Bakom våra murar ✅

2.8

Fixade klart alla kapitel, ända till slutet! Så nu behöver ni inte vänta längre. Ett kapitel kommer ut varje dag!

Ha en trevlig läsning!

***

Vi har just ätit klart. "Tack för maten, den var god" säger Nico och ler mot min mamma som ler glatt tillbaka. "Bra att du gillar det!" utbrister hon och tar våra tallrikar, "Jag kan diska" säger jag och reser mig upp.

Mamma tittar utmanande mot mig, "Nej, kära. Du ska ut och ha kul med honom, jag kan fixa diskmaskinen" säger hon. Jag himlar med ögonen och Nico reser sig upp, min pappa dyker upp i dörröppningen.

"Ledsen för jag kom sent till middagen" ropar han och tar av sig jobbjackan. Han får syn på Nico och granskar honom, "Och är det Nico som jag har hört talas om?" undrar han. Nico nickar, "Trevligt att råkas, mr Harding" svarar han.

"Kalla mig Peter" svarar min pappa och klappar honom på axeln innan han ser mot mig, "Och vad ska ni göra nu?" frågar han. Jag kommer inte på något svar men Nico tittar mot oss båda och svarar istället: "Jag tänkte gå hem, vi kommer ändå träffas imorgon i skolan."

Efter ett litet snack mellan pappa och Nico har vi fått gå utanför huset, jag korsar armarna och huttrar lite medan Nico tar på sig sin jacka innan han går ut till mig. "Gå hem försiktigt" säger jag och tittar upp mot honom och han besvarar med ett kort flin.

"Du känner mig, men lugn. Jag kommer inte göra något ikväll" svarar han och jag ler kort tillbaka. Han kramar mig och jag gör det tillbaka, "Vi ses imorgon" viskar han i mitt hår innan vi släpper varandra och jag nickar.

Sedan beger han sig iväg.

,,,,,

På morgonen är jag pigg, något som sällan händer. Jag tar på mig en somrig linne och vita jeans, den här gången tänker jag ha ljusa kläder som matchar mitt humör. Det är första gången på länge som jag verkligen ser emot att komma till skolan.

Mina känslor för Nico, jag vet inte hur det är just nu. Jag har stängt mitt hjärta så länge att jag inte minns längre hur kärleken verkligen känns egentligen. Men han har fått mig att öppna, samtidigt som han själv har börjat bli öppen mot mig.

Jag kanske skulle ge honom en ny chans, trots allt?

"Du är försenad till skolan!" ropar mamma och jag skyndar mig till hallen.
Jag tar mina VANS och axelväska innan jag ropar hejdå till mina föräldrar och går ut.

Theo verkar vara på väg ut från sitt hus med, han ser mig och vinkar åt mig. Jag kommer mot honom och kisar lite med ögonen, solen skiner rakt i mina ögon.
"Läget?" ropar Theo, "Bra" ropar jag till svar.

Han nickar mot sin bil, "Behöver du skjuts? Jag tror inte du kommer i tid om du inte ska springa hela vägen till skolan" undrar han.
Jag nickar och går mot hans bil och vi sätter oss.

Motorn startar och vi börjar åka iväg från hans parkering. I tystnad sitter vi i några minuter innan han startar ett samtalsämne.
"Hur var det mellan er i Illinois?" frågar han. Jag stirrar ut genom fönstret, "Bra" svarar jag kort.

Jag har verkligen inte lust eller ork att berätta vad som har hänt där, vad vi hade pratat om och allt.

Han verkar förstå för han säger inget mer tills vi har kommit fram till skolan.
"Har Roxy sagt något om dåliga nyheter förresten?" undrar han och stänger dörren.
Jag nickar, "Hon berättade inte exakt" svarar jag och rättar på mig innan vi börjar gå tillsammans mot skolbyggnaden.

• Nico's perspektiv •

Ashton och Cory pratar om några tjejer medan jag väntar på de andra. Jag vet inte hur Ashton och Mel kommer göra om de ser varandra.