Bakom våra murar ✅

0.7

Verkar ut som jag har svårt att behålla ett omslag lmao tycker om att göra omslag.
Bilden ovanför var detta förra omslag.

"Hjärtat krossat tusen gånger om, minnen krossade tusen gånger om"

***

Jag föll bakåt i sängen med Carter över mig, inte hann jag protestera innan jag kände hans läppar som fuktade min hals.
Långsamt bet jag tag i min underläpp medan jag kände hur hans händer smekte och tog mig överallt på kroppen.

Därefter blickade han upp mot mig, såg intensivt in i mina ögon och frågade. "Ska vi göra det?" undrade Carter.

Först tvekade jag, vi var bara femton år. Men jag ville verkligen, jag ville göra det med honom. Jag kunde inte stå emot lusten.

Med en enda nick räckte det för det hela skulle börja.

,,,,,

"Har du sovit klart?" blir det första som väcker mig, jag rycker i en sekund sekund och tittar sömndrucket mot någon framför mig.

"Vad sa Isaac Newton efter han upptäckte gravitationen?" frågar mr Johnson, vår historielärare.

Jag sneglar mot klassen som redan fäst sina blickar på mig, "Eh" är det enda jag kunde få fram till.
Jag känner hur Nicos flin riktas mot mig.

"Somna inte nästa gång" suckar läraren och blickar sedan över eleverna. Jag stönar ljudlöst och lägger handflatan mot tinningen med armbågen, stödd mot bänken.

Lärarens blick fastnar på Nico, "Blackburn, skulle du kunna berätta för henne vad Newton sa?" säger han därefter.
Nico väcks till liv igen och stirrar förvirrat mot mr Johnson i början, "Öh".

Då är det min tur att flina tillbaka mot honom, han kliar sig lätt i nacken. " 'Jag upptäckte graven' ?" svarar han då och försöker bränna fram ett leende.

Överallt hörs det skratt och fniss, läraren stönar. "Era betyg kommer inte gå långt" muttrar han, och går tillbaka mot katedern.

Nico sneglar tillbaka mot mig, och vi utbrister i skratt tillsammans.

Lektionen tog slut, jag reser mig upp och tar min ryggsäck och följer ut med strömmen till korridoren.
Överallt går människor ut från dessa fängslade klassrummen och det känns som en frihet.

Tills jag känner någon arm på mina axlar och när jag kollar är det Nico som står där.
"Hej babe, du har inte glömt kvällen va?" ler han och blinkar med ett öga mot mig.

Jag himlar med ögonen, "Nejdå, sexyboy" svarar jag och drar ut det sista ordet.
Han skrattar, ett skratt som kunde smitta av sig när som helst. Därefter fortsätter han med teatern.

"Bra, sweetheart. Vi vill inte missa det" yttrar han och lägger huvudet lite snett.
Jag kunde inte låta bli att smyga fram ett leende.
Tills jag märker Vale i centralen, med Rochelle och dem andra.

Och det ser inte bra ut.

Rochelle tittar med den där blicken som jag skulle bedöma för "Det-kommer-gå-illa-för-dig". Jag skyndar mig dit, vilket gör så Nicos arm inte hinner med.

Vale och Rochelle grälar medan alla stirrar på dem. Jag dyker upp, men stannar bland folkmassan.

"Håll dig borta från Theo, din hora" spottar Rochelle ur sig.

"Ah, så han får inte umgås med sina kompisar eller?" försvarar Vale sig själv och korsar armarna.

"Tror du att vi är idioter? Vi vet att du gillar honom" fortsätter Rochelle.