När vinden viskar

Mörker sjöns inre!

Klara:

Jag frös så in i ------- och kände inte mina tår. Regnet hade dragit sig undan lite grann men jag kunde inte hitta en enda torr plats. Tillslut valde jag en stor gran där utrymmet under var någorlunda torrt.

Jag letade upp min handduk men då såg jag att nästan allt var blött och fuktigt. Jag försökte torka det mesta och hängde sedan upp det på tork. Jag torkade av mig själv och byte till dem torraste kläderna jag kunde hitta. Det var ett vitt linne och några tunna rosa knä shorts.

När sedan det mesta torkat packade jag ner det i väskan igen. Jag såg ut som en Björn i håret och var säkert jätte smutsig men fortsatte gå. Då kände jag hur det kurrade i magen. Jag letade efter min mat i väskan men hittade inget... BAJS! Jag hade glömt att skaffa mat i byn vid sjön. Skulle jag gå tillbaka? Jag vände mig om och kollade men tvekade. Tänk om jag skulle ramla i igen.

Just när jag vände mig om stod där en flicka. Det var samma flicka som hade hjälpt mig vid sjön. Jag kände igen hennes vackra krusiga hår och hennes stora blå ögon. Hon sa ingenting men tecknade åt mig att följa med. Hon började gå bort mot det hållet där sjön slutade mot skogen. Jag kände ju inte henne men hon hade ju hjälpt mig innan så...

Jag följde en liten dold stig ner genom skogen och över några små kullar och ut på öppen mark. Där såg jag sjön, fast det såg ut som en egen liten dold sjö. Man kunde inte se den andra lilla byn om man inte gick upp på en höjd som fanns bakom några träd. Men det som verkligen förvånade mig var att det fanns en öppen bo plats mitt i skogen. Det såg ut som en liten sommar stuga med en privat sjö med vatten från den stora sjön. Det var en liten fin diskret vit stuga.

Där fanns en vacker tomt som såg mycket omhändertagen ut. Det fanns färgglada blommor längs hus kanten och det rök lite ur skorstenen. Man kunde se hur vattnet glittrade och en fin brun brygga. Det som ut som ett sommarparadis helt enkelt!

Jag skulle lätt lägga mig ner i gräset och bara njuta. Flickan måste ha sett det för hon ropade på mig och öppnade dörren in mot huset. Jag ställde mig rak lång och tittade förfärat på henne. Jag kände ju henne inte! Jag hade tydligen inte mycket till val för nu log hon bara och var på väg att stänga dörren innan jag suckade och gick in.

Jag kände direkt en värme och en doft av fräscha blommor, örter och teer. Hon log och sträckte fram handen. Först förstod jag inte vad hon menade men sedan nickade hon mot min väska. Jag tvekade men sträckte den sedan mot henne och hon tog den och sa kort "ta av dig dina skor och kom in" innan hon gick in i ett rum.

Jag tog av mig skorna och tittade mig omkring. Där fanns en liten hall med lantlig inredning. Sedan fanns det ett vardagsrum på ena sidan och en liten toalett på andra. Rakt fram fanns det en vackert smyckat men diskret dörr. Innan den en dörr till ett troligtvis sovrum. Bredvid vardagsrummet fanns ett trevligt litet kök. Bredvid toaletten fanns det en vacker vit dörr med några dekaler på.

Hon stack ut huvudet ur det som jag tror är köket. Jag gick sakta fram genom korridoren och kikade in i vardags rummet. Det fanns flera levande ljus överallt och på golvet bredvid den fina läder soffan låg en vacker liten knallvit katt. Den öppnade ögonen och tittade på mig, ögonen var knall röda.

Jag fortsatte in mot köket. Där såg jag att ganska murrigt rum med ett bord på lång sidan med soffa mot väggen och stolar mitt i rummet. Där fanns en gammal vit spis och ett fönster i mitten på väggen. Det var ett helt normalt kök förutom en sak, det stod en stor rykande svart kittel mitt på golvet!

Jag blev skärrad och bara stirrade på den. Jag måste sett helt galen ut för plötsligt skrattade hon. Det var det mest underbara skratt jag någonsin hört. Det var så mjukt och lätt!