Lämna mig inte

2. A little party never hurt anybody

"Den här!" Utbrister jag och håller fram en klänning till Madison.

Vi är på stan och shoppar inför festen ikväll och jag försöker att hitta den perfekta outfiten till henne. Hennes stil är mer åt det söta hållet men jag har övertalat henne att testa något nytt ikväll. Klänningen jag räcker fram till henne är kort, tajt och ganska djupt urringad.

"Nej" Säger hon bestämt och letar vidare utan att ge klänningen en andra blick.

"Men du måste hitta något snart. Jag tillåter inte att du går dit i en blommig sommarklänning, det är inget beach party vi ska på." Klagar jag men hänger tillbaka klänningen.

Det finns inte så många butiker i den här stan men vi har ändå lyckats spendera två timmar här redan. Jag bär på flera kassar; jag har hittat kläder både till ikväll och till vardags, men Madison har inte köpt särskilt mycket och absolut inget som passar till ikväll. Missförstå mig inte; jag tycker att hennes stil passar henne jättebra och det är inget fel med den, men ibland kan det vara kul att ha en lite tuffare stil och jag vill gärna hjälpa henne med det ikväll.

"Den här kan du inte säga nej till." Säger jag när jag hittar en ljusblå, tajt klänning som inte är alltför utmanande. Den är kort men inte så där kort att man inte kan böja sig ner och urringningen är snörad så man visar inte för mycket där heller. Jag kan se Madison i den här framför mig, den är som gjord för henne.

"Wow" Hon kommer fram och tar känningen från mina händer. "Den här är rätt snygg, det måste jag erkänna." Tillägger hon och håller den framför sig.

"In och prova." Säger jag ivrigt och föser bort henne till provrummet. Det är bäst att skynda sig innan hon ändrar sig igen.

Medan jag står utanför provrummet och väntar på att hon ska bli klar upptäcker jag ett par stora silvriga örhängen med små blåa stenar i. Jag plockar ner dem från sin plats och studerar dem närmre, de är jättefina och de passar perfekt till klänningen.

"Duger jag?" Madison kommer plötsligt ut ur omklädningsrummet och jag ser gapandes på henne.

"Wow, du är jättesnygg, den där passar dig verkligen!" Utbrister jag och stirrar förundrat på henne, hon är som en helt ny människa.

"Jag älskar den verkligen, den är olik min vanliga stil men samtidigt så perfekt." Säger hon och studerar sig själv i spegeln.

"Den blir jättebra till ikväll, du kommer att fånga allas uppmärksamhet när du kommer." Jag gör tummen upp åt henne innan hon försvinner in i provrummet igen.

Madison är ganska kort och hon har blont axellångt hår. Hon är väldigt söt och ingen som ser henne kan låta bli att beundra hennes ansikte. Hon har gröna ögon och fylliga läppar och hennes ansikte är ganska runt. Hon lockar ofta håret och bär oftast färgglada kläder. Hon är en sådan där person som knappt behöver anstränga sig för att dra åt sig allas blickar. Ibland önskar jag att jag också kunde vara sådan men egentligen är jag ganska nöjd med mig själv ändå, fastän att jag inte är så där häpnadsväckande vacker.

"De här måste du köpa också, de kommer att passa jättebra till klänningen." Jag håller fram örhängena till Madison när hon kommer ut från provrummet. Jag hade glömt bort att jag hittade dem, jag insåg först nu att jag fortfarande höll dem i handen. En gång gjorde jag så med ett halsband; jag glömde att jag höll det i handen och sedan gick jag ut ur butiken. Gissa hur det gick. Det är något som är så himla typiskt mig men tack vare att det här är en sådan liten stad så kände jag personen i kassan och hon kunde övertyga vakterna om att det var ett misstag.

När Madison har betalat går vi ut för att leta reda på en restaurang. Efter att vi har ätit ska vi åka hem och fixa iordning oss inför festen så vi tänkte bara ta något snabbt nu. Vi bestämmer oss för pizza och går in på en italiensk restaurang för att beställa. Det visar sig att vi båda gillar samma sort och därför blir det inte svårt att välja vilken vi ska dela på.