Bakom våra murar ✅

0.1

Tänkte bara visa upp hur Melody såg ut, Nico och dem andra kan ni bestämma själva i era egna fantasier!
Ha en bra läsning! :)

***

Ett år hade gått.

Efter alla talövningar bestämde min familj att flytta till en annan stad, i Kalifornien och börja på nytt för min skull. Under den tiden hade jag byggt upp en mur omkring mig, jag vägrade träffa nya killar eller ge för mycket pålitlighet till vänner.

Det är Fredag och det blir min första skoldag, är jag nervös? Nej. Men det är ganska idiotiskt att börja skolan på den sista skoldagen i veckan. Jag visste redan hur jag skulle bete mig och det tänker jag fortsätta med. Mamma ger mig en lunchpåse och pussar mig på kinden, "Försök att träffa nya vänner" uppmuntrar hon mig.

Jag ger inte tillbaka ett svar utan vänder mig om och går ut från vårt nya hus. Huset är helt vitt, andra kunde vara i olika nyanser av grått. Jävlar, vad tråkiga hus det är här. Solen skiner och värmen smeker min bara hud, idag är jag bara klädd i svarta byxor och vinröd crop top med svart bomberjacka.

Häromdan hade vår granne kommit och bjudit på en paj, jag hade hört att hon hade en son i min ålder och gick i samma gymnasium som jag flyttade in. Det var minst ett år sedan som det värsta jag varit med om hände, och det har jag aldrig slutat tänka på.

Att förlora en bästa vän och en pojkvän på samma gång svider verkligen, man tappar förtroende för andra och sig själv. Man känner inte sig hemma längre någonstans. Till och med hjärtat låser sig själv.

Det är bara femton minuter därifrån till skolan och det kan jag frivilligt promenera. På vägen tänder jag en cigarett och placerar den mellan mina läppar och tar en bloss, rök flyger ut ur min mun när jag tar bort ciggen från läpparna.

En tant som råkar promenera bredvid mig skakar lätt på huvudet, då skyndar jag på stegen för att komma ifrån henne. Skolbyggnaden syns på långt håll och det är trafik överallt, men det är också många som promenerar eller cyklar.

Jag kommer fram till skolbyggnaden och släpper ner ciggen på marken och trycker ner den hårt med skon samtidigt som jag tittar mot andra människor som är på väg in. Jag följer efter dem in, här känner jag ingen och jag har inte heller planerat att skaffa nya vänner så snabbt.

Ett gäng av pluggisar sitter vid den stora fontänen i centralen av skolbyggnaden, de pekar på sina datorer och muttrar om något som har med science fiction att göra. Jag plockar upp en lapp som jag fick tidigare och tittar efter mitt nummer på skåp. Med stora siffror vilade "363" på lappen.

Jag går hela vägen dit, alla korridorer är nästan halvfulla och folk pratar eller viskar. På vägen dit sneglar jag mot ett tjejgäng vid skåp och de viskar till varandra medan de sneglar tillbaka mot mig. 

De har tydligen en ledare, som många viskar till henne. Hon noterar mig och hennes armar är korsade vid bröstkorgen. Jag vänder bort blicken och skyndar på stegen till mitt skåp som ligger tydligen längst bort. 

• Nico's perspektiv •

Jag granskar den nya tjejen som nyligen gått förbi mig och mina kompisar, hon har inte ens vänt blicken mot mitt håll som de flesta tjejer brukade göra. Genast känner jag på mig att det är något annorlunda med den här främmande tjejen.

Mitt skåp bakom mig börja skava lite mot min rygg och jag rättar till ryggen. Vi var fyra killar som umgicks, jag, Ashton, Cory och Theo. Ashton, som råkar vara världens bästa raggare, vilket han inte är, knuffar lätt till min arm och pekar mot den nya tjejen. "Grabbar, kolla in den där röven" säger han och flinar.

Cory som står bredvid mig granskar tjejen, "Någon som vet vem hon är?" undrar han. Jag såg hur den främmande tjejen försvann bakom ett hörn, och då svarar Theo. "Det kommer vi få ta reda på snart".
Det här ska bli intressant.

