Bakom våra murar ✅

1.2

Ett till kapitel på två dagar i rad!! Trampade även på en nål idag så haltar typ som en skadad åsna rip

Undrar hur Mels och Nicos framtida shipnamn ser ut lol eller är d Mel och Theo? ;) who know

Ha en trevlig läsning!

***

Min panna är fylld med svett, händerna skakar smått och jag skyndar mig genom korridoren. Jag ville bort från Nico, jag klarar inte att se honom i ögonen efter han berättade om hur hans tvillingsyster dog.

Cornelia dog i bilolycka, samma dag som jag hamnade i bilolycka. Men det är omöjligt, det här är Kalifornien, Los Angeles. Och där det hände för mig var i Illinois, säkerligen bara en timing där vi råkade hamna i samma datum.

Turligen blev Nico inte misstänksam, men det är han säkert nu när jag rusade ut från rummet.
Jag hör hans röst bakom mig, "Vänta, Mel! Vad är det?". Inte vill jag se mot honom, i hans klarblåa ögon. Jag tål inte omgivningen längre och jag vill hem, inte orkar jag bry mig om jag skolkar så länge jag har fått tänka igenom.

Rochelle sneglar mot mig när jag går förbi henne och hennes gäng, Sofia är med och nu viskar hon i Rochelles öra. Min blick glider bort mot utgången, och jag hör fortfarande Nicos steg som klampar efter mig.

Stegen hörs högre och högre och det betyder att han ökar farten efter mig, och efter någon sekund känner jag ett grepp om min handled och jag vrider mig om. Jag, som det sista jag ville göra, ser in i hans blåa förvirrade ögon.

"Varför gick du iväg så där? Vad händer?" frågar han och stirrar tillbaka, då kan jag inte undvika att se bort. Han lägger sin tumme mot min haka och för mitt ansikte mot honom igen, jag hör ännu fler viskningar av tjejerna som enbart står några meter bort. "Berätta" yttrar Nico kort, det tar ett tag innan jag reagerar och vrider bort ansiktet.

"Jag mår inte bra just nu, jag behöver komma hem" muttrar jag och vänder mig om för att gå. Min känsla säger att Nico ser på min ryggtavla med ett omtumlat ansikte, och ett par korta skratt av tjejerna.

Solen fortsätter att skina och det har redan gjort sedan morgonen, jag får en skymt av några varelser vid trädet och då ser jag att det är Vale och de nya tjejerna, och Harper. Vale verkar ha redan upptäckt mig, hon är fortfarande lik sig men det är bara beteendet som är annorlunda. Hennes rygg vilar mot trädstammen och hennes armar är korsade. En av tjejerna bredvid henne viskar till en annan och de båda sneglar mot mig.

Jag har ingen aning men på något sätt sänker jag farten och stirrar mot Vale, vad gör hon egentligen? Varför är hon inte där när jag behöver henne? Vale går då plötsligt mot mig, vilket får mig att stanna. Men det verkar inte bra, med tanke på att tjejerna börjar gå med henne också, hennes ansikte visar inte heller någon uppskattning.

"Ah, jag trodde inte du brukade skolka" är det första hon säger och hon noterar mig, jag rycker på axlarna och svarar: "Jag mår inte särskilt bra, jag behöver bara komma hem". Hon lägger huvudet lite snett och ser misstänksamt på mig, "Varför ber du inte Theo att lifta dig hem?".

Nu börjar jag bli förvirrad, riktigt förvirrad. "Vad snackar du om?" frågar jag och sneglar mot tjejerna bredvid henne, de säger ingenting och det är enbart Vale som snackar. "Åh, fick du ingen lift imorse? Jag trodde du umgicks med Theo" svarar hon sarkastiskt.

Detta börjar bara bli idiotiskt, hur kan Vale bete sig så här? Jag stirrar mot henne igen och yttrar: "Jo det gjorde jag, vad har du för problem med det?". Nu slutar hon lägga sitt huvud snett och hon kommer med en irriterande röst, "Jag trodde du visste att jag gillade honom? Tror du inte att jag blir sårad när min egen kompis umgås med Theo?".

