Vi dansar vidare i livet | D.L

Buketten

Söndag 13 maj 2018. Klockan 11:02

Jag hade inte lämnat Cornelia's sida under hela natten. Hon var vaken, eller vaken och vaken. Hon sov, mycket, men läkarna sa att hon kommer må bättre när hennes kropp byggt upp sig igen. Hon vaknade då och då men sa ingenting det enda hon ville när hon öppnade ögonen var att få i sig lite mat och vatten men hon vägrade bli matad av mig, Lova eller hennes mamma. Hon hade brutit sitt högra ben, tre revben och hade en grov hjärnskakning men läkarna sa att under omständigheterna såg hennes kropp ut att må förvånansvärt bra. Det gjorde mig glad men jag kunde fortfarande inte släppa min blick ifrån henne. 

"Moa, du måste äta lite du med. Ska vi inte sätta oss i kafeterian?"

Jag skakade på huvudet. Sen vi kom igår kväll hade jag varken ätit, gått på toa eller bytt om till de kläder min mamma kom förbi och lämnade. Jag visste innerst inne att det inte skulle skada Cornelia om jag gick iväg ett par minuter men det gjorde mig illamående att tänka på att hon skulle vara själv. 

"Snälla. Hon är okej, du måste äta."

"Nej sa jag. Ni kan gå och äta men jag stannar." 

Lova kom och gav mig en kram innan hon gick ut och stängde dörren försiktigt. Jag märkte inte ens att hon tog med min mobil när hon gick, jag hade inte kollat på den alls utan lät den vara på ljudlös i jackfickan. 

"Hej, det är Dante."

"Hej, det är Lova. Kan du göra mig en tjänst?"

"Vadå? Har något hänt Moa?"

"Nja, inte med Moa men Cornelia var med om en olycka och Moa vägrar lämna hennes sida. Hon har inte ätit på jättelänge, kan du snälla komma hit och prata med henne?" 

"Absolut, ska jag ta med något?"

"Ja, köp med lite thai mat så kanske hon äter." 

Lova återvände efter tjugo minuter och satte sig ner på stolen mitt emot mig, hon sa inget men jag såg på henne att hon också var orolig. Efter ett tag öppnades dörren igen och Lova reste på sig.

"Jag går ner till kiosken." 

Lova gick förbi personen som precis kommit in och efter ett par sekunder kände jag hur Dante's varma händer vilade på mina axlar. Han satte ner en påse med thaimat brevid mig men jag rörde mig fortfarande inte.

"Moa, du måste äta." 

"Inte nu." 

Dante tjafsade inte utan drog fram en stol och satte sig ner brevid mig och tog tag i min andra hand. Jag var trött, jag hade inte sovit på 24 timmar. Jag lutade huvudet lätt mot hans axel och lät ögonen vila ett tag. 

Söndag 12 maj 2018. Klockan 14:57

Jag vaknade av ett högt skratt. Min nacke kändes stel efter att ha varit i samma position i tre timmar. Långsamt öppnade jag ögonen och vande mig vid ljuset. Jag möttes av Cornelia's stora leende och såg hur hon satt upp och pratade med Lova och Dante.

"Godmorgon sömntuta." 

Cornelia kollade på mig och skrattade.

"Du ser hungrig ut, ät lite." 

Jag vred på mig lite och försökte sträcka ut mig då hela kroppen kändes stel. Jag log mot Cornelia och kände hur magen drog ihop sig, hungrig var inte ens början på hur jag kände mig. 

"Jag kan gå och värma maten." 

Dante ställde sig upp och tog med påsen ut ur rummet. Nu var det bara jag, Lova och Cornelia där inne.