Bakom våra murar ✅

2.1

Har tusentals idéer till nya berättelser men jag lovar er, jag ska inte avsluta boken helt plötsligt bara för en annan!

Ha trevlig läsning!

***

Jag har precis duschat klart och går ur duschen med handduken om kroppen, min hand stryker över den immiga spegeln och min spegelbild avslöjar en tjej med rödsvullna ögon, det korta och mörka håret når till axlarna.

"Har du duschat klart? För du måste till skolan!" ropar mamma från köket, jag går ut från toaletten och känner en rysning av den kalla luften utanför toaletten. Hela vägen går jag upp till mitt rum, inte vet jag om jag är redo för att komma tillbaka till skolan.
Men jag vill ju inte sabba mina betyg.

Jag klär på mig, en ljusgrå t-shirt med tajta jeans. Jag använder concealer för att täcka de mörka ringar runt ögonen och beger mig iväg till skolan.

Det är varken soligt men inte heller kyligt, det kommer varma vindpust och himlen är ljusgrå. En cigarett sitter mellan läpparna och jag tar en sista bloss innan jag trampar den på marken när skolbyggnaden kommer i synhåll.

Efter en minuts promenad har jag kommit in i skolbyggnaden, genast kastas några blickar på mig innan de tittar bort igen. Den obehagliga känslan stiger inuti mig, men jag trycker ner den och går vidare som ingenting hade hänt.

• Nico's perspektiv •

Jag står vid mitt skåp som vanligt med Cory och Ashton, Theo har inte dykt upp och jag kan misstänka direkt att han är med Vale. Jag stänger mitt skåp och känner en hand på min axel, det är Ashton. Jag ser mot honom och han nickar mot ett annat håll, dit kollar jag.

Mel går förbi oss några meter bort, hon verkar inte ha märkt oss eller så är hon bra på att låtsa. Jag ser hur hur bråttom hon har och därefter försvinner hon bakom ett hörn.
"Är du fortfarande arg på henne?" undrar Ashton och tittar frågande mot mig.

Jag rycker på axlarna, ger en ljudlös suck och svarar: "Nej, jag har kommit över det. Det som har hänt har hänt". Min hjärna säger åt mig att springa efter Mel, men min kropp står kvar. Ashton skakar lätt på huvudet och öppnar sitt skåp.

"Du har väl inte glömt vår deal, va?" frågar Ashton med ett fixerat leende på ansiktet. Jag stönar, Cory tittar upp från sin mobil, "Ni båda suger, vet ni? Mel är svår" kommenterar han och kollar ner i skärmen.

Ashton tittar mot honom och ropar, "Ha! Du pallar inte göra en skit". Cory skrattar, "Jag har bättre saker att göra än detta" ropar han tillbaka. Jag himlar med ögonen, "Håll käften, grabbar. Hon är inte sexobjekt".

Ashton flinar mot mig och stänger sitt skåp. "Äh, jag tänker iallafall försöka. Jag har inget tålamod, du är seg" svarar han och går därifrån. Jag stirrar mot honom och stönar återigen, jag kommer aldrig glömma hur han nästan våldtog Mel.
Cory fnyser. "Ta ett ligg, det lär du behöva. Det är fest ikväll hos Sofia" säger han.

"På en Onsdag?" frågar jag.
Han nickar, "Har ingen aning om hur Sofia egentligen tänker. Men det är inte så fel".

• Melody's perspektiv •

Skoldagen har slutat för idag, det är en skön känsla. Att få komma hem och dö i sängen igen och bara sörja över sitt liv. Allt har varit normalt idag, bortsett från att jag ser folk viska i närheten av mig och jag inte har snackat med någon av Nicos kompisar eller honom.

Vale hade berättat att Sofia skulle ha en fest ikväll, men jag är hundra procent säker på att vi inte är välkomna dit.

"Snälla! Vi skiter i vad de säger, vi kommer in. Och det kommer bli många där, säkert. De kommer inte ens märka" envisas Vale och ser mot mig. Jag tittar mot henne tröttsamt, "Gå dit med Roxy. Jag orkar inte" muttrar jag.