Bakom våra murar ✅

2.7

Var lite stressad, sry. Här kommer ett nytt kapitel!

Ha en trevlig läsning

***

Jag vaknar sömnigt av att någon väcker mig. Till slut tvingar jag mig själv att öppna ögonen ordentligt.

"Mel, vakna" viskar Nico och ruskar lätt i min axel. "Vad är det?" mumlar jag och gnuggar mig i ögonen.
Han märker att jag har vaknat och skyndar sig till andra sidan av rummet, där det finns hans ryggsäck och han packar det sista i ryggsäcken.

"Varför har du så bråttom?" frågar jag och sätter mig upp i soffan.
Jag och Nico har tydligen somnat tillsammans i soffan, varför Alina inte väckte mig har jag ingen aning om. Fortfarande har jag mina vardagskläder på mig

Nico vänder sig mot mig och suckar, "Vi måste dra fort. Jag berättar snart" svarar han. Nu rynkar jag på pannan, vad pågår egentligen?
Jag reser mig upp och går mot honom, han är koncentrerad på sin ryggsäck. Mitt grepp om hans axel får honom att vända sig mot mig.

"Nico. Vad händer?"

Jag stirrar mot honom, i väntan på ett svar. Han tittar mot mig en stund innan han bestämmer sig att berätta.
"Jag bokade för en natt. Inte två nätter, och jag har verkligen inte råd med att betala. Vi måste sticka innan de upptäcker" berättar han.

Jag suckar, "badboy" viskar jag och flinar efteråt. Han himlar med ögonen och tar upp sin ryggsäck.
"Vi kan sticka till Alina" säger jag, och så beger vi oss iväg.

Vi åker ner med hissen och kikar ut innan vi smyger ut. "Vi får hålla oss borta från restaurangen" viskar han och nu tittar jag undrande på honom.
"Vad mer har du gjort?" undrar jag.

"Fick gratis smaklig måltid igår" svarar Nico och kliar sig i nacken med ett skyldigt leende, "Och tog med lite mackor tidigare."

Jag himlar med ögonen, "Nico!"

Vi fortsätter att gå genom entrén med oskyldiga miner, som tur verkar ingen märka.
Jag pustar ut när jag ser att vi är bara några meter ifrån portarna. "Vi sticker nu" säger jag till Nico och vi börjar snabba på stegen.

"Hör du, herrn! Du har inte betalat!" hör vi någon ropa helt plötsligt.
Vi sneglar upp mot varandra, och vi fattar direkt vad vi ska göra.

Vi springer ut genom portarna och hör hur dessa förseglar ropen efteråt.

• Alina's perspektiv •

Jag hör någon knacka på dörren och jag tar en tugg från mackan innan jag går mot hallen och öppnar dörren.

Mel och Nico står där, andflådda. "Vad är det med er?" undrar jag och Mel klampar in utan att säga något, Nico går bakom henne.

"Jag blir visst efterlyst av hotellet" svarar Nico bara. Jag rynkar lätt på ögonbrynen.
"Fråga inte" flämtar Mel en gång innan hon går raka vägen till köket, vi följer efter och ser att hon har tagit ett glas och fyllt med vatten.

Hon slukar i sig allt medan Nico sätter sig ner på en av stolarna.
"Ni ska väl åka hem idag?" frågar jag och sätter mig ner i en annan stol och ser mot Mel. Hon skulle hem idag.
"Ja det ska vi" svarar hon och sätter ner glaset. "Tåget kommer snart" berättar hon.
"Nåväl, det skadar inte att fråga morsan om lite pengar" mumlar Nico och plockar fram sin mobil.

"Vet hon ens vart du är?" frågar Mel, Nico ser upp mot henne med ett skyldigt leende.
"Jag sa att jag var hos Theo".
Mel himlade med ögonen.

Själv vet jag inte vem Theo är och inte vad de snackar om, jag lyssnar bara och rycker på axlarna.
Nico knappar ett meddelande till vem det var nu igen samtidigt som vi hör signal från Mels mobil.

"Roxy" är det enda hon säger och tar upp sin mobil för att ta emot samtalet.
Jag och Nico ser mot henne medan hon lyssnar i sin mobil. Strax efteråt ser hon förvirrad ut och Nico frågar vad som pågår.

