Lämna mig inte

25. Is this how I'm going to die?

Andrews pov

Plötsligt öppnas dörrarna och två av männen dyker upp med sina pistoler riktade mot mig. Jag lyfter händerna och kliver självmant fram till dem; jag vet att jag ändå inte har någon chans att fly; de är fem och jag är ensam, det är med andra ord ingen idé att försöka med något.

De rycker tag i mina armar och tvingar mig att hoppa ner från flaket. De andra tre männen väntar en bit bort och vi går tillsammans in genom huvudingången till vad som måste vara ett av deras klubbhus. Där inne är det stort och ljust; allting är i vitt, det är faktiskt läskigt likt ett sjukhus. Det ser inte precis ut som en byggnad där ett gäng kriminella människor håller till; det här är faktiskt något som är intressant att rapportera till huvudkontoret; det kan ge lite mer information om vilka människor vi har att syssla med.

De tar mig med genom en lång korridor och sedan genom en dörr till en annan korridor. Jag vet inte hur lång tid jag har på mig men en sak vet jag och det är att jag måste ta första bästa tillfälle till att rymma. Att jag fortfarande lever är mycket tack vare Samantha; hade inte hon funnits hade de dödat mig med en gång men nu behöver de mig för att ta reda på var hon är. Jag har inga planer på att dö här inne men jag är väl medveten om att det kommer att bli svårt att ta sig här ifrån.

Att Samantha ger mig extra tid är jättebra och det var en av sakerna jag tänkte på när jag tog med henne på resan, eller "kidnappade" henne som hon uttrycker det. Jag gjorde det också för att hon skulle kunna hjälpa mig att locka till mig det här gänget eftersom de vägrar lämna ett vittne; men också för att rädda henne såklart. Hon verkar tro att jag är en känslolös gangster eller något liknande men jag ljuger inte när jag säger att den främsta anledningen till att jag tog henne med var för att rädda henne; hade jag lämnat henne hade hon dött; det hade inte varit en risk, det hade varit ett faktum.

Gänget som vi är ute efter är med i en större organisation som gör kriminella handlingar bara för skojs skull och för att utmana ödet och de har aldrig lämnat något vittne efter sig; har någon sett dem ligger det en död kropp kvar på platsen och jag kunde inte låta det hända Samantha; hon är bara en oskyldig tjej och hon vet inte ens vad allt det här handlar om.

Vi kommer fram till en hiss och de knuffar våldsamt in mig innan två av dem kliver in med sina pistoler riktade mot mitt huvud. Jag vet inte vart de andra ska men de tänkte förmodligen att inte alla behövdes; det är sant att det räcker med två när de har vapen, men om jag bara kunde bli ensam med dem utan vapen... Utan sina vapen skulle de inte ha en chans; jag har tränats jättehårt för stunder som denna och jag har därför en hel del knep för att klara mig undan både två och tre personer, men utan vapen är jag chanslös så länge de har sina.

När hissen stannar är vi på tredje våningen och de trycker genast sina pistoler mot min rygg för att få mig att röra mig framåt. Jag är lugn när jag går framåt genom korridoren; jag vet att de inte kommer att skjuta mig så länge de inte vet var Samantha är så det finns ingen anledning att oroa sig. Det enda som oroar mig är att de kanske kommer att hitta henne. Jag vet att hon är bra på att försvara sig men när ett gäng män med vapen kommer har hon inte en chans.

Jag vet inte vad hon gör just nu; hon måste ju ha gått in på gatan för att leta efter mig vid det här laget och när hon inte hittar mig vet jag inte vad hon gör. Jag hoppas verkligen att hon inte åker tillbaka hem med en gång i alla fall för då kommer de att få tag på henne, men jag hoppas ändå att hon går någonstans för annars kommer de att hitta henne med en gång; jag hörde dem säga att de skulle tillbaka för att leta upp henne senare.