Vi dansar vidare i livet | D.L

Vi mot allt

(DANTES PERSPEKTIV)

29 september 2018. Klockan 12:32

Jag satte mig hastigt upp ur sängen. Solen lös starkt in och jag hade ännu en gång glömt dra ner persiennerna. Lika bra att ta sig upp. Jag lutade mig mot mobilen för att kolla om Moa skrivit något. Hon skrev aldrig något igår angående mötet och det gjorde mig lite illa till mods, hade det hänt något?

Dante 12:33

Hur gick mötet? 

Jag lät henne ta sin tid med att svara, jag ville inte vara allt för tjatig. Idag hade jag inte mycket på schemat. Vi skulle till Axel vid 15 för att prata om vintern och planera inför nästa år. Jag gav ifrån mig en lätt suck innan jag ställde mig och tog mig ut till köket för att ta en kopp kaffe, det bästa för att vakna till liv. När kaffen var klar tog jag mig till vardagsrummet där jag satte mig vid soffan och hörde att mobilen fick en notis.

Moa 12:47 

Det gick bra, kan vi ses ikväll?

Dante 12:48

Absolut, är hemma vid 19

Med ett leende la jag ifrån mig mobilen och satte istället igång TV:n för att fördriva tiden. När jag druckit upp kaffen tog jag mig upp ur soffan för att byta om innan jag tog mig ner till garaget för att med bilen ta mig till Axel. Jag hade lovat Ludwig att jag skulle hämta upp honom på vägen då han spenderat kvällen hos en kompis i stan. Det var alltid skönt att köra i tystnad, gav en tid att tänka. Det behövdes ibland, bara ett par tysta minuter för att tänka på allt och inget. Ludwig va i tid och satte sig i passagerarsätet. Han var dock inte alls mycket för att köra i tystnad så direkt när han satt på sig bältet tog han över och kopplade upp sin mobil via Bluetooth. Det är tur att vi har en lika musiksmak så jag har inget att klaga på. Det tog inte lång tid att köra till Axel och när vi väl var framme såg jag genom fönstret att Noel redan befann sig där inne. Ludwig knäppte upp bältet och var påväg ut ur bilen men jag lutade mig mot ratten och lutade pannan mot den svala lädern på ratten.

"Dante? Är allt ok?" 

Ludwig la sin ena hand på min axel och jag vred huvudet mot honom. Jag gav honom en lätt nickning innan jag tog mig ur bilen och vi gick upp mot dörren. När vi var inne i huset tog vi oss till vardagsrummet där vi slog oss ner för att diskutera det vi var här för att prata om. Vintern och nästa år. Planeringen var alltid tråkigast men den var tvungen att vara perfekt så vi började alltid planera i tid. 

"Dante, är du säker att allt är okej?" 

Jag kollade upp och mötte Ludwigs ögon, Axel och Noel hade också vänt blickarna mot mig men jag svarade än en gång med en nickning.

"Allt är bra, jag är bara trött." 

Ludwig log mot mig innan vi återupptog diskussionen. 

Ett par timmar senare var vi alla hungriga och bestämde oss för att göra något lätt till middag, jag kollade på klockan 17:48, jag skulle snart åka hem. Vi fick ihop en någorlunda middag som vi åt i köket samtidigt som vi pratade om den gågna sommaren, nu var ju nästan sommaren officiellt över vilket var otroligt tråkigt men det var kul att se vad hösten och vintern skulle erbjuda. När klockan närmade sig 18:40 sa jag till killarna att jag var tvungen att gå, vi var ändå klara med det vi hade gjort så jag hade ingen anledning till att stanna. Ludwig ville dock ha skjuts hem också så han och jag tog oss ut till bilen tillsammans och åkte vägen hem. Vi pratade inte så mycket i bilen utan lät musiken fylla tystnaden.