Bakom våra murar ✅

2.2

Är det bara jag som inte kan se bilder som jag har lagt ut med dessa senaste kapitlen?

Ha en trevlig läsning!

***

"Är du säker?" frågar pappa och lägger ner sitt kaffe på bänken. Jag nickar.

"Jag klarar mig, jag vill tillbaka och träffa Alina" insisterar jag. Mamma ser fundersam ut, de sitter antagligen där och tror jag kommer åka till Illinois bara för att mörda Carter och Rebecca.

"Okej, du kan åka dit imorgon, den här gången får du slippa skolan på en Fredag" svarar mamma och ler mot mig innan hon går mot sin laptop, antagligen för att fixa biljett.

• Nico's perspektiv •

Jag hör hur min mobil plingar bredvid mig, och sakta öppnar jag mina ögon. Mitt rum ser kaotiskt ut och det luktar inte friskt här.

Jag vrider på min kropp, det värker i vartenda del av kroppen när jag gör det, när jag har vridit mig till andra sidan ser jag en blond tjej.

Hon ligger bredvid mig på magen och håller om kudden, helt naken och sovande. Hennes ansikte är utsmetat med smink och täcket är uppdraget till midjan.

Jag kommer inte glömma vår vilda natt igår. Med ett leende ser jag mot henne och drar bort hårslingor från hennes ansikte.
Helt ärligt, jag kommer inte ihåg henne namn.
Och hon verkar knappt bekant.

Sedan kommer jag på att min mobil plingde, alarmet skulle man känna igen vart som helst.

Jag är försenad till skolan.
Snabbt plockar jag min mobil och ser mot digitalklockan, det är nästan tolv på dagen.
Helvete.

Jag reser mig genast upp från sängen och tar på mig kläderna som jag hade igår, samtidigt som jag borstar tänder skriver jag en lapp till tjejen isåfall hon skulle vakna och märka att jag är försvunnen.

Frukost hinner jag inte med, jag tar mina skor och springer ut till min bil.

• Melody's perspektiv •

Klockorna ringer för lunchen. Alla packar sina saker i ryggsäckarna och går ut, det gör jag med. Hela morgonen har jag inte sett Nico och jag måste säga att jag blev både glad men också frustrerad. Efter lunchen kommer skoldagen sluta för idag.
Och jag kommer inte till skolan imorgon.

Jag ville prata med honom om vad Ashton hade sagt.
Vale och Roxy dyker upp bredvid mig när vi är på väg till matsalen. "Värst vad du ser deppig ut" kommenterar Roxy. "Vad är det med dig?" undrar hon.

"Äh, ingen aning" mumlar jag och ställer mig i kön. "Det är visst något" envisas Vale.

Jag vrider mig mot dem, "Okej. Nico var den senaste med mig efter jag blev.. eh". Vale verkar förstå direkt och nickar.
"Tror du att han gjo.." börjar Roxy med förvånad min.

"Nej" avbryter jag henne och ser mot båda, och suckar. "Jag tror det var Ashton" berättar jag.

Roxy och Vale flämtar till, de visste själva att jag och Ashton var med varandra typ hela kvällen. "Seriöst?" frågar Vale, och jag nickar.

• Nico's perspektiv •

Jag rusar in i matsalen flåsande, sedan ser jag mot min mobil. Det är 12:10. Lunchen hade börjat för 10 minuter sen.