Prinsen över låtsaslandet | Noel Flike

"Vad fin du är" 11

Jag knackade försiktigt på altanfönstret. Det tog cirka tio 5 minuter innan jag skymtade en nyvaken Emma komma för att öppna åt mig. Det var inte en ovanlighet att jag kom till henne såhär. Dock inte av just den anledning jag hade idag. Hon var dock förvånad av att se mig.

- Stella?

- ja, vi behöver snacka och detta måste stanna mellan bara oss två.

- sure. Hon skruvade på sig lite och såg lite obekväm ut. Jag tog ett steg närmre öppningen så jag kunde kliva in.

- asså, kan vi snacka här ute. Axel ligger typ och sover där inne.
Jag höjde ögonbrynen när hon uttalat sig. Visst att han ville ses igen men sov dem över och grejer? Jag vek iallafall bort tanken snabbt och återgick till det jag kom hit för.

- visst vi kan väll snacka här ute då.
Hon nickade mot mig som en gest att jag skulle ut med språket snabbt så att hon kunde gå in och lägga sig med Axel igen.

- jag känner mig inte riktigt som mig själv, vet typ inte vad jag vill riktigt och jag säger ja till saker jag annars aldrig hade gått med på.

Jag gick ganska rakt på sak eftersom att jag själv var rätt trött vid det här laget och ville hem och sova, snarast.

- vadå typ någon speciell person eller? Hon tittade på mig och uppenbarligen hade hon inte kopplat ihop alla trådar eftersom hon inte flinade på något sätt.

- nja typ, asså pendlar typ mellan att vilja ha personen nära mig hela tiden och aldrig mer prata med den.

Efter dem orden kopplade hon ihop allt och ett brett flin lyste ut i natten. Jag tittade strängt på henne i hopp om att få tillbaka hennes seriösa sida.

- i guess att du gillar någon på ett annorlunda sätt en vanligtvis och ditt vanliga jag bara försöker skita i det men att ditt mjuka jag försöker bli kär.

Jag höjde på ögonbrynen. Visst lite pirr i magen i några få sekunder men kär? Det kändes väll inte såhär?

- snälla låt den mjuka personen vinna, vill så gärna känna en kär Stellis.
Hon pratade om mig som att det var en annan person som skulle ta över min kropp eller något.
Jag skrattade nervöst men ändå inte som att jag höll med. Eller gjorde jag.

- vad gör jag då?
Emma log.

- testa att prata med honom istället för att bara knulla honom. Godnatt.
Jag fnös

- schhhhhh. Jag höll ett tystande finger över munnen eftersom hon öppnat altandörren och jag sarkastiskt syftade på att vi inte ville väcka Axel som fick sin skönhetssömn.

Hon himlade med ögonen och stängde dörren innan hon försvann tillbaks till sitt rum och till sin Axel. Dem var tydligen en grej, eller jag antog det. Emma tog HEM honom och SOV med honom. Det hade hon bara gjort med sitt ex tidigare. Jag vände mig iallafall om och vandrade hemåt i natten.

Jag gick hem och stirrade på hans sms. Länge. Tillslut någon gång innan det blev gryning vaknade jag. Jag hade något som bubblade i magen och jag var tröttare än det finns ord till att beskriva. Detta resulterade i att jag låg lvar i min säng ända tills jag missade min ordinarie buss. Jag visste att ja skulle bli sen men jag visste också att jag hade en super vän som skulle skydda mig. Hur mycket ursäkter som sen behövdes. Jag klädde på mig ett par svarta höga jeans och en röd tjock tröja som var croppad. Jag gjorde mitt hår till två inbakade flätor då jag ville ha det ur mitt ansikte. Jag slängde i mig en banan och ett glad vatten och var redo att försenad, men ändå, bege mig till skolan.

Jag var framme i mitten av min andra lektion. Jag skyndade mig igenom korridoren och in i klassrummet.

Mimmi satt ensam någonstans i mitten och jag gav läraren en blick som sa "jag har faktiskt en ursäkt men kommer inte dra den för hela klassen" och gick och satte mig. Mimmi tittade på mig.

- jag sa att din hund var skadad. Hon log stolt åt den nya ursäkten.

- ja min stackars Voffe. Svarade jag sarkastiskt tillbaks. Ursäkten var inte bra men det funkade väll. Resten av dagen segade fram och när jag slutat begav jag mig till mitt skåp. Min faster hade smsat att vi tillsammans borde storhandla och jag hade sagt att hon kunde komna hem till mig innan så kunde vi åka därifrån sedan för att handla. Jag tog ut min väska och skulle slänga den över axeln när någon nöp tag i min midja med båda händerna och jag skrek till. Denna någon var ingen mindre än Noel. Kunde han inte bara hälsat som en vanlig person. Han skrattade högt åt att jag var så lättskrämd.

- din jävel, om jag hade tid hade jag slagit till dig just nu.
Jag halv-skrek men kunde inte låta bli att le lite. Även fast jag inte planerade på att bli kära-Stella såhär snabbt så kunde jag bara inte låta bli. Och vad gjorde det om jag log lite.

Han sa inget mer på en lång stund och jag packade ner mina sista böcker i väskan och stängde igen mitt skåp.

- Aa om du bara tänkte ge mig en hjärtinfarkt så är det väl hejdå nu.

- Aa hejdå. Han flinade lite.

Jag vände mig om och gick mot utgången.

- hallå Stella?
Ropade han när jag gått ett antal meter

- Aa

- vad fin du är.

Det var en simpel mening men jag kände ändå hur det nästan vände sig i magen på mig av välbehag. Jag andades.

- shit, nästa gång kanske jag till och med rodnar. Det var inte kallt sagt utan bara mer oseriöst. Jag blinkade med ena ögat åt honom och lämnade honom med blicken i min rygg.

Min vanliga sida var nöjd över min insatt. Att jag inte istället faktiskt rodnat fnissat och tittat på honom med glittrande ögon. Att jag inte gav med mig. Det var nått med mig på den fronten.