Sex - Dante Lindhe

77 - Olivia

Fredag 15 april 2016
Jag sträcker på mig och gnuggar mig i ögonen innan jag öppnar dem. Det märks att det börjar bli vår. Det är underbart. Äntligen är det ljust när man vaknar igen. Jag vänder mig mot Dante som fortfarande ligger och sover med armarna runt mig. Jag ler.

Jag känner mig så äckligt töntig. Men hela han gör mig bara så glad nuförtiden. Det är väl bra i och för sig. Med tanke på att jag bor hos honom nu. Vore jobbigt om jag började störa mig på honom då.

Utan att öppna ögonen drar han mig närmre och kysser mitt huvud.

"Godmorgon." Säger han och kollar på mig. Jag ler.

"Godmorgon." Svarar jag. Det är hans tur att le nu.

"Har jag sagt till dig hur vacker du är på morgonen?" Frågar han. Jag kollar skeptiskt på honom innan jag skrattar.

"Är jag inte alltid vacker då?" Frågar jag. Han skrattar.

"Jo, självklart." Svarar han.

"Tänkte väl det." Svarar jag och kysser honom. Han lägger en hand på min kind och snart är kyssen fördjupad.

Jag sätter mig gränsle på honom och börjar dra mig fram och tillbaka över honom i takt med kyssarna. Han placerar sina händer på min rumpa. Jag drar ifrån kyssen och kollar på honom ett tag, innan jag snabbt pressar mina läppar mot hans igen. Kyssen är aggressiv nu. Han vänder på oss och börjar kyssa min hals. Han slutar för att snabbt dra av t-shirten från min kropp. Han kysser mig neråt, längs min mage. Han kysser mig längs troskanten. Jag tar tag i hans huvud och tvingar honom att kolla på mig.

"Skippa förspelet. Ta mig bara här och nu." Säger jag. Han ler innan han gör som jag säger. Det är så perfekt. Alltid så perfekt. Dantes kropp är som gjord för min. Han är som gjord för mig. Jag älskar den här stunden. Älskar precis allt med den.

———

"Oddsen att vi skippar skolan idag och kör runda två?" Frågar jag där vi ligger bredvid varandra, andfådda, i sängen. Han flinar mot mig.

"Du sa väl att alla gånger vi kört oddsen och sagt samma inte har varit en slump? Att vi alltid sa samma bara för att vi alltid sa 7 och 9?" Frågar han. Jag himlar med ögonen.

"Jaja." Svarar jag. Han skrattar. Jag är tyst ett tag innan jag kollar på honom. "Kan jag fråga dig en sak jag har tänkt på i flera månader nu?" Frågar jag. Han kollar på mig, som om han försöker lista ut vad jag ska fråga. Han nickar sakta.

"Visst." Svarar han.

"Samma dag jag sa det där om oddsen, bad jag dig även att låta mig vara. Att gå vidare. Varför gjorde du det? Varför fortsatte du inte bara tjata om att vi skulle lösa det?" Frågar jag. Han kollar på mig aningen förvånat.

"Hade du velat att jag fortsatte?" Frågar han. Jag skakar på huvudet.

"Nej. Inte då. Just där och då ville jag aldrig prata med dig igen." Svarar jag. "Men jag menar, du hade ju kunnat skita i vad jag sa och kände. Du hade kunnat fortsätta tjata." Fortsätter jag. Han kollar upp i taket och är tyst ett tag. Han kollar på mig.

"Olivia, jag bryr mig om dig mer än vad jag bryr mig om mig själv. Hellre att jag är olycklig är att du är det. Så om det innebar att du skulle må bättre om jag lät dig gå, var jag villig att göra det. Jag är villig att göra precis allt för dig." Svarar han. Nu är det min tur att vara tyst. Jag försöker ta in det han sa. Väntar på att jag ska känna den där äckelkänslan. Men den kommer inte. Istället slår bara mitt hjärta lite snabbare och jag börjar le.

"Det var fint sagt." Svarar jag. Han skrattar lätt.

"Inte äckligt klyschigt då?" Frågar han. Jag ler mot honom.

"Klyschigt? Ja. Äckligt? Nej." Svarar jag. Han bara ler mot mig.

———

Jag försöker inte ens skynda till lektionen. Jag är redan sen. Har redan missat första lektion. Har redan missat första halvan av andra lektionen. Därför går jag med lugn takt genom korridorerna.

Jag öppnar dörren till klassrummet och stannar upp när jag ser alla stå runt Leah och Elsas bord. Vår lärare är inte här. Jag fortsätter in i klassrummet. Gustav kollar upp och möter min blick. Han slår till Edvin på armen och nu kollar han också på mig. Till slut kollar alla på mig. Jag möter Elsas blick. Hon ser ledsen ut. Sårad. Besviken. Hon ställer sig upp.

"Varför, Olivia?" Frågar hon. Jag kollar konstigt på henne.

"Ha?" Frågar jag.

"Vad har jag någonsin gjort dig?" Frågar hon. Jag börjar bli orolig nu.

"Vad har hänt?" Frågar jag.

"Du låg med Arvid." Säger hon. Jag stelnar till. Hon vet. Någon har berättat. Hon suckar. "Jag menar, alla vet hur du är, men det här trodde jag aldrig om dig. Jag trodde aldrig du skulle göra något sånt här mot mig. Mot din vän." Fortsätter hon.

"Elsa..." Säger jag. Jag vet inte hur jag ska fortsätta. "Förlåt." Säger jag till slut. Hon kollar på mig ett tag innan hon skakar på huvudet.

"Du är den elakaste människan jag träffat." Säger hon och börjar röra sig ut från klassrummet.

"Elsa. Vänta. Förlåt mig." Säger jag efter henne men hon lyssnar inte. Hon fortsätter bara ut. Jag sluter ögonen och tar några andetag innan jag vänder mig mot klassen som alla kollar på mig med chockade ansikten. Jag suckar.

"Hur fick hon veta?" Frågar jag. Leah biter sig hårt i kinden och ger mig ett plågat ansikte.

"Stockholm gossip." Svarar hon försiktigt.

"Självklart." Mumlar jag för mig själv. Plötsligt kommer våran lärare in i klassrummet.

"Här arbetar ingen, nej. Jag är inte ens förvånad." Säger han med ett lätt skratt. Han kollar på mig. "Trevligt att du äntligen känner för att göra oss sällskap, Olivia." Säger han. Jag kollar på honom i någon sekund innan jag stormar ut ur klassrummet.