Sex - Dante Lindhe

12 - Dante

Måndag 28 september 2015
Det är lite sjukt ändå. Eller i alla fall något som aldrig har hänt tidigare. Olivia har inte ens slängt en enda blick åt mitt håll sen vi låg förrförra fredagen. Tjejerna jag ligger med brukar vara på mig som iglar efter att jag har spenderat en natt med dem.

Jag fick inte ens chansen att säga hejdå till henne innan hon stack efter våran natt. När jag vaknade dagen efter var hon borta tillsammans med alla hennes kläder.

"Har hon svalt sin stolthet än?" Frågar Oskar mig där vi sitter i korridoren och iakttar varenda rörelse Olivia gör.

"Inte än, men snart så. Ge henne bara några dagar." Svarar jag lugnt. Aldrig att jag tänker visa hur stressad hela situationen gör mig. Jag är alldeles för stolt. Precis som Olivia är för stolt för att prata med mig. Oskar flinar mot mig.

"Så sa du i torsdags också." Säger han.

"Ja, ja. Hon är bara lite stoltare än många andra. Snart kommer hon komma krypandes tillbaka och be om mer. Tro mig." Svarar jag. Han kollar åt hennes håll igen innan han vänder sig tillbaks mot mig.

"Du, jag tror att hon kanske inte kommer göra det." Säger han och nickar mot henne. Jag kollar dit och ser henne stå och prata med en kille. Samma kille från festen förrförra veckan.

"Jag får väl hjälpa henne på traven lite då." Säger jag och reser mig från bordet.

"Ska du snacka med henne?" Frågar han. "Ska du svälja din stolthet?" Fortsätter han. Jag bara ler mot honom innan jag fortsätter mot Olivia. Killen hon står med suckar och himlar med ögonen när jag stannar vid dem. Olivia kollar på mig, sedan på killen.

"Vi får snacka mer någon annan gång, Anton." Säger hon och killen lämnar oss med ett bittert ansikte. Hon flinar mot mig.

"Så vad ger mig den äran att få prata med dig?" Frågar hon. Jag ler mot henne.

"Längesen vi snackade bara." Svarar jag. Hon kollar fascinerat på mig.

"Bra observation, Dante!" Säger hon och låter imponerad. Hon ska alltid vara sarkastisk. Jag gillar det samtidigt som det stör mig.

"Sååå, jag tänkte att eftersom du inte har vågat prata med mig efter våran natt ihop kan jag hjälpa dig lite på traven." Säger jag. Fan. Varför tappar jag alltid mitt game med henne? Jag låter bara töntig. Hon skrattar.

"Inte en lika bra analys." Svarar hon. "Har det någonsin slagit dig att jag kanske inte vill prata med dig?" Frågar hon. Jag skrattar lätt, mer som en fnysning. Om hon vill spela, ska hon få ett spel. Jag lutar mig närmre henne och drar bak en slinga hår bakom hennes öra.

"Oliviaaa." Börjar jag lekfullt. "Tror du jag har glömt hur du stönade mitt namn?" Frågar jag. Hon flinar och lutar sig ännu närmre mig.

"Tror du jag har glömt hur undergiven jag fick dig att känna dig?" Viskar hon i mitt öra. En rysning går genom kroppen och jag sväljer hårt. Jag får inte visa henne att hon gör mig galen. Men hennes flin avslöjar att hon är väl medveten om vad hon gör med mig.

"Vad säger du om att göra det igen?" Frågar jag. Hon höjer på ögonbrynen samtidigt som hennes flin dubblas.

"Jag trodde inte du gjorde sånt." Svarar hon.

"Antar att du är mitt undantag." Säger jag med en axelryckning. Hon fnyser.

"Jag är inte som dina andra naiva små knull." Säger hon med ett leende. Jag ler tillbaks mot henne.

"Det är just det som gör dig till mitt undantag." Svarar jag. Hon kollar skeptiskt på mig.

"Ledsen, hjärtat, men du är inte mitt undantag. Jag ligger inte med samma kille två gånger." Svarar hon och vänder sig om för att gå. Jag greppar tag om hennes arm. Hon vänder sig mot mig igen och kollar frågande på mig.

"Oddsen att du stannar och snackar med mig?" Frågar jag. Hon skrattar.

"Oddsen körde man när man var typ 13." Svarar hon. Jag ler mot henne.

"Säg bara oddsen." Säger jag. Hon suckar.

"1 på 50." Svarar hon. Jag kollar chockat på henne.

"Så låga odds?" Frågar jag. Hon flinar mot mig och nickar. "1, 2, 3" Fortsätter jag.

"37" Säger vi båda i kör. Hon kollar chockat på mig. Jag måste anstränga mig för att inte se så chockad ut som jag känner mig. Jag måste se ut som att jag hela tiden visste att vi skulle säga samma nummer.

"Då så, då stannar du här med mig." Säger jag med ett nöjt ansiktsuttryck. Hon fnyser.

"Inte en chans. Jag har lektion." Svarar hon och ska just gå när jag sträcker mig efter brandlarmet på väggen och sätter igång det. Det börjar tjuta över hela skolan och Olivia kollar chockat på mig samtidigt som elever och lärare tågar ut ur klassrummen.

"Antar att du inte har det längre." Säger jag med en axelryckning.

"Dante!" Ropar någon bakom mig. Jag kollar dit och möts av Ellens arga blick. Priset för världens argaste lärare går till... Ellen! Jag tar Olivias hand i min.

"Kom." Säger jag och drar med henne förbi alla andra elever, ut till skolgården.

"Vad fan, Dante!" Utbrister Olivia andfått när vi slutar springa. Jag ler mot henne.

"Man måste få känna lite puls i vardagen." Skämtar jag.

"Du kommer få så mycket skit för det här nu." Säger hon med ett flin. Jag flinar tillbaks mot henne.

"Ingenting jämfört med vad jag har fått skit för tidigare." Svarar jag avslappnat. Hon kollar på mig och skakar på huvudet.

"Du är dum i huvudet." Säger hon. Hennes skratt och konstanta leende på läpparna avslöjar att hon uppskattar att jag gjorde det här. Att hon tycker det är kul.

Det är sällan man ser Olivia så där genuint glad. Precis som jag så har hon en fasad att hålla upp framför andra. En fasad som hindrar oss från att visa att vi tycker något är så kul. Vi måste alltid verka lite ointresserade och som om vi hade kunnat göra något roligare egentligen.

"Dante." Säger en sträng röst bakom mig. Ellen. Jag flinar mot Olivia innan jag vänder mig mot Ellen.

"Tjena, Ellen. Längesen vi snackade. Hur står det till?" Svarar jag. Hon fnyser.

"Lek inte ball nu. Du kommer få så mycket skit för det här." Börjar hon. "Ni två ska till rektorn. Omgående." Fortsätter hon. Olivia ser både chockad och orolig ut. Antar att hon inte är så värst van vid att hamna i trubbel. "Du ska vara glad om han inte stänger av dig igen, trots att det vore en lättnad för alla." Tillägger hon.