Bakom våra murar ✅

1.8

På väg hem från Stockholm! Har hittat femte av Maze Runner 😍

Ha en trevlig läsning!

***

Min kropp rycker till när jag vaknar sömndrucket ur den vackra drömmen.

Solen bländar genast mot mig och jag kisar ögonen mot det nakna fönstret.
Rummet är ljust, omgivningen är inte mitt sovrum utan hos Nicos vardagsrummet.

Jag har somnat i soffan.
Och inte bara det utan jag ligger precis intill Nico.

Jag gör inte det som folk brukar göra i filmer, kastar sig ur soffan panikslaget.
Jag är helt medveten om detta, igår somnade jag och Nico i soffan.

Bilder från vårt roliga äventyr dyker upp i huvudet och jag ler smått.
Och nej, vi har inte legat. Enda vi gjorde var att gosa och glo genom en serie i soffan under hela kvällen och skrattat åt varandras pinsamma historier under natten.

Men en sak kan jag säga, han kysste mig. Men den var inte intensiv, kanske mer vänskaplig.
Och mitt hjärta galopperade då, jag såg säkert ut som en tomat.
Men det var så mysigt, väldigt mysigt.

Jag vrider mig om mot honom, då vi tidigare låg i spoon.
Mitt ansikte ligger enbart några centimeter från hans och jag ser hur hans bröstkorg höjs upp och ner i takt. Han sover, läpparna är vidöppen. Det är ingen mycket skillnad på hårlooken, det är dock mer katastrof än vad det ser ut i skolan.

Jag kan inte låta bli att dra mitt finger över hans tinning och nerför kinden.
Jag ser de små detaljer på hans ansikte, ett litet födelsemärke precis vid ögats kant och ett lite större ovanför högra ögonbrynet.
Ansikteskulpturen är tydlig, hans mörka ögonfransar visar tydligt på att hans ögon rör på sig under ögonlocken för någon millisekund.

Jag hånler lite.
"God morgon" viskar jag och slutar leka med hans hår, jag hör en kort suck och därefter en morgontrött röst.
"Det där var skönt" svarar Nico och möter min blick.

Hans svaga leende visas upp och de klarblåa ögonen granskar mig, snart känner jag hur han fäller fram sina armar om mig och kramar.
"Det hade varit skönare i sängen" mumlar han och gäspar efteråt. Jag nickar smått, mitt ansikte är nära hans hals och han luktar.. annorlunda.

Men jag hinner inte svara, någon okänd, kvinnlig röst har redan börjat prata.
"Och soffan hade nog inte blivit smutsig!".

Jag vrider på huvudet och ser en kvinna i mjuka kläder, hon har väldigt mörkt brunt hår som sitter i en bulle och de små rynkor på ansiktet visar åldrandet.
På hennes läppar är det ett flin.

Jag känner hur Nico slutar krama mig och han kliar sig lätt i håret. "Mamma" viskar han, och jag ser hur nervös han blir.

Wow, nu kommer hon få väldigt bra intryck av mig.

"Upp med er, sömntutor! Frukosten väntar på er" säger hans mamma bara, och efter tittar hon mot mig, "Och jag skulle vilja lära känna dig".
Hon blinkar med ett öga, då förstår jag vart Nico har fått sin personlighet av.

Jag och Nico reser oss upp och han sträcker på armarna därefter, han tar på sig sin t-shirt snabbt därefter när han inser att han enbart har adidasbyxor på sig. Jag har mjukisshorts och linne på mig.

Vi följer med Nicos mamma till köket, som om det vore var enbart hennes hem.
"Och ni" börjar hans mamma och stannar vid dörröppningen och ser mot oss, "jag skulle vilja få en förklaring till varför halva köket var täckt med mjöl".
"Heh" mumlar jag och Nico samtidigt.