättrade huttrande ner igen, plötsligt veck sig mitt ben under mig. Jag föll tre meter ner och dunstade ner på marken. Jag hade håret i munnen och väskan under mig. Jag hade ramlat rakt på den och säkert krossat all min mat.

Det rann lite blod från min mun och mitt ben. Det gjorde otroligt ont och tårarna trängde fram genom mina ögon. Jag sökte med handen i min väska. Mobilen var hel! Jag pustade ut, inget annat hade gått sönder. Jag brydde mig inte om att jag fått en djup reva i benet som bara blödde. Jag letade upp burken med medicinen och tog två piller. Sedan hittade jag ett plåster paket. Det fanns inte så stora så jag improviserade och satte fem stycken på rad.

När jag låg där på marken och med blöta löv under mig hann jag bli riktigt blöt i baken. Efter en stund såg jag hur mörker började komma på himmelen, det blev ännu kallare. Jag tog upp mobilen och kollade på den 13:46, hur kan det då bli mörkt när det nästan är sommar? Jag såg hur alla knoppar på träden blev till blad. Allt i hela skogen blev sommar på bara fem sekunder, men efter en stund blev det mörkt. Alla blad och löv blev till höst och föll ner på marken. Snart började träden bli svarta stammarna såg uppbrända ut och en obehaglig kyla spred sig i luften runtom mig.

Skogen som nyss varit vacker med vårfärger och värme är nu svart och död! Vad har hänt? Jag tänkte tillbaka på det som Sally hade sagt "se upp för skogen, den är vacker på utsidan men... Skada inga blommor okej?"

'Skada inga blommor?' Vad menas med det? Jag lyfte lite på mig och kollade på marken jag legat på. Där låg det lite löv, mossa och en vacker glittrande... Blomma! Det var är blomma som såg lite ut som en snödroppe fast den var rosa och glittrade svagt. Den var av på mitten och ur stjälken steg det upp en grön mögel stinkande lukt som omringade hela mig.

Min näsa kändes bedövad när jag andades. Jag kände hur jag blev svag och kände mig yr och illamående. Efter en stund såg jag en siluett i mörkret. Det luktade fränt och var grönt i hela luften. Siluetten blev starkare och runtom den lös det i en vacker rosa färg, det luktade som en blomster äng mitt i sommaren. Efter en stund såg jag ett ansikte, det var hjärtformat och lös av glädje. Det var en tjej på ungefär 20 år. Det såg ut som om hon hade blombladen från blomman på sig som en klänning. Hon log stort och visade sina vita tänder, men leendet såg påklistrat och lidande ut.

Hon sträckte ut handen mot mig och utan att tänka efter tog jag hennes hand. Den var mjuk och jag tog hårdare i den. Plötsligt kände jag hur det brände till i hela armen. Hon måste också känt det för hon ryckte till och försökte dra åt sig handen, men jag höll fast. Jag försökte släppa men det gick inte! Det var som om en osynlig kraft höll mig kvar. Hon såg helt förfärad ut och drog sig bakåt. När jag höll mig kvar i hennes hand drog hon mig, mot sin vilja upp på fötter. I farten fick jag med min väska och en kort sekund svävade jag i luften. Jag höll kvar hennes hand, det såg säkert ut som om hon slängde mig över sig men det gick i slowmotion och det kändes fritt.