Vi dansar vidare i livet | D.L

Tåget

11 juli 2018. Klockan 11:30

Dantes alarm väckte oss båda. Ingen av oss ville lämna sängen, den kändes så trygg nu. Dante vände sig åt sidan och kollade på mig. Jag mötte hans blick och log mot honom medan han tog bort en hårslinga som låg för mitt ansikte. Jag var så kär i honom att jag inte ens kunde förmå mig själv att tänka på något annat. Varje dag som gick uppkom det något som stärkte vår relation och jag har aldrig känt mig såhär säker med en annan människa förut. 

"Godmorgon."

Hans morgonröst var lika vacker som alltid. Han hasade sig lite närmre mig och jag la huvudet på hans bröstkorg. 

"Godmorgon." 

Han började dra sina fingrar genom mitt hår och allt jag gjorde var att njuta över att få ligga här, bredvid personen jag älskar. Jag kollade upp på han och han log, han blundade men han kände av min blick på honom. Jag vände mig lite så jag la armen över hans bröstkorg och började rita cirklar med mitt finger på hans mage. Vi låg där ett par minuter innan Dantes mobil ringde, det var Ludwig som bad Dante ta sig ner till lobbyn så killarna kunde prata om hur dagen skulle se ut, när dem skulle åka och vilka som åker i vilken bil, stor planering förstår ni. Dante la på och suckade, han kollade på mig igen innan jag flyttade undan mig så han kunde gå ur sängen. Jag jag kollade på honom hela tiden, varje steg han tog. När han väl lämnat rummet började jag leta efter min mobil innan jag kom på att jag lämnade den i Nellys rum. Jag tog mig motvilligt upp ur sängen, slängde på mig en tröja och ett par byxor innan jag gick mot Nellys rum. Hon öppnade direkt och hade redan min mobil i handen. 

"Du, Moa." 

"Ja?" 

"Max SMSa dig inatt. Du borde läsa det."

"Har du läst?" 

"Ja, förlåt men jag ville bara se till hur allvarligt det var." 

"Eh, det är okej. Får jag komma in?" 

Nelly flyttade på sig och jag gick in och satte mig på kanten av sängen innan jag gick in på meddelanden för att läsa SMSet. 

Max 03:25

Moa, jag vet inte hur jag ska säga det här men jag saknar dig så det gör ont. Jag ångrar all den smärta jag gett dig och hoppas att du kan förstå hur ledsen jag är över hur saker gick till. Du vet själv att ingen annan någonsin kommer toppa det vi hade, det var du och jag mot världen. Jag tänker på dig hela tiden. 

Moa 12:32

Det må ha varit du och jag mot världen. Men då var då och nu är nu. Jag bryr mig inte om dina känslor, inte alls. Låt mig vara ifred jag är glad där jag är nu. Jag har hittat någon som toppar dig med 100% och det är ta mig fan dags att du göra detsamma. 

Max 12:35

Hur fan ska jag kunna gå vidare när jag inte kan få ett riktigt avslut?

Moa 12:37

Ditt avslut kom första gången du slog mig, Max. Tro inte att vi båda var skyldiga i att vår relation tog slut, det ligger på dig. 

Jag suckade innan jag slängde mobilen till andra sidan sängen. Nelly tittade på mig med en ledsam min.

"Är du okej?" 

"Nej, fast ja. Jag vet inte, jag fick pratat ut med Dante i natt och det kändes jättebra men så fort Max dyker upp är det som om allt försvinner igen." 

"Blocka honom då." 

"Jag har gjort det, men han hittar nya sätt att kontakta mig på, skaffar nya nummer hela tiden."