Prinsen över låtsaslandet | Noel Flike

Tillbaks. 20

HEJ! tack för att ni läser, röstar och kommentar fortsätt med det tack. Blir suuuper glad, ge konstruktiv kritik som jag kan ta åt mig av och berätta vad jag borde göra annorlunda och bättre. men en annan sak

GE MIG BOKTIPS HÄR PÅ WATTPAD!!!!! skriv BRA böcker med bra handling, på svenska helst (blir lätt blir lost i engelska böcker med slang osv?) ni kan ju antingen skriva här eller privat meddelanden spelar ingen roooooolllllllllllll
Tack på förhand.

Xx, C

Det var måndag och jag satt på första lektionen efter lunch. Jag och Mimmi var fortfarande osams pågrund av jävla Noel. Hon åt inte längre lunch med oss andra utan hade flyttat bort till ett par tjejer som gick i samma fotbollslag som henne. Skit töntigt om man frågar mig, men inte som att jag tänkte gå och be om ursäkt till henne först.

Noel hade dock inte synts till på hela dagen. Jag hade ofrivilligt spanat runt efter honom men han kunde säkert vara här någonstans ändå. Det var inte alla dagar våra scheman krockade. Jag skulle sluta tidigare idag då svenska lektionen jag vanligtvis hade efter detta var inställt pågrund av att läraren var sjuk så jag skrev ett sms till Emma.

Jag 13.45
Dra till mig sen? Slutar tidigt idag.

Emma 13.52
Slutar 4 och ska göra omprov i matten efter de, har lovat Axel att följa med hem till Dante för att typ träffa alla killar officiellt eller nått. De e fett viktigt för Axel

Jag 13.53
Okeeeej :( lycka till på matten o oroa dig inte för ikväll, dem kommer älska dig, omöjligt att inte göra det <33

Emma 13.55
Hoppassssss, ska nog lyckas fråga ut Noel om dig.

Jg 13.56
Du ger dig verkligen inte om att vi ska bli sams??????

Jag trycker på skicka.

- Stella?

Jag tittar upp på min irriterande lärare.

- jag skulle uppskatta om du visade mer uppmärksamhet mot mig än mot ditt knä, förutsätter att du inte har någon mobil där.

Hon log ett ansträngt leende och jag nickar men säger inget. Hon vänder om och fortsätter förklaringen på tavlan medans jag återigen tittar ner på mobilen när den lyses upp av Emmas svar.

Emma 14.00
Övertygad om att ni saknar varandra bara.

Jag svarar inget utan försöker faktiskt vara uppmärksam resten av lektionen.

När lektionen äntligen är slut skyndar jag mig ut ur klassrummet och ner för trappan mot mitt skåp för att hinna med bussen hem. Jag låser upp och drar ut min jacka och väska som jag sätter på mig respektive slänger över axeln. Jag slår igen skåps dörren och ska börjar springa mot utgången när jag istället springer in i någon.

- shit, sorry verkligen

Säger jag och fortsätter springa. Jag är ute när jag snabbt vänder om och ser en kille med blonda lockar under en mössa, fortfarande titta på mig. Jag fortsätter till bussen, försöker verka oförändrad av krocken fast att mitt hjärta hoppa över ett slag när jag såg att det var han. Ska det alltid vara såhär? Verkar jobbigt.