Lämna mig inte

6. Bad boy, huh?

"Jag ska nog sticka nu; jag börjar jobba om fyra timmar." Jag reser mig upp från stolen och slätar till blusen.

"Du kommer väl och tränar ikväll?" Matthew flinar mot mig från andra sidan bordet.

"Nej, om jag har överlevt tills efter jobbet ska jag gå och lägga mig." Jag gäspar stort och ser mig omkring. "Du kanske borde passa på att städa upp här ikväll istället för att träna ännu mer."

"Okej, mamma." Han suckar och sjunker ner djupare i stolen.

Jag räcker ut tungan mot honom innan jag vänder mig om och släpar mig bort till dörren. Det har varit en lång natt men jag har haft kul och det har inte hänt några större skandaler. Jag har dock tur om jag inte får sparken från jobbet sedan; jag känner på mig att jag inte kommer att vara särskilt effektiv idag.

Egentligen borde jag väl inte köra bil när jag är så här trött men jag kan inte bara lämna den här så jag har med andra ord inte så mycket till val. Jag går runt byggnaden för att komma till parkeringen på framsidan där jag har ställt min bil. En harkling fångar min uppmärksamhet och jag vänder mig om för att få se Scott sitta på trappan med armbågarna mot knäna och en cigarrett mellan pekfingret och långfingret.

"Scott! Var har du varit?! Har du suttit här hela tiden?!" Jag småspringer fram till honom och ställer mig med händerna på höfterna framför honom. Ingen har sett till honom sedan matchen mellan honom och David. Han blev uppropad till en till match senare men ingen kunde hitta honom.

Han nickar kort utan att säga något och drar ner röken djupt i lungorna. Jag sätter mig bredvid honom och rycker ifrån honom cigarretten innan han hinner reagera; jag slänger den på marken framför mig och krossar den med skon tills all glöd är borta.

"Va fan?!" Han stirrar misstroget på min fot och den krossade cigaretten och lyfter sedan blicken till mitt ansikte.

"Du kommer att ta död på dig själv om du röker så där mycket." Jag ser till min förvåning hur ilskan försvinner från hans ögon och ersätts av uppgivenhet; han suckar och lutar sig mot dörren bakom oss.

"Har du någon lust att förklara varför du bara stack?" Frågar jag och granskar hans blåslagna ansikte. Blodet i pannan och under näsan har torkat och blåtirorna har antagit en lila färg med lite gula fläckar inblandande med. Håret hänger ner över pannan och svullnaden vid tinningen ser inte ut att ha minskat, snarare ökat.

"Jag pallade inte en match till."

Jag ser förvånat på honom; han brukar inte vara den som ger upp.

"Kom. Du får hänga med mig hem." Jag reser mig upp och räcker honom min hand. Egentligen har jag ingen tid till att ta hand om honom också, jag behöver verkligen få lite sömn snart, men jag kan inte lämna honom när han ser ut så här. Han är skadad och trött och slaget vid tinningen kan vara allvarligt.

Han ignorerar min hand men reser sig upp och följer med mig till bilen. Jag sätter mig bakom ratten och han slinker in bredvid mig och sedan kör vi hem till lägenheten under tystnad. Det som oroar mig mest är egentligen inte skadorna från matchen utan hans humör; han brukar alltid se ganska nonchalant ut men han brukar inte vara så här bitter som han är nu. Dessutom anar jag att han har rökt en hel del cigaretter under natten och det kommer att förstöra honom; han kommer att ruttna inifrån och ut.

Jag parkerar bilen och tar mig upp till lägenheten utan att bry mig om att se efter om Scott följer med eller inte; jag bryr mig om honom men jag gillar inte att leka mamma.

När vi kommer in i lägenheten erbjuder jag honom ett glas vatten eller något att äta men han bara ignorerar mig och går förbi mig in i sovrummet.