Då börjar jag blänga, "Ah, så han får inte umgås med sina kompisar eller?" citerar jag, det var vad exakt Vale sa åt Rochelle förut. Nu ser hon riktigt ilsken ut och hennes kompisar lägger sig i direkt, "Rochelle kanske hade rätt, du hundar efter killar" muttrar Harper och fnyser.

"Vet du vad? Jag tror Vale kan snacka själv, och dessutom är ni bara en hög som kommer med onödiga kommentarer" försvarar jag mig själv och med ett svar ger hon en bitchig blick. Vale vrider sig om mot henne, "Det är okej. Skit i det" säger hon. Därefter sneglar hon mot mig och hennes ögon har mörknat.

"Du kommer inte så långt under året, vet du va?" mumlar hon, och jag svarar: "Jag vet redan hur min framtid ser ut, och vilka jag umgås med påverkar inte den". Därefter lämnar jag dem, raka vägen hem och hjärtat sjunker.

Den här tjejen har visat den riktiga Valentina Hall.

• Nico's perspektiv •

Jag stannar fortfarande på mitt ställe när Mel försvinner genom utgången, hon ser riktigt stressad ut. Konstig också, hur kan Cornelia få henne att göra så?

Det är något som får henne att bli hemlighetsfull, och nu när hon kan en av mina händelser så borde jag faktiskt också få veta något mer om henne.
Jag var intresserad av henne.

Viskningar från Rochelle och gänget drar min uppmärksamhet när jag hör dem prata.
"Äh lugna dig, Harper vet vad hon ska göra" säger Rochelle.

"Det kanske ändå inte var smart att sätta dit henne som spion i Vales gäng" mumlar Sofia.

"Men Sofia! Du gillar Theo, dumpa inte chansen att förgöra Vale. Harper är där för att hjälpa dig" svarar någon annan.

"Exakt" svarar Rochelle, sedan sneglar hon mot mig och börjar gå. Tjejerna märker och börjar följa henne, jag hinner höra en sista mening innan deras prat tonar bort.
"Bara tålamod, mina tjejer. Vales liv kommer att bli ett helvete".

Vad i sjutton snackar dem om?

,,,,,

Jag går ut på basketplanen, där skulle jag träffa resten av mina kompisar. Cory och Ashton är redan där och de snackar om något som har med videospel att göra.

Ashton märker mig och går mot mig, "Ey mannen, vi lirar inte idag" säger han.
Nu rynkar jag på ögonbrynen, "Varför inte?" undrar jag.

"Raggaren Theodore ska visst träffa Mel idag" svarar han och rycker på axlarna, "Och Cory tänker fan bli en plugghäst".
Nu tittar jag förvånat mot honom, vad snackar han om?

Sedan ser vi båda mot Cory som redan gått mot sin adidasväska, Ashton kupar händerna om munnen och gnäggar: "Gnägg gnägg!".
Cory ser mot honom, skakar lätt på huvudet lätt med ett flin och ropar: "Min framtid kommer bli ljusare än dina pungkulor!".

Ashton svarar med ett finger innan Cory vänder sig om och beger sig hem, jag skrattar åt dem båda tills Ashton vänder sig om.
"Hördu, vad menar du med Theo och Mel"? frågar jag.

"Äh, fan vet jag. Han är din bästa kompis, bror du får fråga honom själv" svarar han och klappar min axel innan han går mot sin väska.

Jag drar handen genom håret och suckar, kan man ens lita på honom? Han startade ju vadet om henne. Min mobil plingar och jag tar fram den.

Okänt nummer:
förlåt för jag bara stack så där, träffas ikväll och göra klart första världskriget?
- m

Ashton ljög kanske trots allt.

🍥 Gilla och kommentera gärna för fler uppdateringar 🍥
/m