Prinsen över låtsaslandet | Noel Flike

"Vi är inte klara här" 7

- vänta vänta vänta, så ni låg?

- var det bra?

- ja, asså det va typ fett bra.

Jag fnissade åt Emma. Hon hade legat med Axel igår, lite jobbigt med tanke på min plan av att dissa Noel som han dissat mig imorse men i vilket fall som helst var det kul. Han var första killen efter hennes ex så han måste ju haft nått speciellt. Jag Mimmi och Emma hade mötts upp på en lunch hemma hos mig. Vi hängde typ alltid här eftersom det var jag som i stort sätt bodde själv. Dem båda andra två tjejerna bodde båda med sina familjer. Jag och Emma var barndomskompisar och hon var ett år äldre, Mimmi hade börjat i min klass i ettan och vi tre tjejer hade blivit som gjorda för varandra.

- men vadå så har han hört av sig? Mimmi frågade.

- Jaaa, asså han vill typ ses igen.

- vadå ska ni det? Jag flikade in den kommentaren. Hon log.

- aaa jag tror det.

- fan för lyckliga människor asså, suckade jag.

- ähhh ska du säga då Stella, hörde från Robin att du gick hem med Noel?

- aaa jo, vi sov ihop men det var på riktigt inget mer med det. Som han själv sa "vi har inte gjort något och vi kommer aldrig bli något heller"

- påriktigt? Jag nickade som svar.

- men helt ärligt, är det så konstigt att han sa så, du har skickat heeelt friendzonade signaler. Jag ryckte på axlarna. Fattade inte ens varför jag brydde mig. Jag bytte snabbt samtalsämne till något mer stämningsfullt och vårt samtal fortsatte.

Jag umgicks med mina tjej vänner hela dagen och helt plötsligt var det kväll i min numera tomma lägenhet, jag skickade iväg ett sms till pappa, hade inte hört av honom på ett tag. Inget från Noel, jag blev irriterad på mig själv varje gång jag tänkte på honom, jag ville väll inte ha något från honom. Sedan somnade jag.

Jag vaknade som en normal person av att solen lyste in genom persiennerna, första gången på länge det inte var något sjukt skumt som väckte mig. Jag fick tillbaka blick på gårdagen men skakade snabbt av bilden av mig och Noel tillsammans i hans rum. Jag åt frukost samtidigt som jag ringde Emma, vi hade sällskap över telefon. Det blev lätt att jag kände mig ensam i en stor lägenhet själv, därför var några samtal då och då behövliga som lite sällskap. Efter frukosten så duschade jag och bestämde mig för att ta denna molniga söndag och ta tag i mitt liv lite. Jag städade lägenheten. Min faster kom förbi på en fika. Jag bytte sängkläder, städade toaletter, dammsugade och tog jävligt mycket ansvar helt enkelt. Klockan var runt 4 när jag steg utanför lägenheten för att slänga soporna längst ner, och samtidigt röka vid porten. Jag var nästan nere när jag hörde röster i trappen. Jag stannade till en millisekund och räknade ut att dem var för nära för att jag skulle kunna fly upp igen, det skulle bli alldeles för tydligt. Några steg senare så möttes vi, Axel, Dante och Noel. Såklart. Dem var påväg upp till Dante. Att jag aldrig stött på dessa killar tidigare men nu så skulle dem vara överallt helt plötsligt. Vi passerade varandra.

- tja! Sa både Dante och Axel
- aaa hej! Jag log.

Noel var tyst, idiot. Varför sa han inget? Det var ju han som gjort fel, och varför störde det mig uppenbarligen så mycket. Jag fortsatte gå eftersom jag inte var i Mood för stela konversationer med någon jag halvkänner. Jag var nere några sekunder efter det och slängde soporna. Jag kände mig plötsligt mer irriterad. Varför hade han påverkan på mig? Jag drog upp porten aggressivt och ställde mig utanför och tände en cigarett. Kändes som att det var allt jag gjorde hela tiden, rökte. Jag tog några arga bloss och sen öppnades porten igen. Vem var det om inte orsaken själv.

- det var kefft sagt, men kan du klandra mig?

Han sa det lugnt och tydligt. Jag suckade i vilket fall.

- jag hatar att jag behöver bry mig, och om det var kefft sagt det är väll så det är? Kan du klandra mig för att någonstans känna annat efter den morgonen?

"vi gjorde inget och kommer aldrig bli något heller" orden ekade fortfarande och hördes i repris när jag granskade Noel.

- du bryr dig ju uppenbarligen? Han höjde rösten

- du med uppenbarligen??? Jag skrek och hade för länge sedan glömt bort ciggen i min hand. Porten öppnades mitt under min mening.

- hallå kommer du eller Noel? Axel kollade förvirrat på honom och tog några steg närmre där han även skymtade mig. Vi hade ställt oss avsides och jag hade skymts av en buske medans Noels huvud stuckit upp då han var ett tiotal centimeter längre än mig.

- ohh, shit. Sorry. sa Axel när han såg båda våra miner.

- Ni har uppenbarligen saker att snacka om, jag drar in igen. Kom upp när ni e klara. Ingen av oss svarade utan tittade bara på Axel när han igen försvann in i porten och förmodligen upp till Dante igen.

- jag ska nog gå... Noel yttrade orden, jag blossade upp igen. Vi var inte klara här. Han rörde sig mot porten men jag kom snabbt efter.

- Påriktigt Noel? Tycker du seriöst att vi är klara här? Jag lät arg på tonen men jag kan lova att jag var argare på insidan. Jag sprang efter honom i trappan hack i häl. Vid min våning stannade han och vände sig om mot mig. 10 sekunder av argt stirrande inledes och efter det så tog han långsamt några steg närmre mig och kysste mig argt och slafsigt. Jag kysste tillbaks och öppnade dörren in i min lägenhet. Helt obrydd om allt annat. Jag var så jävla arg på denna vidriga kille. Ingen stoppade den andra och vi fortsatte in i lägenheten med andan i halsen. Min hjärna var tom på tankar tills jag drog ifrån och tänkte
" argt sex är det bästa sexet"
Och sammanförde våra läppar igen.