Bakom våra murar ✅

0.2

(☝ gamla omslaget)
Har ändrat omslag 3 gånger nu lol, ändrat också bokens namn som passade berättelsen mer

***

"Hur gick det i skolan?" undrar mamma och petar gaffeln i munnen, jag hade precis ätit klart och reser mig upp från stolen. "Bra" svarar jag och går till diskmaskinen och lämnar in tallriken och bestick.

"Åh, jag är så glad att någon frågade dig att följa med! Du behövde verkligen komma ut" fortsätter mamma glatt, alla är tysta. Då stirrar mamma med blängande blick mot pappa och lägger handen på hans arm.

Han sväljer maten snabbt och tittar mot mig medan jag precis har druckit klart det sista av mjölken. "När får vi träffa Valor?" frågar han och jag stannar precis vid dörren och tittar mot honom, "Vale! Valor är en grupp i Pokemon Go" rättar jag och går uppför trappan.

De fyra siffrorna visar upp i mobilskärmen, 18:38. Det är bara 22 minuter kvar tills Vale kommer.
Jag går direkt till toaletten och borstar tänder, dagens middag ger inte direkt bästa andedräkt.

Därefter återvänder jag till mitt sovrum och kollar i garderoben. Inte hade jag så mycket finkläder, den glittrande svarta klänningen hänger längst bakåt. Men aldrig blir den bortglömd.

Jag tar fram den, den glittrar fortfarande lika mycket som förra året trots den låg i mörker, lådor, under sängen och allt möjligt.

Idag tänker jag göra en förändring, göra klänningen och mig själv vackra igen.

Jag ställer mig framför helkropps spegel när jag har klätt på mig. Glittret speglar tillbaka i ljuset, ett mod visar sig i spegeln.

I min hand vilade läppstiften när ett rop kommer från undervåningen, "Vale är här!". En sista gång fuktar jag mina läppar innan jag tar min handväska och skyndar ner.

Vale är klädd i en röd kortklänning som matchar hennes röda naglar och läppar. "Det är så trevligt att du umgås med Mel! Hon har varit isolerad på senaste tiden" hörde jag mamma när jag gick nerför trappan.

"Mamma" muttrar jag och de båda ser mot mig, "Åh, vad vacker du är!" utbrister mamma förtjust. Vale brister i ett leende mot mig och jag kramar mamma.

"Hejdå!" ropar jag när jag följer ut med Vale. "Ha roligt" svarar mamma och ler.
En bil utan tak står parkerad på gatan, och tre personer sitter där. Definitivt inte Vales bil för någon kille sitter i förarsätet.

Vi sätter oss i de två lediga platser och då berättar Vale, "Det är Adrian, Ashton och Roxy. De skjutsar oss till festen också".
"Melody, va?" yttrar Roxy och ler, hennes röda hår är väldigt lockigt. "Kalla mig Mel" svarar jag och ler tillbaka.

"Here we come!" utbrister Adrian och börjar åka. Alla hänger med och sjunger till musiken i bilen, det här kommer bli en av de bästa nätter känner jag mig på.

,,,,,

Musiken dånar i golvet när de stiger in i det gigantiska huset, det är inte riktigt varmt, men säkert om trettio minuter kommer det bli en riktig bastu i huset. Några andra ungdomar dricker redan, röda muggar syns hit och dit.

Jag känner en arm om mina axlar och då tittar jag bort, Ashton står bredvid mig med armen om mina axlar och han ler finurligt mot mig. "Vill du ha något att dricka?" frågar han, i början tvekar jag, men skulle jag inte leva livet? Känna en smutta av lycka?

Jag nickar då och ler tillbaka, han går till köket. Trots allt skulle jag åtminstone kunna försöka ha kul igen, jag tittar bort mot Roxy som skrattar med Adrian. Hon lägger sina armar på hans axlar och fnissar i det höga ljudet.