Lämna mig inte

8. Kidnapped

Eric ser bedjande på mig efter att ha frågat om jag skulle kunna jobba över ikväll och jag tänker efter en stund. Jag är inte alls sugen på att stanna extra länge idag men å andra sidan har jag inget annat för mig heller så jag kan lika gärna vara lite snäll och hjälpa till.

I vanliga fall skulle jag ha slutat jobba vid nio idag för just på onsdagar har caféet öppet extra länge, men nu blir det alltså ännu senare. Men jag vet att vi är ont om folk och Eric skulle inte ha frågat mig om det inte verkligen behövdes; dessutom är allt jag behöver göra att städa undan lite.

"Tack så jättemycket! Utan dig skulle caféet gå i konkurs." Skämtar han och jag skrattar medan jag plockar undan några för gamla mackor.

"Du kommer att vara ensam kvar, men det blir inga problem va? Det är ju inte jättemycket jobb att göra." Han kliar sig i pannan medan han pratar och jag lägger märke till att han verkar väldigt stressad; det är ju inte så konstigt i och för sig; nu när vi är så få och caféet är så populärt blir det mycket att ordna med för att få ihop allt.

"Nej, det är lugnt, det fixar jag." Jag ler övertygande. Det är klart att det hade varit roligare att ha någon att prata med under tiden som jag plockar iordning, men det positiva är att det kommer att gå mycket fortare utan distraktioner.

Jag ställer fram lite nya mackor där de gamla tidigare stod och rättar till skyltarna så att allt står snyggt och prydligt. Ibland undrar jag var allt folk kommer ifrån; det här är en liten stad med få invånare och ändå är det så många som kommer hit till caféet; fast det är klart, det finns inte många andra ställen att träffas på här så det har väl blivit lite som en mötesplats. Dessutom känner jag igen de flesta som kommer hit; det blir så i en liten stad, alla känner alla.

***

"Jag drar nu, vi ses imorgon!" Madison vinkar till mig borta vid dörren med handväskan hängande över axeln.

"Ja det gör vi!" Ropar jag och vinkar glatt tillbaka.

"Jag sticker väl också då; jag hoppas inte att det blir alltför mycket jobb kvar till dig." Eric ser på mig med rynkad panna men jag bara viftar med handen mot dörren.

"Gå du, jag fixar detta; jag är klar om några minuter." Jag ler övertygande mot honom och han ser lite mindre bekymmersam ut.

Jag säger hej då till Eric innan han går och letar mig sedan in i köket för att hitta en trasa. Han har bett om ursäkt hela dagen för att jag måste stanna kvar ensam och jobba så här sent, men det gör mig ärligt talat ingenting. Jag ska bara städa undan lite och jag räknar med att det tar högst tjugo minuter.

Jag tar med mig trasan ut i caféet och börjar torka av borden. Tack och lov är det inte så många bord här inne så det är snabbt avklarat.

Därefter kollar jag igenom fikat som blivit över och väljer ut vilket som kan säljas för halva priset imorgon och vilket som ska slängas. Jag plockar även undan pengarna som vi fått in idag och lägger det i ett kassaskåp som de förvaras i tills Eric tar hand om dem. Kassaskåpet står längst inne i ett skåp i personalrummet och är väl dolt för alla som inte känner till det.

När jag står och torkar av bänkarna bakom kassan hör jag plötsligt hur det plingar till i dörren och tittar förvånat upp i tron att få se någon av servitörerna; jag glömde tydligen att låsa innan men det är väl ändå ingen som tror att det är öppet så här dags.

När tre väldigt muskulösa män kommer in rynkar jag pannan och känner hur pulsen stiger; det där är definitivt ingen av servitörerna och jag har en känsla av att det inte är några som borde vara här heller.