84 - Olivia

349 3 6
                                    

Fredag 27 maj 2016
Jag ställer ner den sista tallriken i diskmaskinen. William stänger av kranen och torkar händerna på kökshandduken innan han kysser mig på kinden.

"Vad vill du se för film?" Frågar han. Jag tvekar någon sekund.

"Eh, jag ska sova hemma inatt." Svarar jag försiktigt. Han kollar konstigt på mig.

"Ha?" Frågar han. Jag nickar.

"Ja, jag ska sova hemma hos mamma." Svarar jag.

"Varför det? Hon slängde väl ut dig?" Frågar han. Jag suckar.

"Det var inte riktigt så. Det var hennes kille som gjorde det. Han sa till mig att det var mammas idé, och till mamma sa han att jag hade rymt hemifrån." Berättar jag lite snabbt.

"Hur vet du det?" Frågar han.

"Jag stötte på mamma vid affären förut idag. Vi pratade om det." Svarar jag. Han fnyser.

"Och du tror på det?" Frågar han. Jag kollar konstigt på honom. Varför låter han så irriterad?

"Ja?" Svarar jag frågande.

"Är du så dum?" Frågar han.

"Vad fuck menar du?" Nu är det min tur att låta irriterad.

"Tror du på riktigt att det var hennes kille som ljög för er båda? Du fattar väl att det var hon som slängde ut dig och att hon nu har ångrat sig?" Säger han. Jag bara kollar på honom. Är han seriös nu? Han suckar och omfamnar mig. "Din mamma bryr sig inte om dig. Gå inte på hennes lögner. Stanna här istället." Säger han, nu lugnt. Jag står tyst ett tag. Mjuknar för en sekund. Innan jag puttar bort honom från mig.

"Du är vidrig, William!" Ropar jag.

"Du är vidrig!" Ropar han tillbaks. "Du utnyttjar bara mig för att ha någonstans att bo. Du kommer lämna mig nu." Fortsätter han.

"Vem fuck har sagt det? Varför tror du att jag ska lämna dig bara för att jag ska bo hemma igen?" Frågar jag irriterat.

"Du kommer ju göra det. Det är sån du är. Du bryr dig inte om någon. Du tänker bara på dig själv." Svarar han.

"Vet du vad? Nu kommer jag lämna dig. Men inte för att jag har någonstans att bo nu, utan för att du är en vidrig person." Säger jag. Han fnyser.

"Gå då, Olivia. Det är ju ändå det du gör bäst." Säger han. Jag ler mot honom.

"Absolut." Svarar jag och rör mig mot hans sovrum. Han går efter mig.

"Vad gör du?" Frågar han. Jag stannar upp och kollar på honom.

"Hämtar mina grejer. Jag vill inte behöva komma hit och se dig igen." Svarar jag och börjar trycka ner alla kläder i en väska. Han står bara i dörröppningen till sovrummet och kollar på mig. När allt är nerpackat går jag förbi honom, ut ur sovrummet. Han fortsätter efter mig. Jag skyndar på med skorna och går ut ur lägenheten. Jag tar väskan över axeln och rör mig till närmsta busshållplats.

Två breakups inom loppet av en månad. Det måste vara rekord. Relationer är verkligen inte min grej.

Sex - Dante LindheDär berättelser lever. Upptäck nu