Bakom våra murar ✅

2.6

Här är ett extra långt kapitel! Sanningen ligger här men det är också mycket prat i kapitlet.

more adventures on way ;)

***

Jag låg och grät i Alinas famn i flera minuter, jag känner hur hennes varma hand stryker över mitt hår. Mina tårar tog slut för någon minut sen och jag hickar tyst och snörvlar.

För jag gillade dig, verkligen. Men jag tror inte du förstod det.

Meningen ekar i mitt huvudet tusen gånger om, Nico gillade mig. Han gjorde det, och jag bara dumpade honom.

"Såja, lugn. Gumman. Det går över" tröstar Alina och stryker undan håret från mitt ansikte, jag reser mig sakta upp så jag sitter bredvid henne i hennes säng och jag snörvlar en sista gång.
"Detta suger" mumlar jag, hon nickar instämmande. "Det vet jag" svarar hon och smeker min axel, "Det suger".

• Nico's perspektiv •

Jag ligger i min säng hos hotellet och stirrar upp mot taket. Tusentals tankar flyger runt i mitt huvud, vad ska jag göra nu? Ska jag åka tillbaka till Los Angeles och låtsas som allt är vanligt? Det kan jag inte, jag plockar fram min mobil och smsar till Theo.

Jag:
Jag träffade henne, men det gick inte som planerat

Sedan reser jag mig upp från sängen och lägger mobilen i fickan, en sista gång tittar jag på mig själv i spegeln. Den där killen med mörkchokladsbrunt hår och blåa ögon, som kallades för bad boy.

Ibland är jag inte stolt över mig själv, helt ärligt.

Jag går ut från mitt rum, på väg till restaurangen i hotellet. Det är middag och jag skulle behöva äta lite. Jag ser hur folk har redan börjat gå dit för att äta, jag hittar ett bord för två och sätter mig ner där.

Ännu i en lång tystnad tittar jag mot folk som köar för att få plats, och jag tänker på Mel igen. En servitör dyker upp, det är en blond kille. Han ser trött ut och de mörka ringar under ögonen syns tydligt, han håller i en block och penna.

"Vad vill du ha, herrn?" frågar han med sin trötta röst. Jag sneglar mot hans namn som sitter i en lapp på hans bröstkorg.

Jason.

Killen som umgicks med Mel under strandkvällen. "Sätt dig ner" säger jag snabbt, utan att tänka mig för.
Han tittar frågande på mig, "Ursäkta mig?" frågar han. "Sätt dig ner bara" viskar jag och gnuggar mig lätt i ögonen, "Jag vet vem du är".

Han sneglar runt på folk innan han slår sig ner framför mig, "Jag har ganska bråttom faktiskt" säger han, "Och vem är du?".

"Nico" svarar jag, "Känner du Mel?".
Han nickar, "Ja".
Jag nickar tillbaka, "Vad är hon för dig?" frågar jag. Jason verkar fundera en stund innan han svarar, "Bara en vän. Jag träffade henne nyligen, hurså? Är du hennes pojkvän eller?" frågar han.

"Nej, nej" svarar jag snabbt och kliar mig lätt i nacken, "Känner du någon Rebecca?" frågar jag.
"Ja, den horan" svarar han och muttrar om något, "Varför är hon så hatad egentligen?" undrar jag, "Vad hände egentligen mellan henne och Mel?".

Han sitter och tänker en stund, om han ens skulle berätta eller inte. Han suckar ljudligt och ser mot mig med en allvarlig blick samtidigt som han berättar: "Mels pojkvän var otrogen med Rebecca, som var hennes bästa vän".

Herregud..
nu förstår jag varför Mel var hemlighetsfull av sig, hon hade alltid döljt något.

"Och vad hände?" viskar jag, rädd för svaret.
"Det slutade med en bilolycka, vad jag har hört" berättar han.