Vi dansar vidare i livet | D.L

20-års dagen

1 juli 2018. Klockan 13:09

"Det blir jättebra! Hon älskar sånt, hon kommer bli jätteglad." 

"Vad pratar ni om?" 

Jag sätter ner tre stycken glas på bordet och slår mig ner brevid Lova. Jag pendlar med blicken mellan Lova och Cornelia och kollar förvirrande på båda två.

"Inget." 

Får jag till svar av Lova som tar upp glaset framför henne. Vi satt på en uteserveing och skulle äta lunch, dagen innan min födelsedag. Jag hade inte planerat något speciellt men man behöver väl inte fira så värst mycket? Det händer inte så mycket när man blir 20 ändå. 

"Är du taggad inför att få köpa på Systemet?"

"Absolut, kommer dra dit varje dag, bara för att jag kan." 

Vi skrattade lätt och jag tog en klunk utav drickan. Servitrisen kom fram och satte ner vår mat på bordet, vi tackade och började äta. Jag hade beställt pasta carbonara, skräll och dem andra två hade beställt något nytt som jag inte kom ihåg namnet på. Det var ännu en fin sommardag här i Stockholm och det var skönt att få spenderna den med mina bästa vänner.

"Pratade du något med Frida igår?" 

Jag kollade på Lova och inväntade ett svar." 

"Mm, ja, hon ringde och vi fick snackat."

"Kom ni fram till något?" 

"Inte direkt, jag fick förklarat min reaktion till henne och vi ska träffas senare i veckan." 

Jag nickade mot henne och fortsatte att äta min mat. Efter att ha druckit tre glas med vatten ursäktade jag mig och gick till toaletten.

(Lova's perspektiv) 

"Tror du hon förstod något?" 

"Nej, jag hoppas inte det. Vi måste lyckas med det här!" 

Jag och Cornelia hade planerat en överraskningsfest för Moa. En riktig överraskningsfest, ingen kräftskiva som vissa andra fixar. Vi hade planerat den i nästan två veckor för att få allt perfekt men med tanke på hennes lilla tvist i förhållandet till Dante blev det lite skevt med planeringen ett tag. Vi hade en plan, en bra plan och vi hade en inbjudningslista som också den var riktigt bra. Festen skulle vara hos Frida för vi ansåg att hon aldrig skulle gissa på det. Vi hade pratat med Dante och han skulle inte prata så mycket med henne idag, han kommer bara försäga säg och då är det bye bye överraskning. Istället skulle Frida träffa henne på stan och ta med henne hem på eftermidaggen och så skulle vi alla andra vänta på henne hemma hos Frida. 

"Sch, nu kommer hon." 

(Moa's perspektiv) 

Än en gång när jag närmade bordet såg dem hemlighetsfulla ut, jag gav dem ännu en konstig blick innan jag satte mig ner.

"Vad är det?" 

Dem tittade på mig och log men sa inget.

"Haha, varför kollar ni på mig sådär?" 

"Nej, inget." 

2 juli 2018. Klockan 10:00

"Ja mån hon leva, ja må hon leva!" 

Jag vaknade lätt upp och gnuggade mig om ögonen. Jag vred på mig och såg mamma och pappa  i dörröppningen. Mamma höll en bricka med frukost och pappa ett paket. Jag satte mig upp och dem gick emot mig.

"Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!" 

Mamma hade insisterat att jag sov hos dem inatt för att kunna få frukost på sängen och jag klagade inte, det var bara skönt att inte behöva vakna upp ensam på sin 20-års dag.