13

29 4 0
                                    

CHAPTER 13 — NO LIONESS CRIES

NATAPOS na ang so-called punishment ni Dad

Oops! Ang larawang ito ay hindi sumusunod sa aming mga alituntunin sa nilalaman. Upang magpatuloy sa pag-publish, subukan itong alisin o mag-upload ng bago.

NATAPOS na ang so-called punishment ni Dad. Ibig sabihin, hindi na ako kina Dwein sasabay, paniguradong hindi na rin niya ako kailangang bantayan, at higit sa lahat pwede na akong pumunta sa kung saan ko gusto.

I went out of my room, feeling like I won in lottery. The issue about the gifted person who killed a parent inside our hospital spread out. There were articles about it... again. Articles again. They were arguing whether it's acceptable that Rioflorido General Hospital accepted the gifted person or not. But like what Uncle said yesterday I don't need to worry about it, so I set that thought aside. Wala naman pati akong magagawa sa mga isyung 'yon.

"Ang saya ah," Dwein sarcastically said when we saw each other in the hallway. She's holding a notebook and a laptop. Umagang-umaga pero mukha siyang pagod na.

My smile faded. "Yeah. So, don't ruin it." We walked past each other.

Buong buhay namin na magkasama kami sa iisang bahay, ganito na lang lagi kami. Our relationship was like a cat and dog relationship. Nasurvive naman namin 'yong mga nakalipas na taon kahit na gano'n kami, wala e, sanay na kami.

My phone beeped. I knew it was a text. I wasn't expecting any text right now, so I confusedly opened my phone. Si Rainier lang pala.

From: Rainier
Ang usapan 9 am, it's already 10, men. Nasaan ka na?

I rolled my eyes. Nine forty pa lang naman, at wala namang attendance kaya okay lang na ma-late! Nag-usap-usap kasi kaming magkakaibigan na kumain sa labas ngayon, since ang karamihan sa amin ay walang klase.

To: Rainier
Chill! I'm on my way now. Mag-order na kayo kung gusto niyo, don't wait for me.

I clicked the send button, and immediately went downstairs. I already told Mom I'm going to meet my friends today, for hoping that she would let me borrow one of her car. But she didn't, instead she told me that our new driver could drive for me. New driver. We have a new driver.

Sa pamamahay na 'to, mayroon talaga kaming tatlong driver. Mr. Ilustre, driver nina Uncle Finn, there was also Mr. Ramirez who was originally our driver and when I say 'our', I mean Kuya Valfer and I. Pero dahil may sariling kotse si Kuya, may times na siya na lang ang nagdadrive para sa sarili niya. Nitong nakaraang linggo hindi ko na madalas nakikita si Mr. Ramirez, probably because he was driving for Dad. And oh, there's Mr. Asuncion, my Dad's original driver. Speaking of him, I think he really lost his job, hindi ko na siya nakikita rito.

I stopped walking when I reached the porch. Nilibot ko ang tingin ko sa paligid, hinahanap ang sinasabi ni Mom na bagong driver. Lumapit pa ako sa may garahe dahil baka nandoon siya.

"Ma'am?"

Lumingon agad ako nang may tumawag. There's a man standing few meters away from me, probably thirty in age. I looked at him, confusedly. Bago siya sa paningin ko.

Behind This Name (UNEDITED)Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon