Prinsen över låtsaslandet | Noel Flike

"Ingen speciell" 14

- hallå??
Hörs ett högt rop och jag vaknar med ett ryck. En varm arm ligger runt om mig och jag stödjer mig med ena armbågen medans jag med andra handen lyfter bort armen. Jag hör någon gå runt med skor där ute i vardagsrummet och jag reste mig snabbt och trädde på mig närmsta byxor som låg på golvet. Tröja med eftersom det tydligen blivit för varmt i natt, döm mig inte!
Innan jag öppnade dörren så tittade jag bak på Noel som fortfarande låg och sov tyst i min säng. Jag log av reflex och öppnade dörren. Jag var såpass nyvaken att jag inte ens riktigt reflekterat utöver att det var en mansröst jag hört utan trodde helt enkelt att det var min faster. Så när jag öppnade dörren fick jag minst sagt en chock.

- Pappa?

Han stog i kostym med ryggen mot mig och blickade över kylskåpet jag fyllt med massa bilder av mig och mina vänner. Han kände inte ens hälften av dem. Den ända han på riktigt visste namnet på och kände igen var Emma eftersom hon varit min barndomsvän. Dem andra hade jag nog mest bara nämnt och några inte ens det. Men tillbaks till grejen, vad gjorde han här? Han vände sig om mot mig med ett stort leende.

- överraskning utbrast han högt.

-schhh
sa jag av ren reflex med tanken på Noel sovandes i min säng. Det sista jag ville var att han kom ut och tog del av detta. Pappa tittade förundrat på mig från min reaktion men skakade snabbt av sig den.

- är du inte glad? Frågade han.

- jodå, bara... chockad
Svarade jag tillslut. Han omfamnade mig i några sekunder och jag kramade tillbaks innan vi släppte.

- ja men vad säger du då, ska vi inte fira?

Fira att han lämnat mig själv i 5 månader, Yeah sure hade kunnat vara död vid detta laget. Men jag bara log.

- visst, du kan väll sticka och köpa lite grejer till det, så kan vi äta frukost tillsammans?
Svarade jag så glatt jag kunde.

- super idé, jag sticker med en gång.
Och med det så vinkade han mot mig med bilnycklarna i handen och försvann ut ur dörren. Jag gjorde en inre high-five med mig själv. Yes han var borta.

Jag smällde upp dörren till mitt rum där en väldigt nyvaken Noel satt på sängkanten.

- du måste verkligen dra.
Sa jag, han tittade förvånat på mig.

- nu? Varför?

Hans morgonröst. Var han verkligen tvungen att åka nu? Ja.

- asså tro mig hade mycket hellre låtit dig trycka upp mig mot den väggen där borta men min pappa är tillbaks.

Hans ögon lyste ifrån sig ännu mer förvåning än tidigare.

- vadå nu?

- japp, fick honom att åka iväg en stund nu men han är nog tillbaks om en kvart så skynda skynda.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte lät stressad, pappa kunde absolut inte träffa Noel. Pappa hade inte träffat än av mina killar sedan någon gång i början på högstadiet och det var inte direkt något seriöst. Inte för att Noel var min kille, men om han stannade så skulle det se ut som det. Till min glädje så gjorde Noel som jag sa och reste sig upp.

- Ehm, du har mina kläder på dig?

Jag tittade ner på mig själv snabbt. Hade inte ens märkt det när jag klädde på mig men nu såg jag tydligt dem alldeles för stora och uppenbart maskulina kläderna som satt på min kropp.

- shit, tror du han märkte det?

- vadå?

- att jag har dina kläder idiot?

- jaha, eh..

- Aa om han inte gjorde det så kände han nog det på doften iallafall.

Avbröt jag honom stressat och luktade snabbt på tröjan. Den luktade tydligt av herrparfym. Jag suckade inombords och drog av mig kläderna och bytte till något annat snabbt. Noel följde mig hela tiden med blicken och klädde sedan på sina egna kläder.

- vad gör det om jag presenteras för honom, det känns som att du har panik?
Han lät nästan lite sårad och jag blev ställd. Inte kunde jag säga som det var, detta var en inbjudan in och det visade att jag var på allvar med honom. Något jag inte var beredd på.

- jag vet inte, bara inte nu.

Svaret lät tveksamt men det dög för han nickade bara åt det och gick ut ur mitt rum och mot ytterdörren. Han tog på sin jacka och även sin mössa som låg prydligt på vår hatthylla i hallen. Sedan vände han sig om mot mig och la ena handen på dörrhandtaget som en förberedelse.

- hejdå, vi hörs väll.

Med dem orden öppnade han dörren och tog sitt första steg ut när jag stoppade honom.

- Ehm?

Han vände sig åter mot mig efter min harkling och väntade på att jag skulle säga det min harkling var meningen till.

- trodde inte du var en douche men uppenbarligen så låter du tjejer falla för dig och sen sover du hos dem gratis och lämnar utan ens en liten hejdå-puss

- trodde jag gjort tjejen jag fallit för till en mjukis men sen kasta hon ut mig efter att hon sagt att hon ville ligga.

Kontrade han tillbaks och jag log nöjt.

- en annan gång?

- Mhm

Jag drog lite i hans arm för han skulle komma närmare igen och det gjorde han. Han var så nära och jag lutade huvudet mycket upp för att kunna ha kvar blicken i hans. Han böjde sig ner och kysste mig långsamt. Innan han gick igen.

- ha det så kul i skolan

Jag hånlog och tänkte på att det var flera timmar kvar tills jag började. Klockan var fortfarande tidigt. Jag stängde dörren och gick in igen. Kom och tänka på mattan och balkongen och tryckte snabbt in den i en av mina garderober i all hast. Precis när jag var klar öppnades dörren.

- jag är hemma!! Och jag har med mig frallor!!

- tack och lov, jag är utsvulten.

Svarade jag och lät så peppad jag kunde. Vi dukade fram frukosten och började äta, pappa frågade när min skoldag började och jag sa att jag började vid lunch. Han frågade även lite annat om skola och fritid. Jag antog att han försökte gottgöra att han varit borta så länge. Visst det var inget jag gillade men det var hans jobb och hans val.

- såå...
Han pausade.
- vem är killen?
Avslutade han. Jag satte vattnet i halsen av frågan och hostade lite.

- vad menar du?

- jag menar, tror du inte jag kollar efter dig i ditt rum det första jag gjorde? Jag är inte dum, och om jag vore det så hade jag enkelt listat ut det på kläderna du hade på dig sen.

Han flinade och jag rodnade, jag rodnade? Va i.

- det är... ingen speciell

Svarade jag. Lögn.

- det såg inte ut som ingen speciell.