Bakom våra murar ✅

0.3

"Alkohol befriar dig från verkligheten,
men den befriar inte dig från dina problem"

***

En outhärdlig smärta exploderar i mitt huvud när jag vaknar, det blixtrar i mina ögon och huvudets tyngd känns som 1 ton när jag reser mig upp i sängen.

Långsamt granskar jag omgivningen och ser att jag är i en främmande säng i ett främmande rum.

Solen skiner genom fönstret och ögonen brinner som in i helvete, jag hör steg som kommer närmare dörren och någon stiger in.
Det är Vale.

"God morgon" säger hon när hon ser att jag är redan vaken, och hon har en bricka med sig. På den finns frukostmaten och hon lägger den på nattsbordet.
"Däckade jag?" stönar jag och lägger handen mot pannan, halsen känns som öken.

"Tydligen, du var för full" svarar Vale och räcker fram mig glaset som jag tar emot och dricker, det smakade huvudvärkstablett.

"Du blev nästan våldtagen också" yttrar Vale lågt därefter. Jag känner hur vattnet fastnar i halsen.

Så hostar jag, och tittar förskräckt mot henne. "Va?" är det enda jag kan komma fram till.
"Lugn, det hände ingenting" svarar Vale och lägger sin hand på min, "Hoppas jag".

"Det där gjorde ingenting bättre" muttrar jag och suckar, huvudet fortsätter att sprängas.
"Vem var det?".

Vale rycker på axlarna, "Jag vet inte. Men Nico räddade dig typ, tror jag".
Nico? Namnet låter bekant men jag vet inte vem det är.

Jag fortsätter att ge frågande blickar och hon ser det.
"Det är skolans badboy" svarar hon och himlar med ögonen, "Lita aldrig på honom, och fall inte heller för honom".

"Huh, varför skulle han rädda mig då" frågar jag. "Han verkade vara seriös igår isåfall, så han kan ha talat sanning" svarar Vale.
Jag nickar, "Hur ser han ut?". Hon flinar lätt mot mig då och ser finurlig ut i några sekunder.
"Nåväl, Nico har typ mörkchokladsbrunt hår som han aldrig fixerar till, och det är inte svårt att se så klarblåa ögon" berättar hon och gestikulerar.

Killen från klassrummet.
Han som stirrade mot mig att jag började rodna.

"Varför rodnar du nu?" undrar Vale och noterar närmare mitt ansikte, som säkerligen är helt förstört. Jag visste inte vad jag skulle svara, som tur fortsatte hon.
"Du ser ut som att ha vaknat till liv efter en lång död! Gå och ta en dusch".

Jag skrattar lite, vinglar mig upp från sängen och då inser jag att jag fortfarande luktar alkohol och svett. Min svarta klänning är smutsig, likaså håret.
Vale plockar fram en vit t-shirt och svarta leggings, även en handduk, "Du kan låna dem så länge" säger hon och räcker till mig. "Toaletten är till höger om hallen"

Jag går mot dörren, stannar, vänder blicken mot henne. "Tack, Vale" ropar jag och ler. Hon nickar och ler tillbaka, sedan beger jag mig iväg till toaletten.

,,,,,

När allting var klart, hjälper Vale mig att visa vägen. Hon bor tydligen en bit bort från skolan, så det är bara att gå dit och sedan hem.

Jag promenerar själv hela vägen till skolan, det är tur att det är varmt ute.
Men vad skulle min mamma säga?

Jag kommer fram och ser några killar på basketplanen, de springer runt och en kille studsar basketbollen.
Då saktar jag ner stegen och granskar dem.

En av killarna, som inte har någon tröja som de flesta andra, har äntligen tagit över bollen och rusar nu med den till andra sidan av planen.
Han liknar Nico.