Bakom våra murar ✅

1.4

* sitter och tänker på vilka idioter som pallar sätta tusen lager smink eller en halvkvävd mask över ansiktet och jaga livet ur andra människor *

Ha en trevlig läsning!

***

Regnet piskar mot fönstret utanför klassrummet, det är en dyster dag och ingenting gör det bättre när Nico beter sig konstigt mot mig sedan vi hade pluggat tillsammans. Kunde han ha läst meddelandet av Alina? Vi hade iallafall gjort klart vårt projekt om första världskriget och lämnat in den, och det är Torsdag idag. Cock samlar en bunt av papper och stoppar alltihop i en mapp samtidigt som hon pratar, "Bra. Nu har jag fått varje häfte" pratar hon och kikar sedan mot två elever bredvid Vale, "Utom er" fnyser hon och rättar på glasögonen.

Sedan fäster hennes blick mot klockan och därefter fönstret, skoltidens slut börjar närma sig. Det är cirka två minuter kvar och vi kunde ha gått nu men eftersom Cock verkar ha något mer att säga sitter alla kvar otåligt. "Sommarlovet närmar sig och vi ska fortsätta med vår tradition" börjar lärarinnan och ser mot vartenda elev i salen, "Ni ska campa på Forest Camp".

Jag hör hur många av dem stönar, suckar eller börjar viska med varandra. Själv kan jag inte döma om det är bra eller inte, men jag är inte en campingtyp. Jag sneglar mot Nico som sitter framför mig åt höger, han lyfter huvudet och drar handen över huvudet. Men jag kan inte se hans ansikte.

"Imorgon åker ni, och ni ska stanna fram tills Lördag. Jag hoppas ni vet vad ni packar ner och kommer till skolparkeringen vid åtta. Mitt i prick".

,,,,,

Det är fredag, jag fick uppenbarligen en hjärtattack när Cock fick det att verka som de inte skulle berätta vad vi behövde ta med oss. Jag visste inte riktigt vad vi skulle packa ner, visst jag hade campat innan men det var vanligtvis mamma som packade ner de mest nödvändigaste saker. Som tur mejlade hon en lista på saker som jag behövde till campingen.

På min rygg vilar en stor ryggsäck med ett militäriskt plagg, den lånade jag av min farsa. Klockan närmar sig åtta när jag står bland flera andra vid parkeringen och väntar på skolbussen. Vår gympalärare, Dean, som är den mest roligaste läraren i skolan, enda lärare som kunde vara vild av sig och ha humor.

Dean är klädd i säckiga överdragsbyxor, och på huvudet sitter en röd keps med stora vita bokstäver och ett märke. Det visar tydligen att det är ett basketlag eller något lag inom annan sport som jag inte har en aning om. "God dagens!" ropar han och vinkar till oss, "Redo inför lite äventyr?".

Många av oss himlar med ögonen eller mumlar. Den jobbigaste eleven i klassen kommer fram till honom och dunkar på ryggen, "Du ska väl berätta spökhistorier på kvällen som vanligt, va" säger han och flinar.
"Trodde väl att ni gillade mina historier och bli skraja" skrattar läraren till svars, han har ett stort självförtroende när det gäller spökhistorier.

Nico är bland de sista som dyker upp, det är inte så förvånansvärt. Han har två tjejer bredvid sig och han skrattar åt något som ena tjejen sagt. Jag vänder bort blicken, Roxy dyker upp bredvid mig och hon flåsar. "Mel! Jag trodde inte du skulle komma" yttrar hon och jag ler smått, "Sprang du runt och letade efter mig?".

Hon rättar på ryggen och ser mot mig, "Jag behöver en soffkompis, vet du va. Det är stinkbomber överallt och dessutom ska vi åka i typ fyra timmar. Jag lär behöva någon att snacka med" svarar hon och flinar.

Det regnar fortfarande, dock inte lika mycket som igår. Små vattendroppar rinner nerför de dimmiga fönsterrutorna. Det är tydligen inte lika lugnt som jag hoppades, folk ropar och skriker åt varandra överallt och jag fick nästan ett pappersflygplan i ögat.

