Bakom våra murar ✅

0.9

Idag bjuder jag på ett lite extra långt kapitel, lite med mer äventyr. Njut av läsningen!

***

Ett svagt ljus tränger genom persienner, men det duger nog för att lysa upp hela rektorns kontor. Jag känner doften av min mammas vardagliga parfym, mina föräldrar sitter i sidorna bredvid mig.

"Tack, det var nog idag. Vi ska se vad ni kan göra" säger rektorn och granskar mig allvarligt. Vi allihopa reser oss upp från stolarna och strömmar ut genom dörren.

När vi är i korridoren och dörren har stängts vänder min pappa sig mot mig och kollar med den blicken som jag skulle anta att han är förbannad.

"Jag trodde du hade gått vidare, jag är besviken på dig" mumlar han och börjar att röra på sig bort från mig och mamma.

Det här är för mycket, varför deltade jag ens?

11 timmar tidigare.

Alla, inklusive mig, Vale och Rochelle gick ut. Vi stod längst fram i strömmen med Aurora, jag hade inte sett Nico och han vandrade säkert någonstans i strömmen bakom oss. Jag visste inte vart vi var på väg och det gjorde mig riktigt nervös, men till slut dök Nico upp bredvid mig och genast viskade jag till honom.

"Vad ska vi ens göra?" viskade jag till honom, hans svar bestod av ett ryck på axlarna. "Bra fråga, varje tävling som har med Aurora att göra är alltid överraskande" svarade han lågt medan hans blick fastnade på henne. Jag tittade mot henne också och såg hur hennes platinablonda hår täckte hela hennes ryggtavla.

Hon hade klätt på sig och nu bar hennes kropp en svart crop-top och samma tajta shorts. Hon stannade vid fontänen som stod i centrum av stan, det var på kvällen och nu ägde ungdomarna halva stan.

Aurora ställde sig upp på en bänk bredvid fontänen och vred sig om mot folkmassan som hade stannat framför henne, jag hörde hur någon ropade och överröstade allt prat: "Kom igen, ta av dig tröjan igen!".

Hon skrattade bara och gav ett flörtigt leende, när alla hade tystnat började hon tala. "Festpinglan, romantic girl och nykomling, här kommer ert uppdrag och jag hoppas att ni lyssnar noggrant nu" utropade hon och tittade mot oss.

Jag och Vale sneglade mot varandra, hon såg spänd ut och glad på samma gång. Men enda jag kände var rädsla, och en gnista av spänning. Aurora harklade sig snabbt och gav oss ett leende igen.

"Först ska ni välja varsin medhjälpare som ska följa med er under hela vägen" berättade hon, och det första namnet dök genast upp i mitt huvud, Nico. "Sedan sticker ni och letar upp varsin drugdealer att deala med och skaffar lite weeds" fortsatte Aurora och gick ner från bänken för att ge oss sedlar, då inser jag att vi fick varsin 50$.

Hur kunde hon ha råd att ge bort 150$? Jag stirrade upp mot henne, hon hade ställt sig på bänken igen. "Det borde räcka, 20-30$ räcker upp till 3 gram weed" förklarade hon och nickade ut mot stan, "Har ni fått era, rök hur mycket ni vill" fortsatte hon och blinkade med ett öga.

Det måste ha varit riktigt lyxigt förmodade jag, eftersom allt tjut och hurrande i bakgrunden med ett läte som skulle avslöja ett ord: avundsjuka.
Jag sneglade mot Vale, som såg först tveksam ut men till slut beslutade hon sig att stoppa ner sedlarna i fickan och såg plötsligt självständig ut.

"Men det finns också regler" började Aurora igen och kollade på oss för att se om vi faktiskt lyssnade på henne, "Ni får inte göra det med samma drugdealer, och ni får absolut inte ta idéer från varandra eller någon annan. Era skapelser ska vara helt nytt"

"Sedan kan ni göra vad som helst, men inte precis vad som helst" fortsatte hon och där kom hennes mystiska blick tillbaka. "Det gäller att riskera er själva i trubbel, den som tagit hem den bästa trubbel vinner Kaliforniens respekt!".