Bakom våra murar ✅

2.3

Undra om boken ens kan nå 10k läsare, lol

Ha en trevlig läsning!

***

Solljuset irriterar en kvinna som sitter framför mig i tåget, hon drar gardiner om fönstret och rättar sig i stolen igen och blundar om.
Jag granskar henne en stund innan jag kollar mot klockan i mobilen, enligt tiden ska jag vara framme i Illinois om en kvart.
Ett SMS dyker upp.

Alina 🔥:
Längtar tills du kommer hit!! Vi ses vid tågstationen ;*

Jag skriver ett svar innan jag lägger ner mobilen och ser ut genom fönstret. Med en suck undrar jag hur allting kunde hända så snabbt efter jag kom till Kalifornien.

Nico må vara en badboy och jag kan inte förlåta för han inte kunde vara öppen mot mig. Så påverkar det ändå inte mina känslor för honom.
Jag vet själv att jag inte heller varit så öppen mot honom heller och han vet inte ens varför jag flyttade till Los Angeles.

Det här är så jobbigt.

• Nico's perspektiv •

Jag ligger i Theos säng och fäller en tår innan jag snabbt torkar bort det.
Som tur såg Theo inte, han har stått mot fönstret och vänder sig om nu.

"Hur kunde du bara låta henne gå?" frågar han mig, jag reser mig sakta upp.
"Ingen aning, jag tappade bort ord. Jag visste inte vad jag skulle säga" svarar jag.
Sedan stryker jag handen över mitt hår.

"Fan ta detta. Jag skulle aldrig gjort vadet med Ashton" muttrar jag och ser ner mot golvet.
Jag kan inte förlora Mel.

Han lägger sin hand på min axel, "Det är inte för sent" uppmuntrar han mig, "Du borde träffa henne igen".

Jag nickar och tar upp min keps, "Det tänker jag göra" svarar jag och sätter kepsen på huvudet.

Vad han inte vet är att det kommer riktigt snart.

,,,,,

På väg till mitt hus ser jag den blonda tjejen igen. Hon är precis på väg ut och får syn på mig. Jag reser mig ur bilen och hon kommer mot mig med ett flörtigt leende.

"Hej, Nico" viskar hon flörtigt och lägger sina händer på mina axlar. Men jag tar bort dessa.

"Du borde gå" muttrar jag. Jag tänker inte ha något med tjejen att göra längre. Den enda tjejen jag tänker fokusera på nu är Mel.

Tjejen himlar med ögonen och ser undrat mot mig, "Vad är det med dig?" fräser hon.
"Vem är du?" svarar jag.

Hon verkar bli förolämpad i någon sekund innan hon mjuknar, "Rebecca Benson".

Namnet låter bekant men jag får inte tag på det.
"Jaha? Okej, Rebecca. Det där var bara en gångsgrej, kom inte tillbaka" svarar jag och ger henne en hastig blick innan jag klampar förbi henne, mot dörren.

Jag märker i glimten att hon himlar med ögonen igen innan hon vrider sig mot mig.
"Okej, badboy. Känner du isåfall någon Melody Harding?" frågar hon.

Namnet får mig att stanna och jag ser mot henne, vem är hon?
"Hurså?" frågar jag.
Hon rycker på axlarna lätt och suckar.
"Jag kom hit för att träffa henne men hon verkar inte finnas någonstans" svarar hon och rynkar lätt med näsan som om hon berättade med obekvämlighet eller något.

"Hon råkar vara i Illinois nu" svarar jag lugnt, det fick jag reda på av Adrian som fått veta av Roxy.
Hon ser mot mig med en överraskad blick, "Vilken tur. Då ska jag åka tillbaka" säger hon och rättar sitt blonda hår.

Den här chansen är min.
"Du råkar inte ha något emot att ha sällskap på vägen? Jag måste verkligen träffa henne med" frågar jag.
Hon rycker på axlarna samtidigt som ett nöjt leende hamnar på hennes ansikte.

