Lämna mig inte

16. "You have the power to destroy everything"

Tyckte det var dags för en bild på Samantha igen. :)

----***----

När jag vaknar nästa morgon är det första jag lägger märke till det mjuka underlaget. Jag vrider lite på mig och märker att soffans ryggstöd inte längre tar emot. Jag öppnar ögonen och drar sömnigt handen genom håret medan jag försöker ta reda på var jag är någonstans.

Solen skiner in genom de stora fönstren mitt emot och de vita väggarna reflekterar ljuset så att det lyser upp hela rummet. Jodå; det är samma rum.

Jag är omgiven av vita lakan och ett mjukt duntäcke är hoptrasslat runt mina ben. Mitt huvud vilar på en mjuk kudde och madrassen är betydligt mjukare än soffan.

Jag sätter mig upp och ser bort mot soffan. Den är tom men det är inte bäddat.

Jag hör vattnet rinna inne i duschen och inser att Andrew har vaknat tidigare som vanligt. Men vad gör jag i sängen? Om jag inte minns fel gick jag och la mig i soffan som vanligt igår.

Plötsligt stängs vattnet av och snart kommer Andrew ut med en vit handduk runt midjan. Jag drar efter andan när jag får se honom stå där i dörröppningen med vattnet droppandes från det rufsiga håret. Min blick glider omedvetet ner till hans mage där ett sexpack är tydligt markerat. Jag höjer blicken igen och får se att han tittar på mig.

"Ehm...varför vaknade jag här?" Frågar jag och försöker att rätta till mitt fågelbo till hår.

"För att jag bar dig dit igår efter att du hade somnat." Svarar han nonchalant och går bort till soffan där hans kläder ligger prydligt hopvikta.

Vänta...sov han i bara... Under hela tiden som vi har varit här har vi båda sovit med kläderna på men om han hade gjort det i natt också skulle han inte ha klätt av sig innan han gick in i badrummet.

"Varför gjorde du det?!" Orden han just yttrat sjunker in och gör mig klarvaken. Har han burit mig medan jag sov?!

"För att jag tyckte att det var dags att byta. Du har sovit på soffan hela tiden och borde få sova i sängen nu." Han drar på sig en tröja och jag kan inte låta bli att studera honom medan han gör det. Jag vet att det är fel att attraheras av honom, men vad ska jag göra? Jag är bara en tjej och det är svårt att inte attraheras av någon som ser ut som Andrew; särskilt när han kommer ut från duschen med en handduk runt midjan och håret rufsigt av vattnet...

"Sedan när bryr du dig om rättvisa?" Muttrar jag för mig själv och stapplar in i badrummet. Jag låser dörren om mig och sätter upp håret i en slarvig knut innan jag tvättar av ansiktet med kallvatten. Det är min dagliga morgonrutin; det finns inget skönare än att tvätta ansiktet med riktigt kallt vatten på morgonen när man har vaknat; det är så uppiggande.

Att Andrew har tagit sig friheten att överhuvudtaget röra mig när jag sover gör mig väldigt irriterad. Vem tror han att han är egentligen? Jag kan inte klaga på att vakna upp i en säng dock - jag vet inte när jag sov i en riktig säng senast - men jag vill göra det av egen vilja, inte för att han har bestämt sig för att jag ska få sova där.

Jag går ut från badrummet igen och håller på att krocka med Andrew. Jag höjer blicken från hans bröstkorg till hans ögon och klämmer mig sedan förbi honom.

"Lyssna, vi måste kunna lita på varandra om min plan ska kunna funka." Andrew tar tag om min handled och jag vänder mig om med höjda ögonbryn.

"Då har du en väldigt dålig plan." Jag rycker mig loss och går och sätter mig i skräddarställning på sängen. Om det är  det som är hans plan kommer vi aldrig att lyckas; jag kommer inte att kunna lita på honom bara så där och jag tror knappast att han litar på mig heller.