Vi dansar vidare i livet | D.L

Tackar du ja?

29 september 2018. Klockan 12:04

En sen frukost är bättre än ingen frukost. Vi hade dragit oss ur sängen ganska sent och befann oss nu samlade i köket. Cornelia stod och stekte pannkakor, Lova laddade kaffemaskinen och jag satt vid bordet och svarade på mail. Mobilen lös upp och jag tog snabbt upp den.

Anna 12:05

Hej! Ville bara se till att du inte glömt av mötet idag, ses vi vid 17? 

Anna, min chef, hade varit på hela veckan för att se till att jag absolut inte, under några omständigheter, skulle missa det här mötet. Det kändes verkligen jätteviktigt och det gjorde mig lite stressad, vad handlade det om? 

Moa 12:07

Glömmer aldrig, vi ses vid 17

Jag la ner mobilen med en djup suck som fick både Lova och Cornelia att vända huvudet mot mig.

"Vad är det?" 

Sa Lova och tog ett steg fram mot mig. Jag la huvudet i mina händer och lutade armbågarna på bordet framför mig.

"Anna, chefen, får mig verkligen stressad inför det här mötet. Tänk om dem ska sparka mig?" 

Med ännu en suck lutade jag mig bakåt på stolen jag satt på och sjönk ner lite. Lova la sin ena hand på min axel.

"Sluta, om det är så viktigt är det inte att bli sparkad. Det är typ något dem tar upp under fika stunden, inte på ett viktigt möte. Det är säkert en befodran! Tänk va du kommer kunna pusta ut när du får värsta coola befodringen." 

Lova log mot mig och gav mig en skev kram från sidan innan hon gick tillbaka till kaffemaskinen för att hälla upp tre koppar kaffe som hon sedan ställde på bordet. Cornelia ställde samtidigt ner en tallrik med pannkakor och gav mig en omtänksam min innan dem båda satte sig ner och frukosten började. 

Efter frukosten hjälptes vi åt att plocka av och satte oss sedan i vardagsrummet för att kolla på TV. Som vanligt. 

"Moa?" 

Cornelia tittade på mig och jag nickade så hon skulle fortsätta.

"Nu när det är höst, skulle det inte vara kul att, gå tillbaka till att vara brunett?" 

"Skojar du?" 

"Nej, ny höst, ny Moa?" 

Jag skrattade lätt innan jag tog en slinga utav mitt hår och granskade den, kanske var det dags för lite nytt men ändå gammalt? 

"Vet du vad? Fuck it." 

Det dröjde inte länge innan tre trötta tjejer dragit sig ner till affären för att köpa hårfärg och snabbt var vi tillbaka inne på mitt badrum och hade rustat upp för en hel hårsalong. Jag satte mig på en pall med en handduk runt nacken medan Cornelia och Lova försökte räkna ut hur dem skulle gå tillväga. När jag färgade håret gjorde jag det oftast på salong men det är alltid roligt att testa något nytt. Vi satte på musik och färgningen drog igång. En kvart senare satt jag med folie runt huvudet och lät färgen torka. 

"Fyfan, det kommer bli helt jävla otroligt snyggt." 

"Du kommer kyssa våra fötter över hur fint det kommer bli!" 

Stolta som dem var stod dem båda tjejerna framför mig med varsitt flin på ansiktet. Vi lät färgen torka i 45 minuter, precis som förpackningen sa, innan jag stod lutad in i duschen medan Lova sköljde ur färgen. Sedan var det Cornelias tur att föna håret, dem ville göra det hela spännande och lät inte mig göra något, jag skulle se slutresultat sist. När Cornelia sa att hon var klar kollade jag på henne och såg det stora leendet som tog plats på hennes läppar innan jag vände mig om och tittade in i spegeln.