Lämna mig inte

7. Assaulted

"Hej!" Jag sätter mig på stolen mitt emot Max.

Vi är på ett litet café utanför stan för jag ville inte att vi skulle träffas på caféet där jag brukar jobba; det hade varit lite...stelt.

"Hej!" Han ser upp från mobilen och lägger ner den i fickan. Jag är faktiskt inte sen så det måste vara han som kom hit i god tid.

Vi småpratar lite om allt möjligt tills en servitris kommer fram och ber om vår beställning.

"Jag tar en blåbärspaj med vaniljsås och en kopp kaffe, tack." Jag ler artigt medan servitrisen klottrar ner min beställning i sitt block.

"Jag tar samma sak." Jag ser hur servitrisens ögon dröjer sig kvar lite extra länge vid Max när han pratar. Jag förstår henne; det är svårt att inte stirra på honom. Hans mörkt blonda hår, hans gröna ögon och hans fylliga läppar är allt för fängslande för att man ska kunna vika undan blicken. Det är liksom något extra med honom; killarna på klubben är också snygga men Max är snygg på ett helt annat sätt, så där snygg så att folk vänder sig om efter honom på gatan.

"Har du varit här förut?" Frågar han och ler snett när servitrisen försvinner in bakom disken. Det är nästan tomt i caféet; det är bara vi och ett par i medelåldern som är här.

"Nej, faktiskt inte." Svarar jag medan jag ser mig omkring. Det är ett litet café, ungefär lika stort som det jag jobbar på. Fönstren är ut mot en gata där det finns några små, bohemiska butiker och det hänger blommiga gardiner vid sidorna av fönstren. Det är ganska gammaldags här men det skapar bara en mysig känsla över hela stället. Vi sitter vid ett fönsterbord en bit ifrån den öppna dörren och då och då känner jag en svag bris fläkta in mot oss.

"Jag trodde det eftersom du valde det godaste de har." Jag vänder mig mot Max igen och höjer på ögonbrynen.

"Jaså, fikar du här ofta?" Jag kan inte låta bli att fundera på vem han brukar gå hit med. Har han gått hit med tjejer förut? Gör han det ofta? Har det varit samma tjej eller är det olika varje gång? Kanske var det därför servitrisens blick dröjde kvar vid honom; för att hon vet något om honom som inte jag vet.

"Nja, ofta skulle jag väl inte säga, men jag kommer hit ibland." Han ler snett och jag skakar av mig misstankarna; han ser väldigt ärlig ut och jag tror faktiskt inte att han är en sådan kille som inte har någon respekt för tjejer. Men jag låter inte mina misstankar försvinna helt; jag har haft fel förut...

"Så var jobbar du någonstans då?" Jag rättar till linnet och lyfter sedan blicken till hans ögon.

"Just nu jobbar jag inte. Jag studerar till läkare och har inte så mycket tid till arbete." Han ler när han ser min förvånade min.

Jag öppnar och stänger munnen som en fisk innan jag till slut lyckas få fram något och han ser väldigt road ut.

"Läkare?"

Wow Sam, först får du inte fram något alls och sedan slutar det med en upprepning av vad han sa.

"Men...du hade ju en fest...?"

Duktigt Sam; du måste vara en av de mest intelligenta tjejer han träffat.

"Och läkare får inte festa eller vadå?" Han ser ännu mer road ut nu och jag förbannar mig själv för mina ointelligenta frågor.