Roxy stönar och drar i min handled, "Sluta vara så tråkig. Häng med oss" bönar hon, tydligen är hon bland dem som gillar att göra kaos. Jag tvingar fram ett leende, "Kommer snart". Hon himlar med ögonen och ger mig en varnade blick som säger att jag inte får bryta löftet. Sedan vänder hon om sig och viftar med armar efter någon.

Jag sjunker ner i den lilla skinnsoffan och stirrar ut genom fönstret, av alla röster så kan jag få tag på Nicos röst. Han sitter längst bakåt med några kompisar, just nu skulle jag helst vilja sitta med Theo i samma buss. Men alla klasser har sina egna bussar och vi får knappt träffa varandra förrän vi har kommit fram, dock kan jag föreställa mig honom som Roxy. Lika kaotiskt.

"Hej, heting" hör jag den välbekanta rösten och strax efter känner jag hans doft när han slår sig ner bredvid mig. "Vad gör du här?" muttrar jag utan att ens titta mot Nico.

"Jag åker till Forest Camp med en hög av högljudda hönor och en tråkmåns" svarar han, jag kan inte bedöma om han ens försökte vara rolig.
"Ha ha" svarar jag, "Det låter väl bättre att vara tråkmåns än att vara en högljudd höna, hoppas jag".

Så märker jag i glimten att Nico rycker på axlarna och hans blick är på annan, hans ena arm är över mina axlar.
"Kanske. Men det hade ändå inte varit så dumt att se dig ha roligt" svarar han strax efteråt och för första gången under två dagar ser han mot mig. Med ett leende på läpparna.

"Det är roligt att se på hur himlen gråter för min skull, att folk ska tvinga och kasta mig in i en skog med er allihopa" svarar jag sarkastiskt. Han himlar med ögonen och reser sig upp, "Kom igen, heting. Vi ska ha lite roligt, det är ändå tre timmar kvar" säger han och tvingar mig upp med honom.

Jag stönar högljudligt och han släpar mig hela vägen till bussens bak, där det som mest är stökigt.

En kille kastar en fotboll på någon annan som får den i ansiktet, "Ey backa lite!" ropar Nico till honom och han stönar av smärtan innan han gör ett skott med bollen tillbaka till killen som kastade den.

"Jag hoppas med hela mitt hjärta att jag inte får en jävla boll i ansiktet" mumlar jag medan vi slår oss ner bredvid fler andra.

Han ser mot mig och nickar mot killarna, "Oroa dig inte, när du är framme kommer ditt ansikte fortfarande vara lika vackert" svarar han och då knuffar jag lätt i hans arm med knytnäven, "Försöker du vara romantisk? I så fall suger du" yttrar jag.

"Jajamän, man tackar". Han skrattar och ser mot några andra, "Vad händish?" frågar han. Någon kille med keps åt motsatt håll på huvudet ser mot honom och man hör hur han tuggar tuggummi, "Äh det vanliga. Vale får för mycket luft" svarar han och nickar mot Vale som sitter enbart några bänkar bort med sina 'nya kompisar'.

Jag suckar och lägger mig i deras samtal, "Ah. Hundar du efter henne eller vad?" frågar jag och försöker verka tuff. Detta verkar inte gå så bra då killen granskar mig och svarar: "Du är knappt bättre än henne heller".

"Äh lugnt, doggy" lägger Nico i sig, "Hon går iallafall inte runt och kör upp en dildo i sin röv som vissa människor gör" försvarar han och ser mot mig, "Eller hur?".

Enda jag kommer med är att blänga på honom som en idiot, hur kan han komma fram till sådana tankar?

Doggy, eller egentligen som heter Domino, kliar sig i nacken och ser ut att sitta i en obekväm situation nu och vänder sig. Nico lutar sig närmare mot mitt öra och jag känner den varma, behagliga luften.

"Är du bra på att hålla hemligheter?" viskar han och  jag känner hur han flinar mot mitt öra.
Jag rynkar på ögonbrynen och nickar lite, och då viskar han vidare: "Doggy är gay. Jag och mina killar hittade honom med en dildo i röven. I ett toalettbås".

Oherre... detta kommer bli en hemsk resa.

🍥 Gilla och och kommentera gärna för fler uppdateringar 🍥
/m