21

65 4 0
                                    

Halt

The routine started to get back to normal- no, not really normal. Kasi literal na nag evolve na to the next level. Was it because I accidentally confessed my feelings to Vino or talagang pinaninindigan niya yung sinabi niyang babawi siya? Either that two. Pero whatever the reason is, alam ko sa sarili kong masaya ako sa mga nangyayari ngayon.

"Saan ka magsesembreak tol?"

Oh right, there are only few days left before sembreak. Kaya naman halos lahat ng estudyante tinatamad na rin pumasok dahil wala na din naman kaming gagawin. For sure, mamimigay lang ng handouts ang bawat Professor.

Fun right? It's supposed to be semestral break pero mag rereview kami dahil pagbalik ay may bubungad na exam.

"Ewan ko nga kay mama, ang daming plano. Sa huli wala namang matutuloy, bulok nanaman ako siguro sa bahay." Napakamot si Cyrus sa ulo niya bago sumandal sa upuan.

"Hayaan mo, tol. Tatambay ako sainyo."

"Taong bahay ka din?"

"Oo, badtrip si mama, sila lang raw aalis. Parang hindi ako anak e." Miggy answered.

"Ikaw, Halt?"

Actually, I have no idea where I'll spent my sembreak. Last year kasi may business na pinuntahan sila Dad kaya ayon natira ako sa bahay. I don't see anything exciting naman kapag sembreak. Mostly, hihilata lang ako magdamag at maghapon. The last sembreak that I could describe as the unforgettable one was when I was in Sophomore year. Nagpa Japan kasi kaming magpipinsan. And as for my cousins, all of them are weebs so we really enjoyed the whole break.

Pagakatapos nun ay hindi na rin nasundan dahil sa dami na ng ginagawa at patanda na rin ng patanda ang mga pinsan ko.

Mas gusto ko pa nga pumasok sa school kaysa magsembreak.

"I don't know. Batangas maybe? Doon lang naman lagi." I blowed my cheek out of boredom and slouched on my chair. Kakaunti lang ang students dito sa room kaya naman sobrang tahimik lang ng kapaligiran.

"Ikaw drei? Taong bahay rin?"

Actually, it's always Andrei who has a lot of plans when semestral break came by. Kahit gaano pa kadami ang gagawin, kakalimutan niya lahat ng yon na parang wala lang sakanya. I sometimes envy him because how could he ever chill when in fact, there are tons of paperworks waving in front. Samantalang ako, di ko kayang magsaya dahil naiisip ko yung tumpak tumpak na gagawin.

A special talent of him, I guess?

"Kleo and I have plans." Andrei removed his specs and inserted it inside the pocket of his polo. He was still reviewing even though there are no classes– probably advance study for the exam.

Oh yeah, I almost forgot. Andrei and I talked after the way he acted few weeks ago. Nabigla lang raw siya and he didn't intend to do that to Vino daw. Glad it turned out like that. Ayoko namang magkaroon ng issue between my friend and the man I like.

Oo na, pinangangatawanan ko na. It sounds a bit cringy at first, pero alam ko namang masasanay rin ako. Gosh, I really can't believe I liked a man like him.

I almost jumped when I felt my phone vibrated from the back. Miguel even called me stupid for reacting like that, I gave him a soft glare before I opened my phone.

The corners of my mouth lifted when I saw a message from Vino. Agad ko rin namang binalik sa pagkaka poker face dahil baka makita nila ang mukha ko. They will surely tease me if they caught me smiling on my phone. Or worst, butt out and check our conversation.

Running After The Dusk Όπου ζουν οι ιστορίες. Ανακάλυψε τώρα