• Melody's perspektiv •

Det är nästan fyra när jag äntligen har kommit fram, jag kliver ur tåget med min resväska och efter några sekunder kastar sig någon mot mig.

"Meeeel! Baaby!" utbrister Alina och kramar mig hårt, jag gör det med och skrattar.

"Hur var resan?" frågar hon för fort och granskar mig. "Oj, du har visst klippt dig också" yttrar hon.

Jag nickar, "Det var bra" svarar jag och hon tar min resväska samtidigt som vi går tillsammans till hennes bil.

Hon babblar under hela resan till hennes hem, "Du vet den där nörden? Eric hette han tror jag. Han blev asnygg!" rabblar Alina fram.

Jag har inget emot att lyssna på alla bra och dåliga nyheter som har hänt här medan jag var borta.
"Hur är det med Rebecca och Carter då?" frågar jag efter hon hade pratat klart.

Hon ser mot mig i några sekunder, "Men kära du! Du ska inte behöva tänka på rövhålen. Du är här för Rebecca är borta" berättar hon.
"Va?" undrar jag förvånat.

Hon rycker på axlarna, "Ingen aning. Hörde bara att hon skulle åka bort eller något" förklarar hon.
"Carter då?" frågar jag.

"Rövhålet har ingen flickvän, han gråter fortfarande efter hans misstag" svarar hon och flinar lätt. "Det är väl rätt åt honom, eller hur?"

Jag nickar instämmande, men samtidigt tycker jag synd om honom. Även när jag vet att han inte förtjänar minsta medkänsla.

"Ja" är det enda jag svarar.

• Rochelle's perspektiv •

Vi har äntligen hittat en plats åt oss i caféet, jag och tjejerna.
"Akta på er, nördar" fräser Harper och nördarna som satt runt om bordet reser sig upp och skyndar sig därifrån.
Vi sätter oss ner.

Tjejerna börjar snacka skit om Valentina, alla visste att hon och Theo är på gång. Sofia har varit nere av sig sedan dess.
Och när hon är det, så är jag det med.

Jag får plötsligt syn på en blond tjej som stiger in i caféet, hon känner jag igen. Hon var med i Sofias fest.
Det verkar inte vara någon dum tjej. Vi kanske skulle kunna ha en ny medlem i vårt gäng?

"Kolla tjejen" viskar någon tjej och pekar på den blonda tjejen.
"Ser sexig ut" häpnar en annan.

Då är valet avklarat.
Jag reser mig upp från min fåtölj och går mot tjejen som just fått sin latte.
"Hej!" säger jag och stannar framför henne. Hon ser mot mig och svarar med ett Hej.

"Du är inte härifrån ser jag" börjar jag, "Jag är Rochelle Smith". Tjejerna har börjat ställa sig bakom mig.
Hon nickar, "Rebecca Benson" svarar hon och ger mig ett självständigt leende.

"Vi har sett dig i festen och vi tyckte du kanske skulle kunna umgås med oss" berättar jag, med den där trevligaste rösten jag kan komma med.
Rebecca ler mot oss återigen, men det verkar underligt.

"Tyvärr. Jag ska tillbaka till Illinois om en halvtimme" svarar hon och rättar på sitt blonda hår, "Tack för förfrågan".

Ingen har någonsin tackat nej. Jag fnyser ljudlöst, Sofia himlar med ögonen.
"Tjejer, skiti henne. Vi går tillbaka" säger hon, antingen för att täcka mig.

De börjar gå tillbaka mot vårt bord.
Rebecca har fortfarande blicken mot mig. "Oj, mean girl typen" mumlar hon och flinar.

Sedan går hon mot dörren.
Under hela samtalet har jag bara försökt få tag på vad som känns bekant med hennes namn.

Jag känner igen namnet men jag kommer inte ihåg vart jag har fått höra det ifrån.

❄ Gilla och kommentera gärna för fler uppdateringar! ❄
/m