När vinden viskar

2 dörren i backen

Hej. Detta kapitel är deciderat till min goda vän SWAGGYTess, hon skriver en bra bok här och hon är en jättebra kompis som stöttar mig!

Sofie:

Nu hade det hunnit bli riktigt mörkt. Jag bannade mig själv för att inte hunnit gå till den lilla bergsbyn på andra sidan sjön. När jag klättrade här uppe såg jag ibland hur en mörk skugga rörde sig under vattnet. Ibland plaskade det också till. När jag såg det rös jag lite och kände som om jag skulle ramla ner, ändå visste jag vad det var om simmade runt och kände mig bara nostalgisk. Lite blandning av glad och "rädd".

När jag kommit kanske...200 meter uppåt var det väldig tur att berget lutade snett så att det i te var rakt som innan, då hade jag ramlat ner för länge sedan. När jag kollade noga genom några tunna moln som var här, såg jag den lilla byn.

Jag satte mig ner på en större avsats och började leta i min väska. Jag tog två tabletter för mitt ben på samma gång. Sedan hittade jag vad jag sökte efter. Min kikare!

Jag hade fått den av Gene, min magi lärare ni vet. Då var den såklart lite speciell också! Den var mörk, mörk brun och hade remmar så att man kunde ha den runt halsen. Den hade svarta skinn prydelser där man skulle hålla. Sedan hade den två stora "ögon" man kollade genom som en vanlig kikare men den hade också ett mindre tredje "öga". Det kunde man kolla genom för att se speciella saker som man inte kan se med en 'vanlig' kikare. Jag visste inte riktigt exakt vad den visade men det skulle säkert gå att använda någon gång.

Jag tog hur som helst upp den och började kolla ner mot byn. Där såg jag den tunna, nästan helt igenvuxna stigen fråga skogen och hållet jag kom från. Där växte det massor av brännässlor och klängväxter, även torra buskar som såg väldigt ödsliga ut. Det fans en stor backe och i botten var ett högt staket. När jag kollade närmare såg jag hur det ibland slog ljusblåa blixtar om en tunn tråd som snurrade runt stål pinnen högst upp på staketet. När jag sedan zoomade lite med kikaren såg jag hur det satt en liten kåda på insidan av staketet och hur det fanns massa saker där. Det såg ut som en hemligt laboratorium fanns där inne. Förutom faktumet att det bara var en brant backe med en staket framför!

Då kände jag mig finurlig och zoomade lite till innan jag såg det! Det fanns en gång dörr mindre några buskar i backens botten! Den var svår att se för det var bara som några tunna linjer i gräset, jag såg den för att det fanns ett handtag som var runt och såg ut som en liten ojämn boll. Sedan lös det svagt ur springorna och man kunde ibland se hur lite tunn vi rök kom genom dörren och ur ett konstigt litet hål mitt i backen. Sedan luktade det fränt till och med här borta av röken som var så kompakt att den höll ihop som ett moln när den kom i små omgångar ibland.

Det såg väldigt mystiskt ut och på staketet satt det flera skyltar: håll dig undan, hög energi halt, inte för obehöriga, varning för elektricitet, farliga ämnen. Det var lite utav det som stod på alla utspridda skyltar i olika färger överallt. Staketet var väldigt tjockt och såg slitet men starkt ut. Det var säkert många som försökt ta sig över men fått stötar eller inte kommit igenom det tåliga staketet. Jag kände mig genast grymt sugen på att testa!

Äsch, det går ju inte! Jag glömde att jag var på ett berg 250 meter upp i luften och var påväg mot något som kanske kommer kosta mig mitt liv och kommer låta mig få se min "riktiga" familj om jag överlever så långt.undrar förresten om jag och min syster skulle komma överens när vi möts. Vi kanske kommer vara jättedåliga vänner. Eller som sådana syskon som Fia och hennes bror är. Dem bråkar hela tiden och skriker på varann och villa aldrig vara tillsammans. Dem sitter på varsin ände om mat bordet när dem äter och tittar inte på varann. Dem är jätteglada mot sina föräldrar men beter sig som om den andra nästan inte finns. Eller så leker dem kanske kuddkrig en stund men sedan anklagar dem varann för fusk och börjar brottas istället. Sedan kommer deras föräldrar och drar dem ifrån varann med rivsår i ansiktet och blåmärken överallt. Ibland kommer Fia halv gråtandes hem till mig och sedan pratar vi och kramas. Sedan gör vi sånt som får oss på bra humör, mysar och sedan sover hon hos mig. Om hennes föräldrar inte vet var dem är ringer dem alltid till mig och sedan hämtar dem ofta henne dagen efter.

