När vinden viskar

I en värld med drakar del 1

Hej! Ledsen att jag inte uppdaterat på länge men jag har verkligen haft fullt upp! Jag vill bara säga tack! Till över 2K läsare, det gör mig verkligen glad att så många läser!

Hoppas ni gillar kapitlet, jag har skrivit det speciellt till er 😉

Klara

Det kändes konstigt att gå runt och leta efter ett djur jag bara hört om i sagor. Drakarna var alltid figurerna jag tyckte mest synd om, de framstod ju alltid som dåliga och blev alltid besegrade.

Jag flyttade på lite högt gräs som kittlade mig under näsan. Jag kom ner från berg marken och ställde mig på det mjuka gräset, det var så skönt att stå på att jag tog av mig skorna och slängde ner väskan och sprang ot på den gröna ängen framför mig med armarna rakt ut. Jag skrek och ropade av glädje och när marken gick ner i en liten dal ramlade jag och rullade skrattandes ner i det mjuka gräset.

Jag reste mig upp och borstade av lite gjorde från mina kläder. Jag kollade runt för att se var jag var och upptäckte en porlande Bäck några meter från sluttningen. Det fanns några buskar som gick i en halvcirkel vid bäcken. Det var inte brant vid sluttningen men tillräckligt brant för att man inte skulle se mig om jag gömde mig vid buskarna.

Jag tog satts och sprang upp för min lilla håla och hämtade mina saker. Sedan sprang jag dit igen och lade ut mina saker lite grann så att det såg lite hemtrevligt ut. Jag tog med mig en liten fick kniv, pengar, min telefon som har batteri eftersom jag inte använt den under resan och JagJag gick några meter bort från platsen för att se om min lilla lya syntes, det gjorde den inte.

Uppifrån såg man den inte heller för de få träden som växte på ängen växte bakom buskarna och sträckte sig över dem mot vattnet.

De fungerar perfekt som tak tänkte jag för mig själv, eftersom ingen annan var där. 😏

-

Byn låg lägligt vid kanten av havet. Den var inte särskilt stor men jag kunde heller inte kalla den liten. Jag stod på en kulle efter att ha gått i ungefär tjugo minuter ifrån ängen, genom skog och längs en övervunnen by väg bredvid en stor flod. Byvägen gick runt en kulle och ner för en sluttande väg, men jag gick rakt fram och upp på den istället. Jag började gå ner för kullen och mot byn, någon där kanske visste något om var drakarna fanns? Jag kunde även ta chansen och köpa lite proviant.

Ju närmare jag kom desto mer kände jag det. Det var en vänlig by. Hus och andra byggnader på alla sidor. Den lilla by vägen förvandlades till en kullerstens storgata där massvis av människor gick runt med korgar i händerna och barn vid sidan. En häst och vagn passerade mig och några barn i tio års åldern sprang efter den. En liten pojke med brunt hår och bruna ögon tog tag i kanten och drog sig upp på vagnen. Föraren märkte inte deras glada skratt när han försökte dra upp sina kompisar. Det var två pojkar och en flicka som satt på vagnen när den rullade iväg längs med gatorna och försvann in i folkmassan. En pojke tog handen på flickan som inte kom med och drog henne mot kanten av vägen.

"Vad gör du?" Hon såg undrande ut. "Vi hade ju hunnit med."

Han kollade på henne och viskade sedan något i hennes öra. Hon kollade bort mot mig.

"Hon?!" Sa hon lite för högt.

"Shh!" Han sneglade på mig och de stod sådär en stund.

Jag släppte blicken från dem när jag hörde en man ropa.

"Färskt bröd och fylliga ostar, kom och köp!"

Jag släppte det som barnen sagt, de är ju bara barn eller hur? Det luktade gott av wienerbröd och kaffe från ett bageri jag passerade på vägen mot ett litet stånd utanför att bibliotek. Där stod en man med grått skäggstubb och stråhatt med bruna enkla kläder.

Jag ställde mig i kön bakom två kvinnor vid ståndet och kollade mig omkring. Det var inte en ända människa som gick runt med telefon eller moderna kläder på sig. Jag hade kängor, svarta rörliga byxor, uppsatt hår och en t-shirt på mig. Här hade alla vuxna kvinnor enkla klänningar och männen bar hatt. Det kändes så, gammaldags!

Jag älskade känslan i denna byn och ljudet av hästhovar mot kullersten och skrattande barn och sociala människor.

"Vad kan jag göra för dig?" Det var mannen i ståndet med bröd och ost.

"Oj, förlåt, jag var så uppe i mina egna tankar."

"Ja, jag ser att du inte är härifrån. Är det något speciellt ärende ni har här?" Vad skulle jag svara på det? 'Jo jag är här för att rädda eran värld!' Nä, det skulle inte gå.

"Jag tar en limpa och en sådan där lagrad ost tack."

Sa jag och han lydde mina order och tog fram en tunn tygpåse som han la det i. Osten packade han in i papper innan han la ner den i påsen.

"Jo, det är så att jag är på ett uppdrag" sa jag medans jag fiskade upp mina pengar.

"Jaha, det är hon? Vilken typ av uppdrag?"

"Äh." Jag små flinade lite. "Jag ska tämja en drake."

Han kollade upp från sin version av en kassaapparat.

"Jaså, då har du någon speciell anledning antar jag, ingen söker ju upp en drake bara för skojsskull." Han såg så obekymrad ut, som om han hörde det dagligen.

"Skulle du vilja ha lite drakmynta på det?"

"Drakmynta?"

"Ja, att locka Draken med flicka lilla. Det kommer underlätta allting kan jag lova. Du kan locka den till dig och söva ner den lite så att den inte är så vild."

"Jo, det skulle jag nog behöva, har du det?"

"Jadå, det blir trettiofem kronor och sjuttio öre"

Han drog upp en låda och tog fram en vit påse som luktade stark av örter och la ner den i min lilla tygpåse.

"Trettiofem kronor?!"

"Och sjuttio öre." Lade han till på mitt förvånade uttryck.

"Det är ju jättebilligt!" För en stor ost, en nybakad limpa och en påse drakmynta är trettiofem kronor jättebilligt.

Jag drog fram en femtiolapp och han kollade med stora ögon på pengasedeln.

"Tänka sig att en sådan liten flicka går runt med sådana stora pengamängder" han tog emot sedeln och började räkna växel.

"Det blir elva kronor och trettio öre tillbaka." Sa jag till honom när han stod och mumlade sina siffror. Han kollade tacksamt på mig.

"Snabbtänkt är hon också" sa han och gav ifrån sig ett brummande skratt. Han gav mig mynten och sa adjö.