Prinsen över låtsaslandet | Noel Flike

"Du har blivit en mjukis" 12

Jag såg han flera gånger under torsdagen och han log stort mot mig varje gång. Men vi båda två var med våra vänner och det passade sig bara inte in att gå fram och snacka så en del av mig själv var förvånad när jag just nu förde mina steg mot Noel Flike. Han var just nu ovetandes och stod 15 meter bort med sin mössa på, fast det var en ganska varm dag. Iallafall för att vara i slutet av september. Han och Ludwig stod själva så det skulle inte bli så farligt att gå fram.

- hej jag tror vi behöver prata.
Jag använde ordet tror eftersom det från början inte var min ide utan Emmas, men det kunde ju inte han veta.

- aha okej? Han kändes lite förvirrad

- kan vi typ gå någonstans?

- aha, ja visst. Jag vände mig om och gick och förväntade mig bara att han skulle gå ikapp vilket han gjorde. Jag hörde Ludwig ropa

- ey, vi börjar ju nu?!

- säg att jag letar efter mina nycklar eller nått! Ropade Noel tillbaks.
Mer relevant ursäkt än att ens hund varit med om en olycka. Jag drog med honom till ett av skolans uppehållsrum som jag visste nästan alltid var tomt då det var litet och instängt. Det fanns ett fåtal bänkar placerade och i mitten ett pingisbord. Som förväntat så var rummet tomt och lystes upp av några dåliga lysrör i taket eftersom rummet saknade fönster.

- sååå...
sa han och höjde ena ögonbrynet. Han var inte stressad direkt, mer nyfiken på vad jag hade att säga. Jag såg in i hans isblå ögon.

- Ehm...
jag hade satt mig själv i någon slags trans och det ända som cirkulerade runt i mitt huvud just nu var hur mycket jag ville ha mina läppar mot hans. När blev jag såhär egentligen? Och vad det såhär för alla tjejer som kom honom nära? Det ända jag kunde göra var att svara ärligt, för jag hade faktiskt inte tänkt igenom ett speciellt manus att gå efter. Emmas ord hade bara letat sig in i min hjärna och det hade blivit en impuls när jag såg honom iprincip själv att gärs det.

- jag tänkte att vi kunde snacka lite om oss, för jag tycker vanligtvis inte om folk överlag och nu tycker jag om dig överlag och det är annorlunda.
Det kom ut som en viskning och jag höll hela tiden fast min blick i hans. Jag stod kanske en och en halv meter från honom och han tog några steg fram mot mig så jag istället var tvungen att titta upp honom och våra kroppar nästan snuddade vi varandra. Jag ville neka det helst men jag kunde känna mitt hjärta slå hårt i bröstet.

- jaha.
Han log igen, fan vad han log hela tiden jag blev nästan irriterad. Och vadå jaha? Stog jag och visk-svamlade för det svaret?
Han lutade sig framåt utan att sluta le och närmade sig mig som om han skulle kyssa mig. Jag backade ett steg.

- snälla, jag har lovat mig själv att kontrollera mig själv iallafall tills vi snackat klart. Låt mig få en chans iallafall.

Jag skrattade när han suckade lite åt mig men fortfarande granskade mig med sitt numera standard-leende.

- okej, jag diggar dig som fan men jag har aldrig varit kär och du får mig att le som en idiot så kan vi snälla bara kyssas nu?

Jag kysste inte honom som ni kanske just nu väntat er utan kontrollerade mig själv ytterligare.

- kärlek är för töntar.

Återigen sa jag något som var motsatt till mina tidigare ord.

- jag bryr mig inte om jag är en tönt så länge du är med mig.

Orden träffade mig hårt och jag hade helt plötsligt inga ord som svar, jag ville säga något om hur mycket mitt hjärta bankade just nu och att jag genuint visste att jag just nu var påväg rakt ner för ett stup. Jag hade fallit ner i en enorm jävla förälskelse för killen framför mig. Noel Flike. Jag tog mig samman någorlunda, jag kunde inte säga något av det där. Jag klappade honom på kinden lite, strök handen försiktigt ner över hans högra sida av ansiktet.

- kom ihåg detta, för detta är förmodligen första och sista gången jag säger något sånthär till dig. Du är det finaste jag varit med om.

- du har blivit en mjukis tack vare mig.

Han log när han sa orden och jag rynkade bara på ögonbrynen åt honom. Fan vad jag ville ha honom. Men det fick vänta. För detta hade tagit alldeles för lång tid och inte direkt lett någonstans? Och hälften av min svenska lektion hade redan gått.

- vi ses!
Sa jag och vände mig om med en liten vinkning. Och med det var jag borta ur hans synfält. Jag gav mig själv ändå godkänt, bra jobbat. Jag lyckades säga några ord utan varken sex eller kyssar. Trots att orden kanske varit flummiga och osammanhängande för andra så visste jag att Noel fattade precis.

Jag log motvilligt, ingen såg mig så det gjorde väl inget. Min mobil plingade 3 gånger jag läste på den låsta skärmen

Prinsen över låtsaslandet 11.50
Jag tänker på dig.

Prinsen över låtsaslandet 11.50
Jag vet att du gillar det

Prinsen över låtsaslandet 11.51
Mjukis ❤️

Jag svarade snabbt och log fortfarande.

Jag 11.51
Jag med tyvärr, vin i eftermiddag?

Jag vet inte vad som flög i mig när jag återigen bjöd in honom. Men jag ville bara ha honom nära.

Prinsen över låtsaslandet 11.54
Betyder det var jag tror att det gör? ;)

Jag 12.01
NEJ

Jag satt på min lektion, försenad som tidigare sagt och fnissade lite när jag skickade smset. När jag hörde mig själv tystnade jag. Återigen, vem fan hade jag blivit. Jag ville hata på det sättet jag uppträde när jag tänkte på honom eller var med honom men samtidigt var det precis så jag ville vara. Vad det såhär att vara förälskad? Kändes det alltid som världens största identitetskris. Hur skulle jag veta. Mimmi var inte här idag och jag gladde mig åt att jag iallafall slapp hennes retande ord ett tag till, hon var hemma med feber.

Lektionen segade fram men när den äntligen var slut så var det dags för lunch. Jag gick ner för den långa trappen eftersom jag haft min lektion på översta våningen och gick biten till mitt skåp som låg nära utgången. Jag la in mina böcker och stängde skåpet med en smäll. Emma dök upp i mitt synfält och körde slalom genom alla elever som trängdes. Hon kom fram till mig och på mina läppar fanns ett stort leende.

- vad är du så lycklig över? Skrattade hon fram

- jag är förälskad.

Jag sa det lugnt men inuti mig bultade hjärtat som om det var världens största grej. Jag hade aldrig sagt dem där orden innan och det var faktiskt världens största grej för mig.

Hon log.

- jag vet