Nu kommer jag att tänka hur mycket jag saknar Fia. Jag har inte nämt henne tidigare men hon är min allra bästa vän. Vi var tillsammans exakt varje dag och vi var som själsfränder. Sedan flyttade hon in till byn där Gene bor. Vi kunde ju fortfarande träffas nästan lika ofta men sedan hände det massa komplicerade saker som ni kommer få veta senare när jag träffar henne igen. Om jag nu träffar henne igen.

Jag väcktes ur mina tankat när jag hörde en stor smäll. Sedan kom det jättemycket mörk rök från dörren i buskarna. Ut kom en hostande man med vit rock och halvblondt hår. Han viftade med handen framför näsan och såg mycket besvärad ut. Sedan kom det någon efter honom. Jag såg hur dem började prata men jag hörde dem inte. Det kändes riktigt att inte veta vad dem pratade om.

Här sitter jag på ett berg minst 300 meter bort från en liten enslig by och spionerar på en super snygg lång kille med vit rygg och en med lite krogliv rygg och glasögon, som såg lite ut som Igor. Och sedan vill jag höra vad dem säger. Jag kan ju ropa till dem och skrika att dem ska prata som om dem var i högtalare. Jag känner mig så smart ibland alltså.

Nu kände jag mig faktiskt riktigt smart. Jag skrattade åt hur smart jag tyckte att jag var och tog sedan upp extra glaset på kikaren. Kanske kunde den få en att höra saker också?!

Jag satte den mot ögat och genast hörde jag mig själv, inombords. Jag kollade på mina ben med kikaren. Jag blev jätte förskräckt och släppte den direkt. Den hade fallit ner i avgrunden och krossats om det inte vore för remmarna jag hade runt halsen. Puh, vilken tur!

Jag kollade mot dem två männen och satte kikaren försiktigt mot ögonen, med extra glaset framför. Strax kunde jag höra svaga röster som blev tydligare med tiden.

'Vad hände egentligen?' Det var nog den mindre killen som sa.

'Jag vet inte, allt gick jättebra men plötsligt hördes tankar om att någon viktig iakttog våran ingång!' Sa den snygga killen sedan. Jag förstod inte vad han menade med 'någon viktig'. Var det fler än jag som gjorde såhär? Knappast!

'Du kanske gjorde något fel..?!' Frågade den korta sedan

'Nej! Jag gjorde som jag alltid gjort!' Sa den snygga och kliade sig i huvudet medan han såg väldigt besviken och fundersam ut. Jag tyckte lite synd om honom.

'Tänk om chefen får reda på det här!'

'Den får hon verkligen INTE göra!' Nästan skrek snyggingen med rocken ut den korta. Han hade fått en mördande blick i ögonen. Jag ändrade mig genast att ha tyckt synd om honom, vad taskig han blev mot den andra killen.

'Gå ner och fixa det nu!' Sa han till den korta som sprang ner för trappan i dörren i buskarna. Den andra snurrade runt och medans han kollade ut över byn sa han för sig själv.

'Det här kan bara betyda på en sak! Hon är nära nu!' Sa han med den mördande blicken igen. Sedan kändes det som om han stirrade rakt på mig med röda ögon. Jag hoppade till och tappade kikaren igen. Sedan gick han in och slog igen dörren.

Jag satt där och funderade på vad dem sagt när jag satt där och tjuvlyssnade. Jag kände mig lite ond och mystiskt och på skoj skrattade jag ondskefullt för mig själv med händerna i luften.

Sedan stelnade jag till. "Hon är nära nu!"

Ånej, tänk om dem pratade om, om, mig....!

-----------------------------------------------------------

Klara:

Nu hade jag klättrat så otroligt länge och det började bli riktigt mörkt och kallt. Jag kollade ut över vad jag kunde se. Den var den mörka sjön som skrämde livet ur mig. Särkilt när man kunde se mörka skuggor röra sig där.

Jag försökte skaka bort tanken och letade upp en stor avsats där jag kunde sova inatt. Det kändes lite läskigt att sova på ett berg där man när som helst kan ramla ner.

Nä, nu klättrade jag dit och tog upp mina saker för att sova innan jag somnade stående.

-------------------------

Hej! Nu har jag inte uppdaterat på länge men jag hoppas ändå att ni gillat kapitlet och så! Jag måste uppdatera på alla min böcker så det tar lite längre tid mellan varje!

Kram på er /J,P