• Melody's perspektiv •

Jag hade hittat mitt skåp till slut. Där lämnade jag mina saker, plötsligt känner jag att någon petar mig i ryggen och jag vänder mig om. Där står en tjej i ombré hår av brunt. Hon är ganska solbränd och hennes gröna ögon sken med ett glatt leende också. "Hej! Du är ny, va?" frågar hon direkt.

Jag öppnar munnen i en sekund och tänker snabbt, "Ja" svarar jag kort. Tjejen nickar långsamt, och verkar tveksam på vad hon ska säga en snabb stund, innan hon fortsätter.
"Välkommen. Jag heter Valentina Hall, men du kan kalla mig Vale" säger hon och räcker fram handen, jag tittar mot den och såg att hennes naglar var snygga och målade i rött.

Jag tar emot handen och skakar, "Melody Harding" svarar jag och ler tillbaka.

På vägen till lektionen är Vale väldigt pratglad, hon berättar om alla och allt i skolan, hon pekar på några grupper och rabblar fram. "De där är nördar, och de där är sporttöntar" berättar hon och tittar mot mig sedan, "Alla har alltid sina egna grupper. Är man inte med i någon är man outsider".

Tyvärr är detta så i nästan varje skola, jag stirrar runt om mig och sedan mot henne. "Du då? Vilka är du med?" frågar jag och Vale bara ler mot mig vänligt, "Jag är bara en prep. En sådan där som populäringar låter vara, vi umgås inte men vi är vänskapliga med varandra".

Populäringar, vad sjutton är det för ett smeknamn?
Jag nickar bara, så fortsätter Vale att babbla på. "Det där tjejgänget borde du nog hålla dig borta" säger Vale och nickar mot tjejerna som tidigare hade sneglat mot mig. "Tro mig, jag är rätt tuff men det är ganska dumt om man har en dålig start med Rochelle" fortsätter hon.

Tjejen som jag antog vara ledare hette tydligen Rochelle. Klockorna ringer och Vale vänder sig snabbt mot mig, "Kommer du på festen ikväll?" undrar hon.

"Va?" svarar jag förvirrat.

"Hos Sofia, alltså hon där tjejen" förklarar Vale och tittar mot den blonda tjejen bredvid Rochelle.

Det här gick så fort, jag hade inte planerat direkt. Men ikväll hade jag inte något att göra och mamma ville att jag skulle umgås med nya vänner, så..

Jag nickar, och Vale blir glad. "Schysst! Här är mitt mobilnummer så pickar jag upp dig vid sju" säger hon och skriver ner en lapp och ger mig, som jag tar emot. Därefter skyndar hon sig iväg till sin lektion.

Första vän, redan på första skoldagen. Det var inte dumt, men som jag borde lyssna på henne borde jag vara försiktig med vilka jag umgås på den här skolan. 

Jag skyndar iväg mig till min första lektion, som tur var det bara några meter därifrån. Jag går in i klassrummet och märker hur många som har samlat sig i klassrummet, allas blickar borrar mot mig och jag känner hur stelt det blir. Läraren nickar mot mig och låter mig gå mot min bänk.

Jag gör det och slår mig ned på min stol, därefter sneglar jag mot en kille som fortsatte att titta på mig. På något sätt verkar han vara annorlunda från dem andra, som om han hade en hemlig förfluten historia. Han har en marinblå t-shirt på sig och hans solbrända hud fick hans klarblåa ögon att lysa, hans ofixerade men sexiga hår var mörkchokladsbrunt. Jävlar, vad snygg kille.

Så inser jag att jag har stirrat alltför länge på honom och han flinar, då tittar jag bort. Även när jag har byggt en stor mur omkring mig och verkade tuff så har jag fortfarande lätt att rodna, i glimten ser jag att han fortfarande flinar och tittar sedan bort mot läraren.

Läraren som är en kort, mullig och gammal kvinna, tar på sig sina små glasögon och harklar lätt mot pappret framför sig. "Idag har vi en ny elev med oss, Melody Harding" säger hon och nickar sedan mot mig. Återigen stirrar alla mot mig, och gladeligen tittar de bort lika snabbt efteråt.

Melody Harding, det här är jag.
Och jag ska klara det här i skolan, utan att de kommer få veta min förflutna.

🍥 Gilla gärna för mer! 🍥
/m