Vi dansar vidare i livet | D.L

Middagen

Fredag 18 maj 2018. Klockan 15:43

Dante 15:40

Är du upptagen idag?

Moa 15:43 

Nej, hurså? 

Dante 15:46 

Middag dejt på stan?

Moa 15:50 

Haha, en dejt? Vilken tid? 

Dante 15:51 

Funkar 19:00?

Moa 15:53 

Absolut, smsa where and I'll be there 

Dagen hade rullat på och jag kände mig inte alls trött efter veckan. Idag hade jag jobbat till 14 och det var också min sista arbetsdag på Statoil. Vilken otrolig lättnad att äntligen få lämna det stället. Efter jobbet hade jag tagit det lugnt hemma, pratat i telefon med mamma och ätit en lätt lunch. Jag hade inga planer för dagen, tills nu, och det var egentligen ganska skönt men jag tackar inte nej till att träffa Dante. En dinner date alltså, är det något speciellt? Ska man klä upp sig eller inte? Jag var inte någon som gick på dejter, jag blev liksom aldrig riktig bjuden på några. Jag var också usel på att veta hur man ska klä sig för olika saker men jag känner att jag klär mig lite mitt emellan. Mobilen plingade till ytterligare en gång och det var Dante som bestämt sig för en plats, det var en restaurang jag kände igen och om jag minns rätt var det väldigt god mat där. 

Tiden drog iväg och vid 17:30 bestämde jag mig för att göra mig iordning. Lite stressad var jag, det var trots allt fredag eftermiddag i Stockholm och trafiken kommer inte vara den lättaste. Jag sminkade mig inte så mycket, fixade till det jag haft på mig under dagen och la till lite ögonskugga. Kläderna höll jag ganska casual. Ett par svarta jeans, en vit blus och en jättefin grå kavaj som fick det att se lite uppklätt ut. Jag bestämde mig för att ta en taxi till restaurangen då det kändes säkrast för att komma dit så nära den satta tiden som möjligt. Det var väldigt mycket folk på restauraungen mer än jag förväntade mig och det var inte den enda på gatan som såg ut att ha fullt upp ikväll. Taxin släppte mig precis utanför och jag såg Dante direkt när jag klev ur bilen.

"Wow." 

"Tackar, detsamma." 

Hans ögon glittrade i ljuset som kom ifrån restaurangen. Han tog tag i min hand och gick mot entré dörren. Det tog ett tag innan vi fick ett bord men jag klagade inte på väntetiden. När vi väl satt oss ner fick vi menyn och ett glas vin att dricka medan vi vänta på maten.

"Vet du vad det är för dag idag?"

"Borde jag veta det?"

"Idag är det exakt en månad sen vi träffades för första gången." 

Det chockade mig att Dante kom ihåg datumet för det gjorde inte jag. Jag log mot honom och tog tag i hans hand som låg vilande vid sidan av bordet. 

"Det har varit en bra månad." 

Sa jag leendes och i samma sekund kom servitrisen med vår mat. Som förväntat var det extremt gott och jag njöt av varje sekund med Dante och varje tugga av maten. Vi spenderade ett par timmar vid bordet innan vi bestämde oss för att ta en promenad hem till Dante. Jag visste faktiskt inte att han bodde så nära centrum, inte för att jag frågat vart han bodde men han hade inte heller sagt det. Där gick vi upp och ner på Stockholm's gator hand i hand. Jag kunde inte undgå att le, just nu var allt så himla bra och för min egna skull hoppas jag att det stannar såhär förevigt.