"Dåliga nyheter av Roxy" svarar Mel och lägger samtalet, "Vi borde åka hem nu".

• Melody's perspektiv •

Jag och Nico har hittat vårt tåg och jag kramar Alina, Nico kramar henne med efteråt. "Vi borde träffas igen någon gång" säger jag till henne.

Hon ger mig ett leende, "Ja. Nästa gång utan killar!" utbrister hon. Jag och Nico skrattar och vinkar till henne innan vi går in i tåget.
Vi letar efter våra platser och sätter oss ner.
"Äntligen" suckar Nico ut.

Jag flinar mot honom, "Har du slutfört ditt uppdrag i Illinois då?" kommenterar jag.
"Ja, att hitta dig" svarar Nico och ger mig en puss på kinden.

Jag känner hur röda mina kinder blir, och jag ger ut ett skratt till honom. "Det hade du inte behövt göra" säger jag.
"Det var värt det" svarar han och granskar mig.

"Jo."

Han tittar mot digitalklockan och det gör jag med, det lär ta flera timmar innan vi är framme. "Jag fick aldrig min sovmorgon" säger jag och ser mot honom.

Han flinar och blinkar med ett öga, "Kom hit. Du kan använda mig som kudde" svarar han och lägger armen om mig.

Jag lägger huvudet mot hans axel och stirrar mot den lilla reklamen på stolens rygg framför oss.
Sedan somnar jag.

,,,,,

"God morgon, sömntuta" viskar han i mitt öra och kittlar mig. Jag viftar bort hans händer och ger ifrån mig en torr och kort fniss innan jag sneglar upp mot honom.
"Har du varit vaken hela tiden?" undrar jag sömndrucket.

"Nej, jag sov lite också" svarar Nico och jag sträcker på ryggen, fönstret vid oss visar att det är mörkt ute.
"Hur länge har jag ens sovit?" frågar jag förvånat. "Flera timmar" svarar han och reser sig upp.

"Kom, vi är nästan framme" berättar han efteråt och jag reser mig upp och tar på mig bomberjackan. Vi går till närmsta utgången och väntar på att tåget ska stanna.

Sen går vi ut från tåget, det är somrigt kallt ute och jag drar min jacka intill mig.
"Jag kommer inte kunna sova inatt" mumlar jag och gnuggar om ögonen, "Om jag nu har sovit bort hela dagen".

Han ler, "Det är bara fem" svarar han och då ser vi vår mamma, hon kommer mot mig och kramar. "Hur har du haft det?" frågar hon glatt och släpper mig innan hon ser mot Nico.
"Och det var trevligt av dig att komma till tågstationen för hennes skull" säger hon.

Han kliar sig i nacken, "Öh. Inga problem" svarar han och ger ett snabbt leende.
Jag knuffar lätt till hans arm, "Vi borde åka hem och äta, om du inte har ätit middag i tåget" säger mamma och ser mot mig.
"Och din kille kan äta med oss om han vill."

"Han är inte mi.." börjar jag.
"Gärna för mig" avbryter Nico och ler mot min mamma.

Hon tittar förtjusande på honom, "Bra!" utbrister hon och börjar gå mot vår bil.
Jag sneglar upp mot Nico som tittar tillbaka med ett leende, "Om du inte har något emot det" säger han.
"Nejdå" svarar jag och drar honom med mig till bilen.

"Mel?" undrar han plötsligt.
Jag vänder mig mot honom och nickar.
"Ska vi dra till Trouble Club imorgon?" undrar han och ger ett osäkert leende.

Jag höjer på ögonbrynen, "Du vet väl hur det slutade förra gången, va?" svarar jag.
"Ja, därför vill jag att vi ger oss själva en ny chans" yttrar han.

Jag stirrar mot honom en stund, innan jag ger honom ett retsamt flin och kramar.
"Visst"

Han kramar tillbaka, "Då går vi. Jag är vrålhungrig" säger han och ler mot mig.

Jag ler tillbaka, och vi fortsätter att gå mot bilen tillsammans.

❄ Gilla och kommentera gärna för fler uppdateringar! ❄
/m