När vinden viskar

Efter skogen kommer ängen...

Klara:

Jag hade tagit mig genom skogen utan problem. Det dåliga var nog att jag råkade ta med en ganska tom myggspray flaska så nu går jag och kliar mig överallt hela tiden.

Förutom det hade det inte hänt mycket i skogen. Det hade knappt tagit en dag att ta sig igenom den så nu slår jag upp mitt tält och övernattar i kanten av skogen. Jag hann se ängens böljande kullar några meter bort innan jag somnade...

Jag vaknade med ett ryck!

Jag hörde hur kvistar bröts och hur det kom närmare och närmare... Plötsligt ser jag en suddig siluett forma sig framför mig. Sedan ligger den över mig och jag är för chockad för att säga något.

"S-Sam? Vad gör du här? D-du, men va?" Var det ända jag fick fram.

Sam hade kommit och ligger nu över mig och kramar mig så jag knappt kan andas.

Hon tittade på mig och berättade skamset varför hon var här. Hon hade följt efter mig fem minuter efter att jag hade gått och hört mig bråka med Amanda. Sedan hade hon sagt åt Amanda att hålla trut när hon hade pratat skit bakom min rygg.

Sedan hade hon följt efter mig in i skogen och haft med sig den fulla myggsprayen dit. Hon gav mig den och tittade på mig igen.

Jag satt där och gapade, tänk att hon hade följt efter mig! Vad pinsamt! Jag var glad att hon var här men sa snart att hon måste gå hem igen. Jag ville be henne stanna med mig men jag kunde inte.

Efter en stund sa vi hejdå och hon gick tillbaka in i skogen.

Efter en liten frukost packade jag ihop tältet och började gå igen. Efter några minuter kom jag fram till ängen.

Den var vacker med grönt korrt gräs och några få blommor på marken. Man kunde se gräset röra sig och hur två kaniner hoppade upp och ner.

Det var ganska kallt och man kunde se daggen på gräset och på trädens löv. När jag tittat klart på utsikten började jag gå bort mot sjön. Jag kunde inte se den men visste åt vilket håll den låg.

Jag la ner kartan i fickan och kollade på klockan, halv tio! Jag måste skynda mig. Jag hade gått i ungefär en och en halv timme innan jag såg sjön. Då satte jag mig ner och pustade ut. Phu...

Mina fötter var genom blöta och mina kläder var klibbiga mot kroppen. Jag trodde att den blöta mardrömmen var slut. Jag fortsatte gå mot sjön i en ytligare halvtimme.

Snart hade jag kommit så långt att jag hörde stranden. Då satte jag mig ner på en någorlunda torr plats och tog fram min lunch klockan var lite efter tolv. Medan jag satt där och tuggade på min macka satt jag och tänkte på hur lätt det hade varit. Utan problem hade jag tagit mig igenom skogen. Det enda problemen där var insekterna!

Jag blev mygg angripen så fort jag stod still eller saktade ner. Jag hittade myror i maten och spindlar i håret. Det var riktigt obehagligt!

När jag ätit två mackor och druckit två glas varm oboy satte jag mig ner och kissade innan jag fortsatte gå mot sjön.

Sofie:

Jag hade hemskt ont överallt. I benet och i händerna framförallt. Jag fortsatte gå och kände hur ögonen bara ville falla ihop och somna om men det ville inte jag! När klockan var ungefär tio hade jag stannat och tittat på kartan. Jag var snart ute ur skogen och framme vid det öppna fältet.

Jag fortsatte att gå och kände hur benen hela tiden blev svagare och svagare tills dem fall ihop och jag föll ner på marken.

Jag sökte snyftande efter väskan. När jag hittat den drog jag den mot mig. Jag letade efter det minsta facket i hela väskan, där var det!

Jag öppnade dragkedjan och tog fram den lilla burken. Jag skruvade upp locket och försökte att bara ta ut två stycken tabletter, det kom ut hundra. Jag satt suckandes och la ner alla utom två i burken igen sedan skruvade jag på locket och lade ner burken i väskan igen.

Jag hittade lite vatten och svalde tabletterna. Jag låg blundandes på marken. Jag måste ha somnat för jag vaknar två timmar senare av att jag har jättemycket energi.

Jag reser mig upp och känner ingen smärta i benet alls! Jag fortsätter gå och ser efter en stund hur skogen tar slut och jag ser äntligen det stora fältet. Jag pustar ut av lättnad att äntligen komma ut i ljuset igen...

------------------------------

kapitel tio ute nu!!! Så himla glad! Jag älskar alla er som läser den här historien så fortsätt läs! 66 reads? Helt underbart love you/ Josephine