Vi dansar vidare i livet | D.L

Det första ögonblicket

Onsdag 18 april 2018. Klockan 23:46

Jag sätter mig upp och kollar klockan, 23:46. Suck. Jag orkade inte sätta mig upp och göra mig redo inför festen så istället tog jag upp mobilen och skickade iväg ett SMS. 

Moa 23:48

Hej, är det okej om jag skippar? Är inte på humör för en fest där man bara träffar ointressanta folk. Rain check? 

Cornelia 23:51

Lugnt, vi ses imorgon 

Efter att ha försäkrat mig om att jag kan ta den tid jag behöver vänder jag mig ner mot golvet och lyfter upp min dator. Det tar inte lång tid innan jag hamnar på Instagram och ser allas bilder från kvällens fest, det såg jättekul ut och känslan av ånger börjar leta sig fram mot ytan men jag glömmer snabbt bort den tills mobilen plingar till.

Cornelia 00:56

MOOOA, ÄR DU VAKEN!!! HOV1 ÄR HÄR JAG UPPREPAR HOV1 ÄR HÄR

Livet måste skoja med mig. Jag stannade hemma för ingenting när jag kunde gått med och träffat HOV1. Någon är inte på min sida ikväll. Jag svarar inte på SMSet då jag vet att hon bara kommer fortsätta skicka en massa om vad som händer och vad HOV1 gör där. Minuterna går och jag börjar tänka på om jag ska slänga på mig något enkelt och kanske gå till festen ändå. Den är bara några minuter bort och jag kan gå hem lika fort om det känns ovärt. Jag bestämmer mig för att lita på min magkänsla och hoppar upp ur sängen och slänger på mig ett par byxor och en t-shirt, jag skiter i hur håret och ansiktet ser ut. Väl på väg dit möter jag flera påverkade som verkar komma från festen och jag skrattar lite smått för mig själv för det är alltid kul att se folk bete sig som 5-åringar på fyllan.

"Jag sa sluta. Det är inte okej. SLUTA!" 

Jag stannar upp när jag hör ett tydligt sluta komma ifrån ett buskage. Jag går närmre för att få en uppfattning om vad som händer.

"Men jag vet ju att du vill, haha, alla vet att ni bara vill."

"Jag säger nej, sluta." 

Det är en tydlig mansröst som ber någon att sluta och jag bestämmer mig för att lägga mig i. Jag harklar mig högt och de båda tittar upp mot mig. Det är en tjej som är extremt full med en sprit flaska i ena handen och den andra handen vilar på killens mage. Killen däremot är det lätt att känna igen, Dante Lindhe. 

"Det ser ut som att du borde gå." 

Säger jag tydligt mot tjejen och hon släpper ifrån sig ett högt suck men går sin väg. Dante ställer sig upp och fixar till tröjan. Han tittar mot mig och sedan ner i marken.

"Tack."

"Varför gjorde du inget? Det var ju tydligt att hon inte direkt hade kunnat tvinga dig till något?" 

"Hon var stupfull, hon var påväg att lägga ner ändå." 

Dante börjar gå sin väg men vänder sig snabbt om.

"Tack igen, eh."

"Moa." 

"Tack igen, Moa. Vi kanske ses." 

Jag ser hur han går ner för gatan och hoppar in i en bil och kör iväg. Själv forstätter jag mot festen för att se till att Cornelia inte har gått över gränsen. Det är rökigt där inne och svårt att sig fram mellan alla människor och flaskor. I vardagsrummet ser jag henne, i soffan, ovanpå någon kille. Jag går fram och rycker henne i axeln och hon ställer sig upp.

"AYYY! DU KOM!" 

"Ja, jag kände mig tvungen att titta till dig."

"SLUUUUTA! HAHAHAHA! JAG MÅR BRA!"

Jag såg på Cornelia att någonting var fel och tog med henne ut ur huset vare sig hon ville eller inte. 

"Cornelia titta på mig." 

Det såg ut som om hon skulle säga något men det enda som kom ur hennes mun var... spya. Spya som visst kände sig hemma på mina skor. Jag tittade mig runt omkring för att hitta någonstans att sitta men i samma sekund började det regna. Det kändes bäst att ta med henne hem. Vi vandrade vägen ner till mitt hus men blev stannade av en bil, en bil jag kände igen. Bilrutan vevades ner och Dante's ansikte blev mer och mer synligt.

"Två gånger på en kväll, det skulle jag säga är ödet, Moa." 

"Nästan, ville du ha mer stupfulla tjejer på dig ikväll? För isåfall har jag någon som passar in på kraven." 

Dante skrattade och kollade på oss båda två.

"Nej, men Noel orkar inte beställa taxi så det blir mitt jobb. Behöver ni skjuts?"

"Tack, men nej tack. Jag bor bara några hus bort så det är lugnt. Ha det."

Dante nickade och log och vevade upp bilrutan innan han körde iväg. När jag fått upp Cornelia till mitt rum och övertalat henne att byta om till mer sov vänliga kläder tog jag upp mobilen och gick in på Instgram och sökte på Dante Lindhe jag spenderade ett tag på hans profil innan jag klickade på Börja Följ, inte för att han skulle märka det han får säkert flera nya följare i minuten men men. Efter ett tags stalkande la jag ifrån mig mobilen och försökte än en gång sova. 

Första delen! Jätte vimsig, trust me I know. Men har verkligen noll idéer på hur jag ska utveckla denna till något bra så pls pls(!!) kom med förslag!